>15 nertramp i den portugisiska myllan – Del 1

0

>

Fado, en klagovisa med smärtsamma och sorgsna undertoner, stod inte på kvällens program då tio afficionados samlats för en ordentlig genomkörare av vad Portugals fastland har att erbjuda i vinväg. Fast nog var det några som kände visst kli i strupen att besjunga stundens elände när Antonio Bernardino Paulo da Silvas musselavkok till Colares provades!


Fjorton viner stod på programmet, från min sida. Ytterligare en portugis dök upp från “halvportugisen” Mats och samtliga femton recenseras här. Övriga lär ni finna på annat håll; säg Mise en bouteille? Vin kräver mat och kvällens rätter var till största delen hämtade från den bondska delen av det portugisiska köket (recenseras separat).


Kvällen var lång och intrycken många. Så, ha överseende med att informationen om vinerna kan skilja något på de olika deltagarnas blogginlägg. Fattas bara med all den information som pumpades ut och det tar jag på mig!


Kvällen delas upp i fyra inlägg; ett för respektive provning och de följer alla i nummerordning, provningsmässigt sett. Allt för att underlätta framtida sökningar och uppmuntra till läsning av fyra kortare istället för en roman! Senare kommer jag även författa ett inlägg om maten till vinerna.


Dagordningen var som följer:


· 3 x Alvarinho, tilltugg

· Förrätt

· 3 x mogna röda bordsviner

· 4 x moderna röda bordsviner från Douro

· 3 x Fortifierat

· Dessert

· 1 x Le grand final

· Ost


Provning 1 – Alvarinho


Det är dags visa vad den eminenta druvan Alvarinho går för! Systembolaget har försett oss med en hel del Albarino den senaste tiden men den portugisiska tolkningen har förvisats till beställningssortimentet. Okunskap? Ja, till viss del men så här blir det när någon bestämmer vad vi ska dricka. Portugisiskt drar dock sitt strå till stacken för att ge portugiserna en skjuts i rätt riktning!


Deltagarna visste det var Alvarinho i glasen men det var också allt. Jag hade valt tre ganska skiftande stilar för att visa på viss bredd på en druva som kanske inte förknippas med just stor variation.



Glas 1 – 2004 Palacio da Brejoeira, Monção, (12 %), EUR 17


Ganska gul färg. Doften berättar omgående vi har att göra med en Alvarinho som förespråkar mineralitet framför frukt; det är lite krutrök och flinta över doften, gröna syrliga äpplen, blomsteräng och grön citrus. Smakmässigt är det en stram rackare i bitterbesk skrud men med ett skönt mineralbett. Lätt grön ton. gräs, och omoget äpple gör den här till provningens aptitretare! Flera av provarna gillar den och förvånas över åldern när flaskan avslöjas.


Palacio da Brejoeira är något av en nationalklenod i Portugal och har länge hållits som främste Alvarinho-producent, kanske inte helt rättvist. Men så har det inte funnits så mycket konkurrens förrän de senaste tio åren och frågan är om man vidhåller sin mineraliga stil nu när allt går mot fruktdrivet? Jag kan bara hoppas man vågar!

Glas 2 – 2007 Soalheiro Primeiras Vinhas, Monção, (13 %), 218 kr


Raka motsatsen till föregående. Färgen är ljusare och doften ung och fruktpackad. Jag hör liknelser som Sauvignon Blanc och Riesling och kan till viss del förstå dem, främst Riesling-liknelsen. Toner av Canteloupe, fläder, solmogna päron och viss blommighet. Solmogen frukt i smaken med fortfarande väldigt unga drag. Syran är dock förnämlig och det gör på inga sätt ont att dricka idag. Ganska lång ren eftersmak. Jag diggar det här stenhårt som det Soalheiro-fan jag är men får känslan man velat putsa bort Alvarinho lite.


Primeiras Vinhas får anses vara egendomens bästa vin även om ett fatlagrat på barrique’s också framställs. 2007 konsulterades den allerstädesnärvarande Dirk van der Niepoort i framställningsprocessen och det kan förklara känslan av Riesling. Dirk är ett stort fan av Bourgogne och tysk Riesling och har säkerligen lånat en del från dessa i sin ambition höja nivån i Portugal. Det är tyvärr kanske i dyraste laget men jag är lycklig jag ändå har möjligheten köpa vinet genom beställningssortimentet. Tack för det Portucastas.

Glas 3- 2005 Dorado Superior, Quinta do Feital, Monção, (13 %), EUR 13

Sista glaset ut är min personlige favorit. Ni som läser mina bloggar har fått stå ut med mina hyllningar av Marcial Dorado. Läs mer här. Men det finns en anledning och ikväll skulle jag få chansen att visa det för fler! Ganska gul färg. Doften är komplex med undertoner av Champagne-äpplen, gummi, våt sten, gröna drag, blomsteräng och viss brödighet. Finstämd och oerhört sammansatt smak med matchande syra, mogna äpplen, anis, sparris och blommor. Mogen men lär hålla och fortsätta utvecklas ett par år till.


Det produceras runt 5000 lådor och det är inte så hiskeligt lite att vinet skulle vara omöjligt få in i det svenska sortimentet. Norska polet har redan haft äran och nu hoppas jag en importör i Sverige tar sig själv i kragen och provar det här!

Slutkommentar: Tre skilda stilar visade deltagarna att Alvarinho kan och inte ska skämmas vid jämförelse med Rias Baixas. Bruket av fat är mer varsamt och min spontana känsla då jag ändå druckit ganska mycket Albarino är att portugiserna är mer måna om druvkaraktären än spanjorerna.

Share.