>15 nertramp i den portugisiska myllan – del 3

0

>
Det nya Douro


Fyra 2005:or står på tur. Ingen lätt uppgift – jag vet vilka unga virila bomber som väntar och att det kan vara svårt ta till sig viner i den fas de befinner sig i. Men det är fyra av de bästa producenterna och jag hoppas deltagarna ska få åtminstone en idé om vad som pågår just nu i Dourodalen. De är alla hyllade viner och ett av dem har nått så högt som 97 Wine Spectator-pinnar. Det ni; inte illa pinkat av en röd portugis! Vinerna hade dekanterats och stått i karaff några timmar under förmiddagen för att sedan hällas tillbaka i flaskorna.


Glas 1 – 2005 Quinta do Vallado Reserva, 289 kr

Är det någon mening skriva om färgen? Alla är mörka som natten och snud på ogenomträngliga. Vallado är den enklaste ur kvartetten. Personligen är jag mycket förtjust i vinet då det känns både traditionellt och modernt på samma gång. Vallado bjuder på en skön mix av björnbär men även röda bär. Fatet är tydligt i nuläget med rostade toner men det finns även en läcker ton av mynta och lagerblad. Inte så koncentrerad och svulstig i smaken utan snarare åt det lite syrligare och stramare hållet vilket gör det, enligt mig, till bästa matvin. Det är ungt och lär utvecklas några år. Något säger mig att Vallado inte är lika experimentsbenägna som vissa av de andra; känns som de redan hittat sin stil!

För mer information om vinet ifråga klicka här.


Glas 2 – 2005 Curriculum Vitae, Lemos & van Zeller, 499 kr

Jag lovade mig själv, efter senaste uppkorkningen av en CV i höstas, att inte peta på en flaska på några år. Jag klarade mig några månader! Nå, nu är det i vetenskapens namn så jag må vara förlåten.

Curriculum Vitae är en nordanvänd lott i Cristiano van Zellers ägor, en parcell som ansågs ha exceptionellt bra förutsättningar klara sig på egen hand. Och visst gör den det; mycket gamla stockar ger här ett vin med stor repertoar. Ändå ger det ett svalt intryck och återigen kan vi tacka topografin för det, även om jag misstänker skifferjorden också hjälper till. Det är elegans, frack jämfört med förra som mer var åt smokinghållet, och dofterna av nytt fat, mörka bär, kryddor, mynta, matjord, hallonlikör och viol är förförande. Smaken levererar först käftsmällskänsla men övergår i en elegant skrud iförd tanninslöjor en masse. Massiv fruktighet, suverän balans i alkoholen gör detta till ett stort vin. Det är underbart idag men än en gång så säger jag till mig själv; håll fingrarna borta. Här väntar ett decennium säkerligen.

Cristiano van Zeller var mannen som 1993 tvingades sälja den älskade familje-egendomen Quinta do Noval. Familjeelände och dessutom en omfattande brand på egendomen tvingade fram försäljningen och hux-flux var familjen borta från Noval; familjen som stått bakom det mest legendariska portvin som producerats; 1931 Nacional. Efter ett par års sörjande var dock Cristiano i farten igen och 1996 var Lemos & van Zeller up and running. Än idag drömmer han säkert om att en dag kunna köpa tillbaka familjens Quinta men frågan är om inte det nya kapitlet är minst lika spännande? Hjälp i källaren har han här av Sandra Tavares da Silva, en skinande stjärna på Dourohimlen. Dessutom står hon bakom glas nummer tre också…

Glas 3 – 2005 Pintas, Wine & Soul, 439 kr

Uppskrivet och trots det endast producerats några årgångar av Pintas har det nått kultstatus modell högre i Portugal, men även i utlandet. Systembolaget och importören får en klapp på axeln för 439 kr är bra, mycket bra. 2005:an kostar nämligen EUR 99 i Lissabon!

Med en produktion på 5500 flaskor, 100 magnum och 14 jeroboams är vinet dock få förunnat prova och njuta. Pintas skiljer sig från de två första genom att bjuda på blå frukt i doften, mer ung Vintage Port-doft, skiffer, ecualyptus och en aning burdust intryck. Smaken är stramare, kanske inte lika elegant som föregående men jag upplever den som tätare och mer innehållsrik. Normalt är jag mer till elegans men för Sandras vin gör jag ett undantag! Blåbär, rostade fattoner, slånbärslikör, lakrits och örter återfinns i smaken och ger ett ungt, ganska torrt intryck. Lång kvardröjande smak. Stort vin!

Den har marken är belägen ett stenkast från berömda oympade vinmarken Nacional – nu när man återigen börjat gå tillbaka till de enkla vinmarkernas unika betydelse är det bara att gratulera Sandra och hennes man Jorge Borges som lyckades köpa ut den arrenderade lotten innan priserna steg.


Glas 4 – 2005 Vinha Maria Teresa, Quinta do Crasto, 678 kr

Lägerdelare. Jag står på tifosisidan och hejar medan det finns de i sällskapet som finner vinet lite väl överväldigat. Jag förstår dem; det är packat med allt, särskiltfat fat och det kan vara lite svårt ta sig genom fatmuren som byggts upp. Quinta do Crasto’s Vinha Maria Teresa från 90-åriga stockar är flaggskeppet i samlingen. 97 poäng av Wine Spectator och 95 p av den gode advokaten.

Än en gång överväldigas jag av flirtandet med modern frukt, ek och behagliga syror som Vinha Maria Teresa gör, på ett traditionellt sätt. Doften är ack så ung men döljer under den massiva fatbehandlingen (mörk choklad, kaffe) drag av drottningssylt, färska björnbär, kryddhylla. Fatet har visserligen intagit Pole Position och lär behålla platsen några år men jag är övertygad om att det med ålder skänker vinet en närmast burgundisk finess doftmässigt. Och lockar fram skiffret!

Smaken är intensiv och överväldigande precis som doften. Ungdomliga smakintryck dominerar tillsammans med de hårt rostade faten. Men bakom kan man skönja en massiv fruktighet, syrabett och supersnygg tanninstruktur. Det är lätt hänga upp sig på fatet i nuläget men det bör påpekas att det här inte ska drickas de närmaste tio åren. Fatet kommer lugna sig och då träder övriga komponenter in i bilden och visar upp sig och skänker komplexiteten som kommer med mognaden.

Vinha Maria Teresa är en i min värld urskön skapelse och överlägset bästa vin av de fyra som presenteras i flighten. Men smaken är olika, tack och lov!

Slutkommentar: Det finns en gemensam nämnare i vinerna, något som gör dem områdestypiska. Sannolikt lär detta bli tydligare med några års lagring men det råder inget snack om saken; Douro kan göra världsklassviner och gillar man Ribera del Duero kanske det är dags börja kika vad som sker på andra sidan gränsen, till halva priset! Bra Douro är inte billigt men om du tycker det här är dyrt så är frågan vad du tycker om 5-10 år när nästa steg i kvalitetsstegen är taget.

Share.