>15 nertramp i den portugisiska myllan – del 4

5

>
Fortifierat


Tre glas med ganska lik färg står på tur. Temat är Moscatel de Setubal men det vet endast jag. Flaskorna öppnades kvällen innan, dekanterades för att sedan åter hällas i flaskorna.

Glas 1 – 20 Years Old Alhambre, Jose Maria da Fonseca, EUR 20

Bärnstensskimrande. Stor doft med drag av dill, brandy, russin, blomsteräng och apelsin. Ganska koncentrerad smak, åt det lite enklare hållet, men ändå en bra representant för vinstilen. Citrusfrukter, brandy, trä, torkade frukter, aprikos och Muscat-parfym.

José Maria da Fonseca är kungen av Moscatel de Setubal idag. Det här vinet är den perfekta inkörsporten och i kvällens provningssammanhang står den som referensvin nu när de stora grabbarna gör entré!

Glas 2 – Moscatel de Setubal, J A Fernandes, EUR 75

Bärnsten när det är som vackrast! Mogen, komplex doft av lakritspiptobak, färsk mynta, torkade frukter, apelsinskal och blommor. Sammansatt och nyanserad smak. Brandyn är elegant inlindad i vinet och bjuder på fin fyllighet. Lätt flyktig syra, korinter, färsk tobak, mynta, gröna citrusfrukter, aprikoser och trä. Lång ihållande eftersmak. En fröjd att dricka och en ynnest att ha provat en Moscatel som är minst 70-75 år!

Det är en skvätt kvar i flaskan och då vi dagen efter är bjudna på söndsmiddag tar jag med resterna till våra vänner. Vinet håller fortfarande lika hög klass då – kanske har blommigheten blivit än större!

J A Fernandes vin har en fantastisk historia att berätta. Istället för att återge den här hänvisar jag till mitt tidigare inlägg om vinet ifråga.

Glas 3 – 30 Years Old Bastardinho de Azeitao, José Maria da Fonseca, EUR 60

Mörk bärnsten. En kaskad av dofter; torkade apelsinskal, kryddbutik, trä, gröna toner, brandy och valnötter. Smaken är koncentrerad och nyansrikedomen fantastisk. Det är ett av de där vinerna jag inte riktigt har lust analysera för mycket för man hittar bara något nytt varje gång man doftar och smakar. Fantastisk längd och en sann upplevelse.

Bastardinho, är precis vad det låter som; en bastard. Den har odlats länge i området, säkerligen 60-70 år, men 1974 tog man beslutet hos Fonseca att rycka upp de återstående plantorna. Druvan var helt enkelt för tuff sköta och hade även lätt för sjukdomsangrepp. Vad man tyvärr inte tog hänsyn till var kvaliteten som var överlägsen den vanliga Muscat d’Alexandrie. Det finns fortfarande flaskor att köpa hos producenten och det ligger gamla fat med Bastardinho inne i det magiska källarvalvet hos Fonseca. Vill du prova en stor Setubal någon gång är det här värt varenda cent! Kultvin i Portugal.


Slutkommentar: Idag ska man dricka unga, fräscha och oförargliga dessertviner. Fortifierat står inte högst upp på innelistan. På ett sätt borde jag tacka för det då jag kan köpa unika viner som ger doft- och smakminnen för livet utan att ruineras! Men jag vill att alla ska få chansen att prova och förföras av vin som Moscatel de Setubal – dessutom vill jag inte att vinskatter ska falla i glömska och suddas bort från vinkartan likt fallet är med Madeira’s mäktigaste, Terrantez (700 rankor kvar!).

Le grand finale!

1871 Quinta de Loureiro, Garrafeira Particular
, Vinho Velho do Douro, EUR 125

En provning bör vara som ett crescendo och vad är då bättre att avsluta med än ett vin från 1871, samma år som fransk-tyska kriget slutade. Mannen som provat allt, och lite till, Michael Broadbent, får stå för inledningen:

”An old vintage tawny that has made its appearance under several guises, as Quinta de Loureiro at Christie’s in 1972, when I first tasted it, and twice, quite coincidentally, at recent dinners, both with the same label ’Hambledon Special Reserve/Serafim Cabral/imported by the House of Hambledon’ (a brewery in Yorkshire), cork branded ’Porto Cabral 1871)’. First at Jeremy Benson’s, a magpie collector of oddities, vinous and otherwise, then at a dinner of the Oxford & Cambridge Club house committee. Pale tawny indicating many, possibly 50 years, in wood; slightly varnishy on the nose but still sweet and delicious. Last tasted April 2001 ****”

När jag stötte på flaskan kändes det på något vis tryggt veta att den gamle räven kunde bidra med provningskommentarer. Broadbent må vara konservativ men när det kommer till just fortifierat är han ren och skär världsklass.

För att vara på den säkra sidan var det tal om en pop’n pour. Nu visade det sig det inte fanns anledning till oro utan här fick man skådat en mörkbrun, lätt grumlig dryck med inledningsvis aningen instängda toner. Efter ett tag i glaset börjar tawnyn så sakta visa upp registret av nötter, trävirke, blommighet, earl grey och sötlakrits. Någon säger Kahlua och det är mitt i prick. Smaken är något flyktig och en del av sötman har lagt sig, men det är fortfarande fräscht och bjuder på en sista styrkedemonstration. Inte helt senildement utan faktum är att med luftningen så blir det bättre och bättre. Kanske inte den längsta av smaker men vad begära av en 138-åring? Att få en välsmakande upplevelse av ett så gammalt vin känns angenämt bara det.

Viner som detta var inte avsett för försäljning. Nej, här var det tal om vin för privat bruk och till familj och vänner. Om ett portvin inte passerade tullarna vid Vila Nova de Gaia fick det inte kallas port. En vanlig benämning blev då Vinho Velho do Douro.

Slutkommentar: Insup historiens vingslag och föreställ dig vinbondens vardag hösten 1871. Ett år fyllt med oro och död för många då fransmännen och tyskarna återigen rök i luven på varandra och Alsace åter “bytte” ägare. Respekten som infinner sig vid intagandet av vinet är mäktigare än vinet självt. Slå er samman ett gäng och köp gammalt och moget och känn rysningarna ila när du sitter där med glaset!

Share.
  • Finare Vinare

    >Heja Niklas!
    Hela kvällen svindlade förbi..igen…nu med dina kunskaper, i skrift, bredvid.
    Vi har pratat mycket om vinupplevelserna.

    Wow, det var en sådan häftig kväll!

    Hälsningar
    Sophie

    P.S Du hälsade väl din fru, och tackade för den oanständiga kakan?

  • Niklas J

    >Självklart Sophie! J var glad kakan blev uppskattad!

    Vad gäller recepten i övrigt är de också på g.

    Det var kanon ha er här! Detta gör vi om :-)

  • Fredrik

    >Heja, heja! Nu har jag tråkat mina arbetskamrater (om vin) så att de snart flyttar till ett annat rum. Hoppas få bjuda dig på en liknande upplevelse.

  • Henrik

    >Hmmm.
    Att få uppleva 1871, finns det något annat sätt än genom vin (och litteratur)?
    Mäktigt, mycket mäktigt.
    Resten av Portugal-blogg-bashen har jag gått igenom hos resten av bloggarna också. Blir sugen på mycket, men ett vin från 1871 som fortfarande är vid liv är makalöst.
    I övrigt, alvarinho står på tur och Moscatel de Setubal blir jag också lite sugen på (möjligen tillsammans med lite oanständig kaka …).

  • Niklas J

    >Henrik; kakrecept är på väg. Ska försöka lägga ut det ikväll.

    Och visst är det en lycka få prova så gammalt vin. Fortsatte på den inslagna banan och korkade upp en Madeira från 1880 denna helg. Ett vin som var vida överlägset 1871:an. Tog två dygn för den att få alla komponenter på plats!!
    (se på min madaboutmadeira-blogg)

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers