>1962 Ferreirinha Reserva Especial

0

>
Tänk vad ett besök i Bordeaux kan medföra! Skördetid 1950. En ung Fernando Nicoulau de Almeida besöker Bordeuax för att förstå vad som gör ett stort vin. Han har ytterligare ett syfte med besöket; Fernando vill producera en portugisisk premier cru!

1952 lanseras så den första årgången av Barca Velha, Portugals första kultvin. Fast ändå inte; Bussaco var faktiskt först ut men har varit få förunnade att dricka och därför aldrig nått samma internationella omnämnande som Barca Velha.

Fernandos nyvunna kunskaper från Bordeaux låg till grunden för skapandet av ett högklassigt bordsvin från Douro, ett område som på 50-talet dominerades av portvinsframställning. Han insåg druvans växtläge var av stor betydelse och valde högt belägna vingårdar i Douro Superior som grund för sitt vin. Samtidigt visste han att högt belägna marker gav druvor av hög koncentration och smak och därför hade svårt utvecklas till eleganta och sirliga viner med ålder. För att mildra koncentrationen och öka den naturliga syranivån blandades därför vin från lägre belägna vingårdslägen i Douro Superior i vinet – allt för att öka elegansen.

Vidare införde han temperaturkontrollerad jäsning (28-30 C) genom att använda sig av stora mängder is och införde jäsningskontroll genom pumpning av vinet på stora gamla träkar.

Barca Velha produceras endast vid exceptionella årgångar. 10 år efter lanseringen av det exklusiva vinet kom andravinet, Ferreirinha Reserva Especial. Namnet hämtades från den inflytelserika Dona Antónia Adelaide Ferreira som betytt oerhört mycket för Douros vinnäring.

Reserva Especial hämtas från samma vingårdar som Barca Velha och faktum är att det är ett och samma vin. Först efter lång flasklagring och provning av faten bestäms det om ett förstavin ska släppas. Om inte, men kvaliteten ändå är nära, släpps Reservan istället. Idag har andravinets namn ändrats till Casa Ferreirinha Reserva. Även detta har man varit ytterst restriktiv med och endast släppt dryga dussinet reservas sedan 1962 (likadant med Barca Velha).

Att man menat allvar med kvaliteten visar inte minst perioden 1966-1978 där ingen Barca Velha producerades åren där mellan. Kvaliteten har varit jämn sedan starten och det faktum man endast haft två önologer sedan 1952 bidrar till jämnheten.

Två äldre flaskor av Reserva Especial har jag lyckats få tag på. Helgens flaska var från den officiella debuten 1962 och det var med viss spänning jag korkade upp. Korka upp föresten, kan man säga så när man använder en bladkorkskruv? Ett nästan 47 år gammalt vin som inte korkats om lär bjuda på en mycket porös kork och då är nämnda korkskruv alternativet.

Men här överraskade Fernando Nicoulau de Almeida mig! Inte bara hade han tagit med sig hem vinifikationsteknik och terroir-tänk utan även lärt sig om korkens betydelse. Tänk att det krävs en fransman för att lära en portugis om kork!

Korken var lång och påminde om de som används i Bordeaux-sammanhang. Jag lyckades få upp den hel och kunde då även se han fått präntat in väsentlig information på korken, något jag inte varit med om i äldre portugiser. Dessutom visade det på en man som inte missade en detalj – i jakten på att framställa Portugals största vin!

Som alltid är det nästan med hjärtat i halsgropen jag häller upp ett smakprov för en första bedömning. Allt är i sin ordning! Vinet dekanteras och visar upp en vacker mognadston i färgen. Det är granatäpple-rött med vacker tegelbrun kant. Gamla mogna viner är verkligen tjusiga till utseendet och blänker till likt en ädelsten – det är lätt fastna bara på utseendet!

Det råder inget snack om saken – Fernando var inspirerad av Bordeaux och det märks i vinet som charmar med en mix av det bästa från Douro och Medoc. En lätt stallighet samsas med torkat läder, färska mosade röda bär, tallbarr, kryddor, Douro-skiffer och en lätt tobakston. Komplex bouquet utan ålderskrämpor i form av trötthet.

Smaken är mer Douro än Bordeaux. Fin solmogen fruktighet som drar åt körsbärshållet, granskog, lakrits, viss fatighet och en mineralisk syrlighet. Sötman i frukten är så ren och sitter kvar en rejäl stund i eftersmaken. Stort vin som blir än bättre under kvällen. Ärligt talat hade jag kunnat dekantera det här ett par timmar innan vi skulle dricka det!

Så här gjorde man vin för ett halvt sekel sedan. Det är lätt man blir vemodig när man betänker det faktum att lagringsvin av denna karaktär snart är lika extinkt som dinosaurierna men samtidigt är det en ynnest få njuta av dem! Hellre söker jag upp skatter av det här slaget, så länge det finns något kvar, och känner spänningen när vinet korkas upp. Visst åker jag på några nitar längs resan men desto fler är sanslösa upplevelser man tar med sig många år framöver. 1962 Ferreirinha Reserva Especial är ett av dem som stannar kvar i minnet länge!

Share.