>2000 Solaia

4

>


Så korkades den slutligen upp; 2000 Solaia från Antinori. Jag hade en flaska liggande och var osäker huruvida den skulle lagras ytterligare, redan var för gammal eller rentutav var perfekt nu. Dilemmat man har när endast en flaska inhandlats av vinet. För att göra det hela än besvärligare så underlättades det hela knappast av att år 2000 var besvärligt för många producenter i Toscana. Visst, det startade bra med fin knoppning och blomning och juni gav perfekt värme. Juli bjöd på mer regn men man var ändå långt framme – då kom augusti med hysterisk värme och omvandlade druvor till mer eller mindre russin på vissa ställen. September var åter mer normalt och de som plockade innan oktober lyckades ganska så väl. Oktober bjöd nämligen på en hel del skurar som sköljde väck det sista hoppet hos de sent skördande Sangiovese-producenterna….

2000 Solaia är en blend bestående av 75% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc och resterande del Sangiovese. Vinet har lagrats på nya 225-liters fat från Alliers och Troncais. Solaia, som är en del av Tignanello-egendomen, är en ca 10 ha stor sydvästsluttande vinmark belägen ca 350-400 meter över havet. Antinori släppte vinet för första gången 1978, då som en Bordeaux-look alike. Med åren experimenterades det med druvsammansättningen och då smög sig även Sangiovese in i bilden. Precis som Sassicaia och Ornellaia för att nämna ett par så är Solaia en IGT, Indicazione Geographica Tipica. Översättning överflödig – men som alltid värd kommentera för när ska italienarna ge sig med sina DOC, DOCG, IGT etc när de bästa vinerna i åtminstone Toscana oftast är IGT? Personligen finner jag det enbart larvigt särskilt med tanke på att man knappt verkar ha koll på vad de riktigt fina, åtminstone enligt lagen, sysslar med (läs Brunello di Montalcino). Nu är problemet knappast italienskt då samma dilemma finns i exempelvis ett obsolet klassificeringssystem av Bordeaux.


För att återgå till kvällens övning; Solaian korkades upp och som alltid när det kommer till de dyrare sakerna så stiger nervositeten och rädslan för ett måndagsexemplar! Men icke; den här bar inte på några sådana obehagliga överraskningar. Färgen hade begynnande mognad med litet tegelrött inslag. Doften var läckert fransk-italiensk med tydliga fattoner, salami, torkat läder, körsbär och solmogna plommon. Och visst fanns det lite Faber-Castell där också! Charmerande doft.

Årgångens värme märktes tydligare i smaken som hade fin sötma men ett något efterhängsamt bittert över sig (gjorde sig enbart påmint då vinet dracks utan mat). Tanninerna var inte så härligt sandiga som jag upplevt i andra Solaia – snarare var de lite grövre – men det förtog ändå inte helhetsintrycket som var bättre än jag förväntat mig. Mörka körsbär, fat, torkade örter, en liten lakritston och bränd jord kunde urskiljas i smaken som inte kändes fullt utvecklad än. Hästen hade tappat lädersadeln och kvar var en mer stalliknande doft. Med sista glaset så började vinet nå sitt crescendo och det kändes bra att ha öppnat den, sådär ca 8 år efter födseln….

För den som äger 2000 Solaia; den är snart perfekt mogen men lär hålla fyra-fem år till. Den egna preferensen får avgöra. Mat därtill (och som lyfte vinet ett par snäpp!) bestod utav en kycklingfilé fylld med hemgjord pesto och lindad i bacon. Gratinerad i ugnen och öst med en Verdelho Madeira. Till det ugnsrostad röd paprika som sedan skalats och marinerats i vit balsamvinäger. Tillbehör: hasselbackspotatis och färsk majskolv. Då jag är nötallergiker gör jag pesto på rostade solrosfrön.

Recept på pesto med solrosfrön

två krukor basilika
en rejäl handfull rostade solrosfrön
en näve bladpersilja
en stor vitlöksklyfta
en ljus fralla, endast innanmätet
ost (jag använder parmesan eller pecorino, igår pecorino romano)
olivolja
havssalt
färskmald svartpeppar

Allt blandas samman förutom oljan som jag häller i under tiden jag stavmixar peston.

Share.
  • esping

    >Jag tycker nog att grunderna i det Italienska klassifikationssystemet är vettiga, en blandning av ursprungskontroll, tradition och kvalitetskontroll. Däremot är genomförandet mera tveksamt och kvalitetskraven är ofta väl låga. Det finns ju också en del “paraply-DOC’s” där det är nästintill omöjligt att undgå att leva upp till DOC-kraven. I mångt och mycket handlar väl problemen med klassifikationen om Italiens grundläggande problem; svågerpolitik och korruption i alla upptänkliga former.

  • Niklas J

    >Kan till viss del hålla med dig i det du skriver men som jag också skrev så är egentligen problemet inte enbart italienskt; samma tjafs finner vi i flertalet länder.

    Fast jag håller nog Bordeaux klassifikation som det största skämtet med tanke på att man fortfarande refererar till den utan att för den skull ha reviderat den mer än en gång på 103 år! Och då var det ett slott som tjatat till sig Premier Cru status i närmre 50 år :-)

  • Finare Vinare

    >Intressant och välskrivet, som vanligt! Cabernetdruvorna verkar ha gjort bra ifrån sig i det varma året – vi tänker på Ghiaie della Furba. Merlot från Maremma blev däremot i syltigaste laget – vi minns fortfarande Magari…

  • Niklas J

    >Tack för de vänliga orden F & V! Tror nog att 2000 blev lite oförtjänt bortglömt och att de bästa kan vara ganska goda fynd idag! Glöm inte att Solaia "reades" ut på bolaget för 795 kr, en prissänkning på ca 200 kr!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers