>2003:ornas segertåg fortsätter!

0

>
Lägena i Norheim och Schlossböckelheim är måhända inte de första man tänker på, men så är det också tal om marker som Helmut först köpt på senare år. Dellchen, Felsenberg, Kirschheck och Kupfergrube. Alla uttrycksfulla lägen med sin alldeles egna stil där särskilt Kupfergrube imponerat stort på mig – eller så är det kanske historien kring läget och att straffångar jämnat marken för att den skulle kunna bli till helig Rieslingjord!

Att Helmut Dönnhoff lirar i högsta ligan, och har så gjort ett antal år nu, är det nog ingen som ifrågasätter. Större eldsjäl får man leta efter, och när detta kombineras med att vara en sann naturbegåvning vad anbelangar vinmakandet så är det bara att inse vi har att göra med vinets motsvarighet till fotbollens Ronaldo.

I Nahe får Riesling en större elegans och är sällan några kraftpaket. Vid floden Nahes övre lopp, runt Monzingen, är vinerna mest eleganta men även i den lättare skolan. Neråt floden fläskar de på sig och det är här Helmut kommer in i bilden.

Ibland dyker det upp årgångar som kanske upplevs lite stöddigare än normalt och orsakar rynkor i pannan på dyrkarna av eleganta viner. 2003 var ett sådant år. Hettan ställde till det för många i Europa men medan det i flertalet distrikt i Tyskland åker in under samma fack som årtalen 1976 och 1959 – exceptionella år, varma sådana dessutom, så gnisslas det mer bland syravännerna och traditionalisterna runtom Europa.

Jag kan inte se in i framtiden och berätta hur 2003 kommer utvecklas. Tyvärr, här finns inga egenskaper a la Hemsökt eller Karsten Torebjer att hämta. Empirin får således härska och den berättar att 2003:orna allt mer börjar ta form, utveckla proportioner och visa att det visst finns syra bakom all denna frukt. Senaste halvåret har så visat när flertalet tyska nolltreor har korkats upp och ännu ett bevis fick jag i julhelgen när 2003 Norheimer Kirschheck Spätlese fick inleda annandagens julmiddag.


Ganska gul färg för en spätlese och sju år på nacken. Mäktig doft med antydan till mognad. Tonerna av limeskal, våta stenar, ljunghonung, färsk mynta, flintarök och svag blommighet är lätt falla för. Mer ungdomliga toner av tropisk frukt och fläder har gett vika för ett äppligare drag dessutom.Superelegant doft!

Murrigt mineralig smak samtidigt som den på ett kontrasterande vis är äppligt och blommigt fräsch. Doften indikerade en sötmaattack i smaken men nix pix – mogen frukt ja, men såväl syra som sötma är i klockren balans. Myntan återkommer och en svag, svag antydan till rödfruktighet. Fin längd med bra fruktsyra och ren druvkänsla. Fortfarande i visst behov av lagring men det här gjorde inte alls ont att dricka nu.

Elegans i ett glas och ännu ett bevis på att såväl 2003 levererar som att Kirschheck är lite av ett bortglömt läge i Helmuts portfölj. Stirra dig inte blind på mer klassiska lägen som Hermanshöhle utan ge Dönnhoff’s eleganta Norheim-lägen en chans även de!

(2003 Dönnhoff Norheimer Kirschheck Riesling Spätlese, 92 p)


N.B. Tyskland och vinkorkar går inte hand i hand. Trots vinet bara är några år så smulas oftast korkarna sönder när de rycks. Jag har hört förklaringar om att det är sötman i vinerna som orsakar det men det förklarar inte varför de torra då drabbas. Syran är en annan förklaring och den sista är vädret. Hursom är det på sin plats att även utdela ros när så föranleder. Dönnhoff’s korkar tycks inte vara utsatta för de söndersmulande korkarna och mig veterligen har jag aldrig stött på dilemmat i Helmuts flaskor. Kanske dags för andra producenter undersöka dessa korkar?

Share.