>2004 Quinta do Noval Tinto

2

> Jag har en favoritproducent när det kommet till vintage port; Quinta do Noval. De har inte koncentrationen som exempelvis Taylor’s eller Graham’s utan husets signum stavas rätt och slätt elegans. Nu har det visserligen skett en hel del sedan Axa-imperiet tog över egendomen 1993 och nya tekniker har införts och dessutom har gamla stockar av mindre bra druvurval ryckts upp till fördel för Touriga Nacional, Tinta Roriz, Tinta Cao, Tinta Barocca och Touriga Francesa.

Omplanteringen startade 1994-95 och det var först med årgång 2003 man ansåg de yngre stockarna värdiga husets vintage port. Unga stockar, tänker den skeptiske, ger ju inte samma intensitet och komplexitet som äldre och då borde vinet inte vara på nivå med äldre årgångar. Faktum är att det portvin som utan tvekan rankas högst av dem alla, Quinta do Noval’s 1931 Nacional var resultatet av stockar med en ålder på 5-6 år så visst går det!

Christian Seely som styr Axa’s vinimperium, var den som tog över den dagliga driften av egendomen 1993 och styrde Quita do Noval i rätt riktning fram till år 2000 då han tilldelades nya arbetsuppgifter och tog det mer övergripande ansvaret för samtliga Axa-egendomar. Redan i mitten av 1990-talet påbörjades experiment med att få fram ett bordsvin av hög kvalitet i Douro. Då var konkurrensen ytterst begränsad så att sätta likhetstecken mellan Barca Velha och högkvalitativt bordsvin från Douro var knappast särskilt provocerande. Men så började de sakteliga dyka upp, bordsvinerna, och varje anständig portvinsproducent skulle plötsligt göra röda toppviner. Även om Christian Seely startade projektet ganska omgående efter förvärvet tog det faktiskt fram till 2004 innan vinet så dagens ljus. Satsningen på Tinta Roriz (Tempranillo), och sneglandet på andra sidan gränsen (läs Ribera del Dureo), sköt på lanseringen då druvan inte föll väl ut som huvuddruva. Istället fick Touriga Nacional köra i innerspåret uppbackad av Tinta Cão och Touriga Franca.

2004 ansågs vinet vara så pass bra att det kommersialiserades. Egentligen gör producenten två bordsviner varav förstavinet Quinta do Noval Tinto står för dryga 200 lådor och andravinet Quinta do Cedro står för runt 800.Trots en minimal produktion och ett världskänt namn lyckades Systembolaget inte sälja slut på de få flaskor man fick in. Importören sänkte sålunda priset och för ca 350 kr gavs vi chansen handla ett vin som hyllas på hemmaplan och som där betingar dryga 50-eurolappen! Spontant borde jag vara lycklig för att jag gavs möjligheten inhandla till detta pris men samtidigt är det en indikation på att Sverige inte är redo för Portugals toppar än. Återstår att se om Robert Parkers nyligen kritiserade utsände, Mark Squires, kan ändra på omvärldens uppfattning av portugisiska toppviner.

Att jag är ute på hal is råder det ingen tvekan om – jag vill fler ska upptäcka portugisiska bordsviners storhet, producenterna ska få sitt internationella erkännande samtidigt som jag närmast beklagar mig över för låga priser. Men läs min oro över prissänkningen som ett tecken på att importören tröttnar och inte tar in vinet igen – och det vore oerhört beklagansvärt. För 2004:an är ett stort vin och det är svårt undgå bli imponerad. Till skillnad från exempelvis mer fatstinna Chryseia från Symington’s och Maria Theresa från Quinta do Crasto är Quinta do Noval’s Tinto kallare i sin karaktär och har en air av franskt över sig.

Det inleder dock i sann Douro-anda med ett bombardemang av mineraltoner! Men frukten, kryddorna och fatigheten är inte lika yppiga som många andra och detta lär mer attrahera en sann vän av Bourgogne. Visst finner jag toner av mörkar bär och sötaktiga plommon, peppar och nya fat men det är nedtonat. Jag förstår när jag doftar på vinet varför man inte skyndade ut på marknaden utan först lanserade bordsvinet när man nått Noval’s signum; elegans.

2004 är inte tillnärmelsevis så varmt som 2003 och passar således de som uppskattar kallare frukt och mer påtagliga syror. Nu har Noval nått utmärkt mognad i druvurvalet men syran är ändå påtaglig. Smaken skiljer sig en del från doften och jag får närmast köttiga intryck varvat med plommon, lakritsrot, svartpeppar och fat. Lång kvardröjande smak och med en rejäl tanninstruktur. Begynnande mognad men den kloke gör nog rätt i att vänta två-tre år ytterligare, förmodligen längre. Jag säger nog, inte för att rädda mig själv utan för att det är vanskligt bedöma första årgången av ett nyintroducerat vin.

Druvsammansättning? 70% Touriga Nacional, 20% Tinta Cão och resterande del Touriga Franca.

För den med läggning åt mer voluminösa viner sägs 2005:an besitta mer av dessa attribut. Återstår att se om jag ges möjligheten köpa årgången på hemmaplan. Eller var sänkningen droppen för importören och Quinta do Noval Tinto numera historia för oss svenskar?

Share.
  • Aqua Vitae

    >Kan bara hålla med i ovanstående, ett mycket trevligt vin som sannolikt kommer att utvecklas med den äran. Har ett par pavor i vinkylen för framtida konsumtion och det är vin jag med glädje skulle vilja följa i ett antal årgångar framöver.

    Magnus Reuterdahl

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Magnus,

    Minns vi pratat om denna innan!

    Jag har varit mycket förtjust i flertalet av de 2004:or från Douro jag provat, endast ett par plumpar. Men det som särskiljer Noval’s från flera andra 2004’or från Dourodalen är respekten för årgången. Känns som de vetat vad de gjorde och inte fläskat till med för mycket ny ek. Visst, har man experimenterat sedan 1995 med bordsvinet och först släppt det 2004 så är man säker på sin sak men faktum är att många Douroproducenter söker sin stil mer offentligt då de lanserar vinerna.

    Jag är övertygad att vi som följer utvecklingen i Douro kommer få se mindre procent nya fat, mer franska sådana, mindre sneglande åt kalljäsning och i slutänden en återgång till mer syror i vinerna. Den gamla stilen har det och jag ser gärna, när experimentlustan lägger sig något hos de som är mest sökande, att syrorna får mer spelrum igen.

    /Niklas J

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers