>2005 Chateau Chasse-Spleen

>
Helsingör, mitten av 1990-talet. Jag var en återkommande kund hos Helsingör Vinkompagni på Strandgade 93. Här fanns en sagolik källare med främst mogen Bordeaux och Bourgogne – något som jag precis hade börjat utforska. Priserna var ofattbart låga men när man väl pratade med kvinnan som stod i butiken förstod även jag, som då var gröngöling i sammanhanget, att de inte förstod vilka skatter de satt på! Eller vad sägs om följande inköp; 1966 Chateau Pichon-Baron för DKK 400, 1959 Chateau Figeac för DKK 650, 1959 Chateau Grand-Puy-Ducasse för DKK 350, 1976 Chateau Gruaud-Larose för DKK 250 och 1983 Chateau Mouton-Rotschild för DKK 550. För att nämna några ur Bordeauxköpen…

Men något av det häftigaste var en magnum 1966 Chateau Chasse-Spleen, inhandlad för dryga fyrhundringen. Danska kronan bör tilläggas låg runt 10-15% mer i värde än den svenska på tiden då det begav sig. Chasse-Spleen från 1966, en årgång som med facit i hand kanske fick aningen för höga hurrarop, var dock ljuvlig när den avnjöts för dryga decenniet sedan. Visst fanns det viss volatil syra men det krävdes ingen konsumtionstakt a la 15-åring för att undvika vinet dog i glaset. Nej, det höll en hel kväll och var lika gott till sista droppen.

Med andra ord; inte särskilt svårt förstå att Chasse-Spleen stått mig varmt under åren som följt? Säkerligen har minst dussinet olika årgångar provats sedan dess och det är endast i svaga år jag tyckt Chasse-Spleen vikt ner sig något. Produktionen är ansenlig för en Bordeauxproducent men jag undrar om de inte varit lite för giriga under tuffare år.

Chasse-Spleen har i min värld sällan stått för de eleganta vinerna utan haft något lätt fyrkantigt hängandes över sig. De har dock ofta en charm som varit svår inte falla för, åtminstone om man som jag gillar klassisk Bordeaux. Och som en röd tråd genom åren finns vissa drag jag ofta funnit i vinerna; viol, blomjord och Faber-Castell blyerts penna.

Min nyfikenhet kring 2005:orna är svår stilla. Många har vid det här laget provats och det är lätt konstatera det är den största årgång jag provat vad gäller ung Bordeaux. Nu är det dags för Chateau Chasse-Spleen’s 2005:a! I samband med Systembolagets försenade lansering av årgången inhandlades några halvflaskor av slottet.

Chasse-Spleen är med närmre 30 000 lådor ett stort slott. Markerna är planterade med främst Cabernet Sauvignon, ca 75%, medan en femtedel är Merlot och resten Petit Verdot. Man har en ganska återhållsam inställning till nya fat, ca hälften är nya vid varje årgång, och vinet lagras ganska kort tid på faten (12-15 månader).

Sällan ett av de mörkare vinerna, färgmässigt. Det gäller även 2005:an. Initialt är vinet slutet men det tar inte särskilt lång tid för Chasse-Spleen att öppna upp sig. Det här skiljer sig från andra yngre årgångar genom att vara yppigare i stilen. Att årgången nått mognad märks för det är en druvmogen doft över vinet. Violen är där som sig bör men ledsagas av en ljuvlig doft av lavendel. En svag fatton lurar i bakgrunden och lämnar doftintryck som kaffe och mjölkchoklad. Frukten är solmogen och påminner aningen om den danska Solbärrom. Lite dammig sommargrusväg skänker djup åt den unga doften.

Inget kraftpaket utan mer åt det medelfylliga hållet. Än en gång visar sig årgångens sötma som är närmast sensuellt inlindad i de unga lite bångstyriga tanninerna. Svag rostad ton, röda bär, damm, viol och lavendel samsas i det unga livfulla vinet. För att vara en Chasse-Spleen är eftersmaken ganska lång, kanske den högre alkoholhalten hjälper till?

Inalles; det här var en riktigt bra Chasse-Spleen i en helt annan stil än exempelvis 2004:an som är stramare och mer åt det gröna hållet. Vilken man väljer beror på smak men även om 2004:an är mer klassisk är 2005:ans aningen mer opulenta stil lätt falla för. Den klassiskt skolade Bordeauxkännaren kanske tycker 2005 är atypisk och det kan jag utan mothugg instämma i. Om vinet ska drickas nu. Men spara ett decennium eller mer och du har en Chasse-Spleen som kan vara det bästa slottet gjort. Så bra tycker åtminstone jag den är!

P.S. Helsingör Vinkompagni idag är långt från sitt forna jag. Personalen är fortfarande okunnig men har lagt sig till med viss dryghet och så har man valt att förvara de kvarstående gamlingarna på sämsta tänkbara sätt. Priserna har minst sagt höjts radikalt vilket tyder på obefintlig koll på vad marknaden är beredd betala.