>2007 Escherndorfer Lump Grosses Gewächs Silvaner

5

>
Lump. Låter inget vidare kanske men den sydvända sluttningen vid byn Escherndorf i Franken producerar några av vinvärldens bästa Silvaner. Byn, belägen nordost om regionens huvudstad Würzburg, ligger vid floden Main och vid foten av den branta sluttningen Lump. Tre lägen är värda söka efter i området och förutom den just nämnda är det Berg och Fürstenberg som presterar på hög nivå.

Min första vinresa gick till just Franken. 1998 besöktes Würzburg, Iphofen, Escherndorf, Sommerhausen och Randersacker för att nämna några. Fantastiska vinbyar vid floden Main och det var inte särskilt svårt bli förälskad i bocksbeutelrikets utbud av mineraliga Silvaner, lite maffigare Rieslaner, rasiga Muskateller och alldeles underbara Spätburgunder. Riesling då? Visst är de bra men de är inte i närheten av Silvaners toppar och har inte samma storhet som i exempelvis Mosel, Nahe eller Rheingau. Personligen lockas jag inte alls av Franken Riesling och tycker det är slöseri med fantastiska vinmarker när man än mer kunde nischat sig som världens främsta område för Silvaner.

Vad gör Franken så speciellt då, förutom varandes Silvanerdruvans högsäte och tappade på den klassiska bocksbeutelflaskan? Läser du äldre vinlitteratur lär termen ’fränkischer trocken’ passera vilket anspelade på det faktum att Frankens viner sällan var över de där 4 g restsocker/liter. Nu när halva Tyskland gör torra viner är det inte lika aktuellt längre. Dessutom upplever jag det att många torra viner i Franken är mindre torra idag; sannolikt på grund av senarelagda skördar för att uppnå större mognad. Jag har inget belägg för kommande påstående men jag fick känslan vid besöket i Franken att många skördade aningen tidigare för den höga syrans skull och för att framställa aptitretande viner, något som tycks vara helt ur tiden och ersatts av mer fruktpumpade diton. Kan det vara härifrån ’fränkischer trocken’ härrör?

Vidare, om du frågar dina mor- och farföräldrar lär de kalla vinet för Steinwein vilket var benämningen på Frankenvin i bocksbeutel för ett halvt sekel sedan. Namnet har sitt ursprung i den överlägset mest kända vinmarken i området, Würzburger Stein. Vinmarken, i alla fall kärnan, ligger på sluttningarna runt slottet Marienberg i staden Würzburg. Stein var så pass ansett, och uppskattat, att det helt sonika gav namnet åt allt Frankenvin. Tyvärr är Stein idag ett något misshandlat vingårdsnamn. Sluttningarna runt Marienberg är ingalunda några stora marker och kan inte producera tillnärmelsevis de mängder vin som faktiskt heter Würzburger Stein utan förlängningar med samma namn är idag ett faktum. Trist på ett sätt för det är stor skillnad på Stein och Stein.

Slutligen har vi den omskrivna musselkalken. Tillsammans med skifferlera ger musselkalken Frankenmyllan sin särprägel. Att finna drag av hav och tång när man ändå befinner sig så pass långt från kusten är inget annat än en geologilektion som heter duga!

Würzburg är en charmig universitetsstad i storlek med Uppsala och verkligen värd ett stopp två-tre dagar. Som vinintresserad har du de tre stora inne i staden; Bürgerspital zum Heiligen geist, Juliusspital och Staatlicher Hofkeller. Dessutom är ett besök i Biskopspalatset ett måste; palatset som närmast var bortsprängt efter andra världskriget har byggts upp bit för bit och tack vare gamla fotografier och målningar har även insidan kunnat återställas som det en gång såg ut.

Utanför staden är besök hos Hans Wirsching och Johan Ruck i Iphofen att rekommendera, Horst Sauer i Escherndorf och Rudolf Fürst i Bürgstadt för att nämna några.


Så till söndagskvällens vin, 2007 Escherndorfer Lump Grosses Gewächs Silvaner från Juliusspital som serverades till hokifiléer i dill-, citron- och gräddsås. Silvaner bjuder sällan på någon djupare färg utan är oftast ganska blek till utseendet. Så ock denna gång. Däremot är Lump raka motsatsen vad gäller doft! Intrycket är en högklassig vingård och toner av gråpäron, mogen grapefrukt, mineral, färskost och viss kryddighet. Känslan av Grüner Veltliner flyktar som hastigast förbi men skillnaden är ett helt annat djup i Grosses Gewächs-Silvaner. Hursomhelst har förväntningarna ökat i och med den ljuvliga om än något unga doften.

Och visst pratar vi om ett ungt vin även om Silvaner inte är en långliggare. Det första som slår mig är den knivskarpa precisionen i syran. Samtidigt som den är livlig bär den fram mineraldjupet i vinet och förklarar klart och tydligt sitt ursprung. Det är snyggt, koncentrerat och finstämt på en och samma gång. Kryddigheten finns där, färskosten, grapefrukten och päronen likaså. Jag finner även ett grönt drag jag har svårt definiera; örtagård? Lång, klingande eftersmak.

Helt klart en förnämlig Silvaner från kanske det främsta läget överhuvudtaget för druvan. Tycker man inte om det här tror jag inte Silvaner är druvan för samlingen. Är man dock på jakt efter viner som är gjorda serveras till mat är det här svårslaget. Resterna av flaskan fick ackompanjera måndagens middag, bifteki, och klarade även detta med bravur. Flaskan kostade EUR 20 i vintras och har idag släppts på Systembolaget för ett fantastiskt bra pris, 239 kr. Prova en flaska innan det är slut!

Och slutligen; beröm till producenten som vågar försluta med skruvkapsyl och inte kork! Helt rätt för ett Silvanervin. Skruvkapsyl handlar inte om priset på flaskan utan om en anpassning till innehållet.


Share.
  • Vinosapien

    >Silvaner och Grüner Veltliner. Påminner inte så lite om varandra då och då.
    Jag har inga som helst problem att låta mina Silvaner ligga till sig. Mineralerna kryper fram efter några år.
    Speciellt dessa GG-varianter tror jag mår bra att sova några år. Behöver bli av med sitt baby-hull.

    Hur känns Silvaner från 2007?
    Rieslingarna har ju formligen skrikit klass och struktur. Går motsvarande igen för Silvaner…

  • MMM

    >Slog i min vinbok – och tydligen är bara 20% av arealen planterad med Silvaner. 40% med Müller-Thurgau.

    Detta är ett världsklassvin – och det är verkligen inte vanligt att kunna handla ett dylikt för drygt 200 kr. Mitt enda köp detta släppet!

    Jag är nog lite mer positiv till Frankenriesling än du, och speciellt årets kabinettvariant var väldigt bra. I den högre delen av skalan är det Silvaner som gäller!

  • Niklas J

    >Jag vet jag kan vara lite väl hård i mitt ratande av Franken-Riesling men de blir helt enkelt inga stora viner i Franken. Enligt mig. Det gör däremot Silvaner som tycks vara som gjord för att växa i skifferlera och musselkalk!

    Müller-Thurgau såg jag en hel del av i Franken. Skördad för tidigt kallar de den Rivaner och då snackar vi gröna toner och magsår!

    Men att det är världsklass på Silvaner Lump – det är vi eniga om!

    Vinosapien; 2007 Silvaner känns storslaget. Lite ungdomsfetma men syran är rasig och visst mår de bra av lite ålder. Men sällan mer än fem-sex år efter skörd…är min erfaranhet.

  • Finare Vinare

    >Intressant med ditt resonemang om den yppigare stilen. När vi först besökte Würzburg med omnejd 1996 fick vi (vad vi minns) ett torrare och syrligare helhetsintryck. Nu får man ofta en senskördad känsla ända ner till kabinettsnivå. Visst har det varit några varma år, men ändå…

    Säkert handlar det också delvis om en förändring av den egna smaken – men det är kul att vi är fler som iakttar samma sak…

    Vinet låter läckert! Men verkar inte springa ut ur butikerna. Vi tar till oss Vinosapiens råd om babyhullet…

  • Niklas J

    >F&V – skönt höra ni gjort samma iaktaggelse! Fränkischer trocken har nog gått i graven med allt senare skördar och mindre efterfrågan på mineraldominerade viner…

    Men visst har det lite hull i det här stadiet och lär lugna ner sig med viss ålder. Jag är dock mkt skeptisk till allt för lång lagringstid, särskilt på den här "nya" modernare stilen av Franken. Återstår dock att se – värt ett experiment är det hursom!

    Att åtgången går i slow-motion är bara tacka och ta emot!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers