>2007 Quinta do Ameal Escolha

0

>
Utnämnt till ett av Portugals bästa vita. Hängiven vinmakare. En för flertalet okänd druva. Blott 6000 flaskor årligen. Quinta do Ameals prestigevin Escolha är ett strålande exempel på den framfart som nu sker inom den iberiska vinindustrin men med bibehållen kärlek till de egna druvorna!

Ett land som kan räkna till 500 unika druvsorter och där en överväldigande majoritet endast odlas i landet ska vara stolta. Inte för kvantiteten utan för viljan och modet att fortsätta satsa på okända druvor som i Quinta do Ameals fall heter Loureiro.

Pedro Araujo odlar enbart Loureiro. Det är modigt. Han väljer dessutom att stryka det enda igenkänningstecken de flesta har till vinerna genom att vägra skriva Vinho Verde på etiketterna. Fokus ligger istället på vingården och druvan. Visst, ett bra vin talar för sig självt men lite skjuts på vägen i form av bekanta vinbeteckningar skadar aldrig och jag kan bara beundra människor som vågar och är övertygade som Pedro Araujo.

Escolha med sina blott sextusen flaskor är hyllat i internationell vinpress. Det skiljer sig från den ordinarie Loureiro genom att jäsa på fransk ek och sedan även lagras på densamma i sex månader.

Loureiro kan ge ordentliga skördar och trivs särskilt bra i den granitrika jorden kring Ponte de Lima i norra Minho. Araujo håller nere skörden genom flera gröna skördar och även hård gallring vid skördetiden. Det ger honom ca 6 ton/hektar, närmre en tredjedel av vad som är normalt i området! Och till sin hjälp har han ingen mindre än Anselmo Mendes, en av Portugals mest lysande vinmakare just nu.

Så, vad kan man förvänta sig från 2007 Escolha? Och hur använder jag vinet på bästa sätt?


Färgmässigt går tankarna närmast till tysk Riesling; ljusgul färg med grönt stick. Doften sätter ner foten direkt; inget för fruktsökarna här inte! Graniten talar och det fullkomligen osar mineral snyggt varvat med grapefrukt, lätt blommighet, svaga gröna örttoner, återhållna pärontoner och något som skickar mig långt tillbaka i barndomen och minneskartoteket; Jenka! De sex månaderna på fransk ek, jäsningen på ek dessutom, står knappt att finna. Viss avrundad doft är det men eken tillåts aldrig ta över utan Loureiro talar.

Smakmässigt? Närmast som att slicka på en sten! Inte för att detta sker särskilt ofta för min del men kanske jag ändå borde ta efter min dotters exempel – allt för att bli en än bättre vinprovare?


Mineraliteten tillåts härska och frukten spelar andrafiolen. Det är ganska koncentrerat och eken hjälper till runda av mineraliteten. Viss grapefruktbeska blandas med omogna plommon, blommighet och grön citrus. Smaken är omedelbar och fyller gommen med välbehag. Inget långt avslut men vinet efterlämnar den där känslan av längtan. Längtan till nästa klunk!

Jag kommer på mig själv att jämföra med bra vit Bourgogne men det är nog mer den diskreta ekens avrundande känsla som för mig dit. Loureiro är svår jämföra med andra druvor men vissa gemensamma drag med såväl Semillon som Soaves Garganega finner jag. Kanske en kombination av de bägge?

Fortfarande ett ungt vin. Dricks det idag är dekantering någon timme på sin plats. Dels för att vinet ska ges chans öppna upp sig, dels för att inledningsvis kan grapefrukten vara aningen krävande för den mindre vane (mig själv inkluderad). Dock ska ödet inte utmanas utan drick din Escolha som äldst fem år gammal.

Mineraliteten i vinet gör valet av maträtt enkelt; skaldjur! Jag ser mängder av havskräftor, humrar och musslor framför mig. Delikata smaker som lätt kan försvinna i fruktburdusa viner. Anrättningar där något av ovanstående ingår och där skaldjurens eller musslornas smak sätter tonen lär trivas med Escolha. Till vit mjäll fisk såsom gös lär det även fungera utmärkt. I övrigt; Halloumi stekt i olivolja tillsammans med färsk vitlök och lök lyfte vinet ett par snäpp.

Escolha är inte billigt. Men för den som söker nya upptäckter, älskar mineralstinna viner, vill prova vad det nya Portugal har att erbjuda eller som rätt och slätt vill skicka sina vinvänner till månen i en blindprovning, är Quinta do Ameals Escolha ett utmärkt val. Tråkigt är det dock att endast sextusen flaskor produceras – fler borde få chansen prova Escolha. Men så är det ju den där balansgången på den tunna linjen….när kvalitet är signumet!

N.B. Varuprov från Portucastas. Vid Anders Callmers sortimentsprovning i våras var nämnda exemplar drabbat av trikloranisol. Inte ens portugiserna slipper undan! Tack Anders för att jag gavs chansen prova vinet på nytt.

N.B. igen. Vill du veta mer om Loureiro och Quinta do Ameals ordinarie vin, se mitt tidigare inlägg.

Share.