>2008 – en odyssé från A-Ö

>
Då var det äntligen dags för Mise en bouteille a k a Portugisiskt a k a Mad about Madeira att leverera sina högst personliga betraktelser och irrfärder under 2008. Håll till godo!

Årets Affaire

Att vissa Brunello di Montalcino’s innehållit otillåtna druvor var 2008-års stora vinskandal. Det började med rykten om att det blandats i vin från Apulien men sedan visade det sig att det på ett oförklarligt vis hamnat druvor som Cabernet Sauvignon i markerna runt Montalcino, druvor som sedan hamnat i den anrika DOCG Brunello di Montalcino. Vissa producenter återkallade sina 2003:or (den berörda årgången) men poängterade att detta inte innebar det fanns cabbe i vinerna. Brunellogate må tyckas vara en storm i ett vattenglas men samtidigt är det trist att man inte kan hålla sig till spelreglerna.

Årets Beställningsvin

Strunt samma om det stått 2005, 2006 eller 2007 på etiketten; Louis och Cherry Barruols Saint Cosme Cotes-du-Rhone är ett strålande vin som växt för varje årgång jag provat! Varför i hela friden det inte är i ordinarie sortiment kan jag inte svara på – värt att beställa är det dock! Vida överlägsen Guigals dito vad gäller personlighet!

100% Syrah och den årgång som finns att beställa nu är 2007:an. Att årgången är stor märks i Saint Cosme och gör en ruskigt spänd på vad de mer namnkunniga markerna kommer bjuda på framöver!

Årets C9dP

Här fanns få medtävlare! 1998 Domaine du Pegau Cuvée Réservée är bland det bästa jag provat från producenten. Att jag har haft lyckan få prova det tre gånger varav två av tillfällena var under 2008 gör mig lyckligt lottad! Som den syra-, och när det klaffar, brettfetischist jag ändock är så landar den här stallhögen som ohotad etta på min rhonska lista! Två flaskor kvar, ångesten över att de snart är slut kryper allt närmre…

Årets Distrikt

Niepoort, Quinta do Crasto, Quinta do Vallado, Quinta do Vale Dona Maria och Quinta do Vale do Meao. Avantgardet i Douro har med sin talang, kunskap och sitt nytänkande fått in ett par extra dimensioner i vinerna och kan mycket väl utmana flera av de största i världen. Men inget har skett på bekostnad av de anrika Dourodruvorna, tillika portvinsdruvorna såsom Touriga Nacional, Tinta Amarela, Touriga Franca, Tinta Roriz et c och det gör vinerna så unika. Douro är hett; hetast i vinvärlden enligt mig!

Årets Erden

Erdener Treppchen-läget har seglat upp som en personlig favorit de senaste åren. Kraft och saft i en skön mix gör vinerna oerhört lagringsdugliga men att dricka dem i sin linda är inget som gör ont! Joh. Jos. Christoffel Erben’s Erdener Treppen Spätlese från 2003 är en värdig vinnare som överraskade oerhört. Inte Hans-Leo’s viner i sig men att den hade sådan ras och syra trots årgångens värme imponerade på mig. Mosel Riesling när det är som bäst och med en syra som ger ståpäls även den hetaste sommardag i Saharaöknen!

Årets Fortifierade

Veiga França Madeira Reserva Solera 1940 är ohotad etta på starkvinslistan. Trots konkurrens från övriga storheter som exempelvis 1970 Quinta do Noval och en 1976 Blandy’s Terrantez så bjuder Veiga França på så mycket mer än bara en vinupplevelse. Vetskapen att producenten inte existerar längre, Solera är historia på Madeira och att jag njutit av flaskan under en längre period är oslagbart! Jag håller tummarna för att min sista flaska av det här är precis lika bra! Det är sådana viner som skapar bloggar typ Mad about Madeira….

Årets Gamling

“Att dricka vin som uppnått en ansenlig ålder är inte bara en upplevelse i sig; lika kittlande är det att få känna historiens vingslag och försöka föreställa sig livet 1948; inte bara i världen utan också för vinbonden ifråga.”

Få rödviner i världen har förmågan klara 60 års lagring – Colares bästa viner hör till dessa! 1948 Viuva José Gomes da Silva från just Colares bjöd på stor drickupplevelse, historia och den kanske stiligaste vinetikett jag sett på bra länge. Colares kicks ass!

Årets Helrenovering

Nytt kök var inte bara efterlängtat, det var även nödvändigt. Men resan dit var hemsk och de otaliga besöken på Ikea, Bauhaus etc var tröttande och ibland tröstlösa. Men så en dag står det där – färdigt och redo att brukas! Matmusan är inspirerad till max och till och med kaffet smakar bättre när det kommer från ett nytt kök…

Årets IG

Underligt upplägg på så kallad en primeur-försäljning, tveksam synkronisering av klockor och öppettider vid släppet av DRC, likgiltiga butikschefer, mutade butikschefer, suspekta inköpsprocesser, godtycke, negligering av klassiska distrikt och en misshandel av det snart enda spännande – beställningssortimentet. BiB-utbudet regerar i ett land där man vill motverka en fri marknad. Ändå handlar all försäljning om APK, mest alkohol för pengarna. Besynnerligt. Systembolaget är en välförtjänt vinnare av årets IG.

Årets Journalist

2008 var året då jag på allvar började läsa vinbloggar, inhemska som internationella. Inte bara upptäckte jag en stor kunskap – lika härligt var det att få ta del av mångas förnämliga förmåga formulera finurligheter. Men mest av allt; de bloggar jag följer är alla hängivna vinfantaster som inte förnekar det subjektiva i vinet, inte får vin att låta så mekaniskt eller dömer på förhand och som njuter av det i sitt rätta element; i lugn och ro och till mat! Tack alla bloggare för att ni är på väg att bli en betydande motpol till tveksam svensk vinjournalistik….ni är årets vinjournalister i min värld.

Årets Köttbit

Logis de la Cadène är värt ett besök nästan enbart för sitt charmiga läge i Saint Emilion. Är man köttälskare så finns ytterligare en anledning. Första kvällen i byn och efter att ha checkat in på hotellet var vi snabbt ute för att leta restaurang. Logis de la Cadène var välkomnande och servicen utmärkt. När så den träkolsgrillade ryggbiffen dyker upp med ett tunt lager hackad gul lök på toppen och första tuggan är tagen då är det lätt inse hur svårslagen den här biffen är. Inte bara för att biffen är grym men miljön är för en vinfantast svårslagen. Dessutom har jag upptäckt tack vare restaurangen hur gott det är med rå gul lök på köttbiten – och Merlot i glaset!

Årets Ledsnaste

Pollettering när det är som sämst. Min 1912 Verdelho do Estreito anlände tom – förpackningen doftade emellertid ljuvligt. Tragiskt att så gamla och emotsedda droppar skulle sluta livet på ett så oförväntat vis….

Årets Minne

Att få dricka Bordeaux från 1961 är en ynnest. Att få prova 1961 Chateau Canon från Saint Emilion två gånger är en gudagåva! Slottstappad flaska och hög nivå var goda förutsättningar och visst levererade flaskan som provades 2008. Att den dessutom tålde en hel del luftning i glaset imponerade än mer. Vilket vin, vilken kväll och vilket minne! Hur ska jag kunna sätta poäng på en sådan upplevelse? Parker gör ett försök och säger 88 p och Wine Spectator 96 p. Jag skrattar åt det löjeväckande att betygsätta så gammalt vin….flaskvariation någon?

Årets Nollalkoholiga

Vissa är s k designated drivers, andra gravida eller bägge och. Och visst är de värda mer än en Ramlösa? Vid vår första gravidtet provades stora delar av Systembolagets sortiment och vi kunde konstatera öl var det som smakade bäst när alkoholen var avlägsnad. Det var således ytterst välkommet när monopolet lanserade en ny alkoholfri öl i höstsortimentet precis när graviditet nummer två var konstaterad; en hefe weissbier från Weihenstephaner. Inte bara smakar den weissbier, den är dessutom god! Äntligen en alkoholfri dryck som känns exklusiv och som passar till mat!

Årets Oj

Oj! Oj, oj, oj! Naturligtvis fanns det en förväntan med i bilden när flaskan inhandlades. Det står ju ändå Perse på etiketten. Men att Côtes de Castillon kunde leverera på den här nivån hade jag inte räknat med. Jag har provat genom ett gäng 2005:or vid det här laget men att jag skulle hålla Clos Les Lunelles som nummer ett från Bordeaux så här långt kan bara summeras med följande: oj! Måste köpa mer (har man sagt det förr?).

Årets Promenad

“Jag tar en kvällspromenad genom byn och inandas atmosfären. Trots att jag aldrig varit i Saint Emilion tidigare så känner jag mig hemma; inte bara för att detta är det jag älskar mest i vinvärlden men även det faktum att sandstenen man använt för byggnationen doftar oerhört mycket i kväll p g a fuktigheten. Och det doftar sandstrand med lite våt tång och hamn – vilket är barndomsdoften nummer ett för mig då familjen spenderade många timmar vid hamnen/sandstranden i Borstahusen, i Landskrona.”

Det här är svårslaget. Älskvärd Merlot innanför västen, första dagen på vinresan i Bordeaux och vandrandes genom den medeltida byn Saint Emilion insupandes barndomsdofter.

Årets Quinta

Vill ni uppleva Madeira från dess bästa sida? Då bokar ni en vecka på Quinta do Estreito högt uppe i Estreito de Camara de Lobos, njuter av utsikten, de fantastiska vinmarkerna, den charmiga lokala matkulturen och inte minst ett glas Madeira! Reser ni med barn? Få kan mäta sig med italienare när det kommer till att vara barnkära men är det någon som gör ett seriöst försök på förstaplatsen är det Madeiraborna! Här är ni välkomna med småttingar överallt!

Årets Rosé

2008-08-09 var den stora dagen. Visst var vi frestade av att gifta oss 080808, en light-variant av number of the beast, men valet föll slutligen på lördagen istället. Och tur var det för bröllopsdagen var snudd på enda regnfria dag de två veckor vi spenderade i Skåne! Till den vackert komponerade laxförrätten ackompanjerade Gosset’s rosa Champagne. Inte bara var det estetiskt tilltalande utan likaså smakmässigt en höjdare! Fast, vi kunde haft Perlerose till förrätten och vinet hade vunnit utmärkelsen som årets bästa rosé; bröllop är ju bröllop. Särskilt mitt eget!

Årets Snygging

Tja, vad ska man säga? När Bourgogne är som bäst då är det svårslaget vilket 1996 Échezeaux från Dominique Laurent med stor, stor auktoritet och pondus så graciöst demsonstrerade blott två dagar innan årets utgång. Jag önskar någon kunde utvinna doften ur denna och sälja som exklusiv Eau de Bourgogne till damerna….

Årets Treehouse of horror

Går oavkortat till subprime-marknaden och den efterföljande finanskrisen. På många sätt tragiskt då ingen undkommer men finanskriser kan även föra med sig något gott; en upprensning i träsket, sundare ekonomiska värderingar – och inte minst – rimligare priser på exklusiva viner som snart endast är till för miljardärer.

Systembolagets alldeles unika och drygt två år försenade tolkning av en primeur-släppet, medförde att Bordeaux 2005 fick sig en rejäl dos finanskris. Verklighetens Treehouse of horror blir väl nu för oss sanna Bordeauxvänner att Systembolaget tolkar den haltande försäljningen som ointresse och drar in lanseringen än mer på Bordeaux framöver!

Årets Utsikt

Lika bra att poängtera detta direkt; jag är i grund och botten ateist. Men när man slår upp fönstret på morgonen, inser man spenderar en vecka på ett slott i Bordeaux, och möts av denna vy är det snudd på att jag blir religiös, gräver fram psalmboken, letar upp nummer 181 och väcker min hustru i en falsksång utan dess like (ja, vi är alla bra på olika saker!); “Tänk att få vakna tidigt en morgon, Se hur vår sol gör allting så skönt, Jag älskar solen som värmer jorden, Tack käre far för solen du gav”

Årets Vinfotografi

Utsikten från Chateau Troplong-Mondot är mäktig och markens läge gör mången vinbonde avundsjuk! Och inte blir utsikten sämre när jag lyckades fånga min hustru och dotter på promenad genom Merlot-raderna….

Årets Xeres

Jag dricker på tok för lite Sherry. Amontillado, Palo Cortado och torr Oloroso är underbara matviner och ett svårslaget val till en smakrik och krämig svampsoppa toppad med lite tryffelolja. Skulle väl vara Madeira då men i övrigt är konkurensen inte i närheten.

2008-års svampsoppa- och vinkombinationsutmärkelse går till Gonzalez Byass de Duque 30 Year Old Muy Viejo Amontillado, en halvflaska som inhandlades på Harrods för att par år sedan och som inte gjorde någon besviken. Nötigheten och syran är beroendefrakallande!

Årets Yquem

Skrattar bäst som skrattar sist! Nog är han aningen skadeglad den gode Alexandre Lur-Saluces, mannen som tvingades bort från sitt älskade Yquem på grund av familjefejd och girighet. Alexandre beslöt sig för att Chateau de Fargues skulle bli det nya Yquem och nog har han lyckats. Chateau de Fargues 2001:a var årets mäktigaste Sauternes som slank ner och hade jag inte vetat bättre hade jag sagt Yquem – så bra är det!

Samtidigt som de Fargues med Alexandre i spetsen infört strikare selektering har Yquem luckrat upp sin vilket medfört en hel del oro och kritik. 2001 Chateau de Fargues är en flaska att njuta av fram till pensionsålder!

Årets Zinfandel

Är Bordeaux bättre på Zin än jänkarna? Nja, det vill jag nog inte påstå men aldrig förr har jag upplevt så mycket björnbärs- och drottningsyltsdoftande Zinfandel i en Margaux! Året är 2005 och slottet heter Cantenac-Brown. Visst är det kontroversiellt men kom igen; hellre detta inställsamma glas än den gamla trista gojan från slottet! Ibland mår saker och ting bra av att förändras. Välkommen till Bordeaux Zin!

Årets År

2008 var året då de större vinerna från Bordeuax kom ut på marknaden och sällan har väl mina egna föväntningar varit högre ställda. Men visst infriades de och att utnämna 2005 Bordeaux till årets år är knappast att beteckna som våghalsigt. Genom smakprover på plats, i hemmet och en fantastisk provning av årgången med likasinnade så är det svårt inte ryckas med; 2005 är den bästa unga Bordeaux-årgång jag provat!

Årets Äckligaste

Ingen hedervärd titel. Vad gör det hela än värre är att det inte fanns någon konkurrens om det föga insmickrande epitetet. Jag citerar mig själv och bolaget vad gäller odör:

“Vinet (?) luktar av sura gamla mejeriprodukter, härsken vanilj-youghurt särskilt, äggfis och suraste bortglömda gymnastikpåsen. Enligt mig.

Bolaget tycker: Karaktärsfull, aromatisk doft med inslag av björksav, smörkola, honung och örter.”

Drycken ifråga är Sav och en flaska är din för det facila priset av 329 riksdaler. Men drick på egen risk, du är varnad!


Årets Önolog

Druvan heter Alvarinho, området Minho eller mer populärt, Vinho Verde. Vi är i Portugal men vinmakaren är spanjor! Marcial Dorado är mannen som ville skapa en storslagen Albarino men fann inga lämpliga marker på den spanska sidan. Då föddes idéen att spana på andra sidan av Minho-floden och se där; sök och du skall finna-funkade ju! På den portugisiska sidan, nära Melgaco, fann han en mark med i genomsnitt 70-år gamla Alvarinho’s som bara väntade på att få bli tuktade. Och som han tuktat dem! Quinta do Feital är en lysande stjärna i Minho och Marcial Dorado har under egendomens 12 levnadsår visat vad han är kapabel till – och likaså Alvarinho!