>2009 – en odyssé från A-Ö

19

>
Årets sista dag är snart ett faktum och således är det dags slutsummera 2009 och allt decenniets avslutande år har bjudit på. Vinösa betraktelser, personliga nedslag och allmänna irrfärder från A till Ö.

Tack till alla er som läser, kommenterar och förgyller Mise en bouteille, Portugisiskt, Gutsabfüllung och Mad about Madeira!

Årets Affaire

Brunellogate blev till intet och skönt är väl det, även om vissa producenter tycks ha sluppit billigt undan. Men Italien och vinskandaler tycks vandra hand i hand, något som väl gestaltas av det piemontesiska vinhuset Dessilani, som ertappades med fel fingrar i Amarone-faten.

Fusket i norra Italien följs upp med en ny toscansk härva, denna gång med främst Chianti i skottgluggen. Enkelt vin har råkat hamna i de bättre och det är bara till att konstatera; Italien är dessvärre årets mest avslöjade fuskare. En eloge till italienska jordbruksmyndigheten dock som vågar ta tag i problemen trots att det kastar ett svärtans skimmer över landets viner.

Årets Bastard

Ett besök i Azeitao för ca tre år sedan bjöd på, förutom ett glas Periquita, omedelbar kärlek i form av en bärnstensskimrande bastard! José Maria da Fonsecas kultförklarade, och tyvärr numer extinkta trettio-åriga Bastardinho, visade storheten i Setubal och att det sannolikt är det främsta fortifierade muscat-vinet i världen.

Så en mörk februarikväll i början av året var det dags för en trilogi Moscatel de Setubal och i stark konkurrens med en lika unik 75-åring var Bastardinhon huvudnumret. Druvan som är en klon av Muscat d’Alexandrie, var på alla sätt överlägsen den enklare Alexandrie, men dess svårodlade karaktär och tendens till sjukdomsangrepp medförde att Fonseca ryckte upp de sista rankorna 1974. I en tid när pengar är allt finns det inte utrymme för personlighet, tålamod och tidskrävande bastarder. Trots deras överlägsenhet. Eller?

Årets Champagne

Vinnördarna sitter där nere i källaren och väntar förväntansfullt. Chateau Pavie står på agendan, men en provning av detta slag kräver sin värdiga välkomst och för den står 1996 Dom Perignon. Flaskan öppnas försiktigt och avsmakas. Korkdefekt….jaha, då var vi där igen. Min samlade svordomsvokabulär, som uppenbarligen var mer imponerande än jag själv trott, strömmar ut och mitt i all frustration tar jag ett snabbt beslut. Ny flaska! Ännu en nittiosexa korkas upp och sedär; så ska det smaka! Fortfarande ungt, men den väldoft och den struktur vinet besitter, gör nog de flesta av oss kring bordet väldigt nöjda – och förväntansfulla på vinerna som strax ska serveras….

Årets Distrikt

Bredden i Bordeaux är onekligen imponerande men bland alla dessa namnkunniga kommuner och slott kämpar en majoritet ändå i periferin av det glamorösa livet som slottsherre. Årets distrikt är inte ett utan alla dessa mindre kända kommuner och satelliter runtom regionen som förser oss med utmärkta viner i förnuftiga prislägen. Och än mer glädjande är att se den explosion av kvalitetsviner som numer kommer från Cotes de Castillon, Montagne-Saint Emilion, Lalande-de-Pomerol och Cotes-de-Bourg för att nämna några. Egendomar som La Fleur de Bouard, Clos les Lunelles, Faizeau, Clos Louie och Lousteauneuf levererar alla ytterst välgjord, personlig och prisvärd Bordeaux i klass med många betydligt mer namnkunniga. Periferin av det glamorösa Bordeaux är årets vindistrikt!

Årets E-handlare

Jo, jag vet. Jag har tjatat en hel del om Stefan Töpler under hösten och vintern. Utan tvekan ett av årets vinhandlarfynd och Stefans hängivenhet och kunnande är snudd på oslagbart. Kika in på BaroloBrunello och upptäck vad en fri marknad har att erbjuda vinälskaren. Stefan hjälpte mig skramla samman 1971:orna till novembers minnesvärda sittning där särskilt ett vin fick oss alla att inse ord inte alltid räcker till.

Utnyttja din rätt; handla på nätet, upptäck den riktiga vinvärlden och befria dig själv från de begränsningar och arkaiska inköps- och försäljningsmetoder som monopoljätten indoktrinerat befolkningen med varandes världens bästa.

Årets Feelgood

Underbart ljus, vindstilla, vårvärme, picknickkorg och till det en 1965:a Alianca Garrafeira i absolut toppform! Det vackra och varma vårvädret i början av maj inbjöd till en utflykt till Fågelöudde och känslan att stå där; njuta av sin grillade korv, ett nästan 34-år gammalt rödvin som ledsagare, i strålande form dessutom, och beskåda utsikten mot Vaxholm till var en sann fröjd. Om det var kvällens senare kyla som fick en att rysa till emellanåt, eller om det var den där känslan av att allt bara är toppen tänker jag inte närmare analysera.

En sak är dock säker; varför ta med lådvin till korvgrillning när man kan ta en 65:a och bladkorkskruven…

Årets Gamling

“Insup historiens vingslag och föreställ dig vinbondens vardag hösten 1871. Ett år fyllt med oro och död för många då fransmännen och tyskarna återigen rök i luven på varandra och Alsace åter “bytte” ägare. Respekten som infinner sig vid intagandet av vinet är mäktigare än vinet självt.”

En djupdykning i vad Portugal har att erbjuda blev startskottet för bloggossfärens återkommande träffar i en källarlokal på Lidingö. Och som avslutning på en fantastisk kväll, som gått i crescendo, öppnades Quinta de Loureiro’s 1871 Garrafeira Particular. Tawny med nästan 138 år på nacken är ganska kul som färdknäpp….

Årets Herrejävlar

“1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88, 89, 90, 91, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 101, 102, 103, 104, 105, 106, 107, 108, 109, 110, 111, 112, 113, 114, 115, 116, 117, 118 sekunder……äh, nu orkar jag inte längre.”

Jepp, det är 2000 Chateau Pavie och eftersmaken är låååååååång! Om jag hade pengar…

Årets IG

Är det någon som under många år samlat samman till ett underbetyg som heter duga så är det korkindustrin. När den ena högklassiga flaskan efter den andra är korkdefekt är det lätt bli fundamentalistisk korkmotståndare och tänka mörka tankar om såväl korktillverkare och vinproducenter som anser det är smällar man får ta.

Vare sig föroreningen finns i korken eller i vinmakarens källare, så är det aldrig slutkonsumenten som ska bära kostnaden. Ändock är detta fallet allt för ofta. Må korkekslobbyisterna skugga mig in i mörka gränder, skicka TCA ner i brevinkastet och kalla mig vid fula namn; årets IG är synnerligen välförtjänt!

Årets Jag måste

Lika bra att skriva det direkt; detta är inget nyårslöfte. Men varje gång jag druckit Bourgogne av klass poppar tanken, likt ett mantra, upp i skallen; “Jag borde köpa mer Bourgogne…” Visst är bra Bourgogne-Pinot Noir dyr; genvägarna är få, om ens några alls! Samtidigt är de betydligt mer outforskade än mer namnkunniga regioner som Bordeaux och Rhone och borde således sporra nyfikenheten hos en vinnörd. Ändå lär jag stå där vid slutet av 2010 och säga: “Jag borde köpa mer Bourgogne…”

Bernsteins 2006 Mazis-Chambertin, Geantet-Pansiot’s 2002 Le Poissenots från Gevrey-Chambertin eller Pousse d’Or’s 2002 Clos du Roi från Corton; alla underbara och sensuella viner som tagit näsparti och gom med häpnad under året. Jag borde köpa mer Bourgogne…

Årets Kommentator

Med kommentarer som “Grönare än Grodan Kermit själv” och “I can see the Matrix” är Frankofilen hela vinbloggossfärens leverantör av spontana punchlines. Vissa har det, andra inte; Franko förgyller mången sittning med beskrivande men oortodoxa provningskommentarer!

Snälla; fortsätt förgylla våra träffar och få oss att dra på smilbanden även nästa decennium!

Årets Leverbit

Venedig svämmar över, som vanligt, och regnet öser envetet ner. Det avskräcker ändock inte för jag har fått ett tips; Osteria Enoteca San Marco. Maten ska vara finfin och likaså vinlistan vilket bekräftas när jag får in min löksauterade kalvlever med rinnig polenta. Meraviglioso! När man dessutom erbjuder en flaska 2006 Gallina från La Spinetta för EUR 46 känner jag en oerhörd och omedelbar längtan efter att bli utstationerad i stövellandet.

Fyrtiosex euro i turismens Mecka! Vad kostar den då inte på mindre kända orter i Italien?

Årets Madeira

“Den långe jugoslaven säger knappt något utan sitter som paralyserad och njuter. Johan P ler förnöjt och för en sekund är det närmast religiös stämning kring bordet!”

Adegas de Torreãos magnifika Terrantez, sannolikt en 1906:a, hör till de viner i världen som närmast skänker en uppenbarelse och visar vin inte bara är ett hantverk; det kan ibland också vara ett konstverk! Jag vill skriva en roman, skratta, gråta en skvätt, kasta ut gästerna och dricka upp hela flaskan själv, för så bra var denna sällsynta och idag snudd på utdöda Terrantez. Inget fortifierat vin kan i min värld mäta sig med Madeiras storheter och jag lovar; ett glas av detta livselixir och du hade varit fast!

Årets Nittonhundraåttiosexa

Vad hände? Frågan är befogad för Saint Julien-slottet Talbot’s 1982:a och 1986:a är milstolpar i Bordeaux; bevis på varför man faller pladask för det aquitanska vinet. Jag har haft lyckan att prova nämnda årgångar vid ett par tillfällen och varje gång har de genererat fånleenden i massor. Men vid blott två tillfällen lyckades man nå dessa nivåer och frågan infinner sig givetvis varför man inte ens varit i närheten innan och efter.

Cordier-familjen som ägde slottet vid tillfället var lika framgångsrik 1982 och 1986 med en annan egendom de ägde i kommunen; Gruaud-Larose. Inte utan att konspirationsteorierna sätter fart? Hursom representerade 1986 Talbot själva kvintessensen av Bordeaux under september månads drabbning mellan Kalifornien och Bordeaux. Och vart kan man köpa en 86:a Talbot för hundra euro …om inte i Tyskland!

Årets Oh my god!

“Doften är tokintensiv även om den inleder lite försiktigt med främst järniga toner. När så bouquet’en blossar upp kommer rosorna, de röda syrliga bären, lakrits, finstämda fat och jag inser ganska snabbt att det är ett vin som är meningslöst dissekera; Pajoré är helt enkelt för sublimt och komplext för sådan verksamhet!”

Enrico Giovannini Moresco’s 1971 Pajoré tystade ett dussin vinprovare och det tog nog en minut innan någon riktigt fattat vad som precis hänt! Minns den bästa Nebbiolo du provat, lägg till en dimension och du har ett mästerverk som Moresco’s Pajoré! Men det bästa av allt; Nebbiolohandlarnas okrönte konung, Stefan Töpler, tog EUR 119 för en flaska. varför köpa ungt när du kan få färdig perfektion för samma pris?

Årets Portugis

“Doften är komplext mogen med lätt stallighet, aningen gräsig och stendammig. Delikata toner av röda bär (mosade jordgubbar) strömmar upp ur glaset och jag slås direkt av känslan av något Medoc-liknande. Jag reviderar dock denna senare till att vara mer lik en mogen Pinot Noir. Smaken är ingalunda fyllig men har ändå kropp. Strävheten är där fortfarande och även viss frukt som nästan upplevs ungdomlig. Viss flyktig syra i smaken visar dock vinet är gammalt. Lång smak och en sann upplevelse.”

Att Quinta do Carmo’s 1960:a skulle leverera så storstilat hade jag väl aldrig trott och att det skulle vara ett av årets bordsvinsupplevelser…jo, tjena! Men det här är Portugals skattkammare; alla dessa långlivade och lagares-trampade viner som snart blott är historia, utmanövrerat av en internationalisering av vinmakandet.

Årets Quinta

Jag vet. Quinta do Feital var med även på förra årets lista. Men hyllas den som hyllas bör ,och förutom att Marcial Dorado är en briljant önolog som tillsammans med Soalheiro och Alvaro Mendes satt Vinho Verde på kartan, är han numer representerad i Sverige. Hyllningen av Quinta do Feital går således lika mycket till importören som beslutat sig för att saluföra dem i Sverige; Portucastas. Och passa på; den lysande 2007:an av Dorado finns att köpa just nu; kanske den bästa Alvarinho jag överhuvudtaget provat! Köp och lagra!

Årets Riesling

Är Hermann Dönnhoff Tysklands bäste Rieslingproducent? Dum fråga. Är Hermann Dönnhoff världens främste Rieslingproducent? Subjektivt svar; ja!

Ingen landar år ut och in viner med sådan ursprungsnärvaro, renhet och precision som Hermann. Jag ryser av välbehag varje gång jag förunnas ett glas Hermanshöhle, Dellchen, Brücke, Kupfergrube och Kirschheck för att nämna några marker. Och 2009 har varit ett gott Dönnhoff-år som lägligt nog fick inleda annandagens danska julfirande med en nolltrea Kirschheck Spätlese.

Fast frågan är om inte halvflaskan 2005 Oberhäuser Brücke Auslese, som provades och avnjöts på ett hotellrum i Köpenhamn i maj månad, var årets Dönnhoff? Trots hotellbadrummets trista dricksglas!

Årets Stereotyp

Blindprovningar utraderar fördomar! Nu är jag inget större Zinfandel-fan men som många andra har jag alltid hållit Ridge viner högt. När det då ska battlas mellan nämnda producent och killen med fingrarna i syltburken; Seghesio, är jag övertygad om slutresultatet för min del. Innan provning börjat!

När svaren avslöjas är jag uppenbarligen Seghesio-fan för blott ett Ridge-vin hade letat sig in bland topp-fyra på min lista som toppades av, just det en trio Seghesio. Jag älskar när fördomar och stereotyper kommer på fall och dricker numer gärna en flaska strålande och frukttät skruvkorks-zin från Seghesio!

Årets Tillfällighet

Kanske slumpen inte är någon tillfällighet, kanske är det menat att ske? Nu ska jag inte bli alltför filosofisk då ämnet inte genererade mer än en trea i betyg på gymnasiet, men nog är det lustigt. Eller vad sägs om följande scenario:

Jag står på Zaventem, Bryssels flygplats, och har som vanligt letat mig in på Epicure - finvinsbutiken. Flyget hem går om trekvart och med mig har jag även en kollega, som just när en kille går förbi oss vid Bordeaux-vinerna, frågar mig hur det går med bloggen. Mitt svar; tja, jag har faktiskt fyra bloggar och jodå, det rullar på fint. Killen som går förbi stannar upp och frågar; Niklas?

Det ena ger det andra och idag är jag och killen som råkade gå förbi mig på flygplatsen ivriga deltagare i bloggossfärens återkommande BYOB’s och snackar med jämna mellanrum. Europa blir mindre och mindre tack vare/på grund av Bryssel! Killen? Du hittar honom här.

Årets Ungdom

Har man blivit bortskämd med sekelskiftesgamla Madeiror stup i kvarten ter sig Júlio Augusto Cunhas 1928:a som ett i sammanhanget barnarov! När bloggossfären är samlad tar jag oftast tillfället att servera Madeira, självutnämnd amassadör för ön och dess vin som jag är.

Denna gudomliga och stramt syrliga Sercial gjorde inte bort sig till svampsoppan som ledsagades. Någon vid bordet utdelar etthundrasjutton poäng; så bra var den! Den blott åttio år gamla Madeiran från numer försvunna Cunha visade varför vulkanvinet närmast har evigt liv och vete tusan om jag inte sålde in Madeira-konceptet till ytterligare några den kvällen….117 poäng!

Årets Vinimportör

Alla dessa små importfirmor; oftast med en eldsjäl i bakgrunden, är värda all beundran! Ni kämpar i motvind och med hårt hållna tyglar likt det var farligt gods ni sysslade med. Är det inte ålderdomliga och ur konkurrenssynpunkt, tveksamma offertmetoder ni tvingas kämpa med, så är det absurda påslag för att få föra en undanskymd tillvaro i beställningssortimentet. De flaskor jag köper på hemmaplan kommer nästan uteslutande från småimportörer som brinner för sina producenter, oftast småskaliga, och som närmast har hörsammat ett kall att jobba som vinimportör!

Anders på Portucastas arrangerar en provning av sin portfölj för bloggossfären, Gabriel-Bristly bjuder in till en lugn och icke-tidspressad sittning med Luca Roagna och Sverker-Origo samlar hela världseliten av Rieslingproducenter på Grappe. Fortsätt ert jobb; ni är beundransvärda!

Årets X-kromosomer

Lördag förmiddag. Stockholm Marathon börjar snart. Det är den 30 maj 2009 och vi har bjudit över släkten att fira stortejens tvåårsdag. Solen skiner och mitt i alla förberedelser vet vi innerst inne att det är dags, närsom. Gästerna trillar in och när så hustruns farfar precis satt foten innanför dörren vet vi; det är dags. Nu!

Tack och lov har de plats på vårt närmaste sjukhus, Danderyd, och maratonloppet är därmed inget skräckscenario som behöver upplevas. Mindre än två timmar efter ankomst är så tjej nummer två född och glädjen är total. Bättre adrenalinkick finns icke att frambringa och nu är det jag och tre tjejer i hemmet! Årets Grosses Gewächs heter Esther!

Årets Yngling

Att Lambrusco kan vara annat än Donelli’s rävpiss är knappast en syn monopolet bidragit med att ändra på under årens lopp. Tack och lov tar brorsan med sig Bonezzis Lambrusco Grasparossa di Castelvetro efter ett besök i området i somras och wow, vilken ungdomlig och läskande dryck det kan vara!

Den svaga sötman och den rena unga frukten är förförande och tack vare kolsyran är det även läskande. Lätt kylt en varm sommardag eller ett vin man tar fram när det är som mörkast ute, och behovet av att återuppleva sommaren känns angeläget! Kom igen vinimportörer! In med mer kvalitets-Lambrusco till svenska folket!

Årets Zebra

Zebror är randiga. Så är ock Landskrona BoIS! Ni som följer mitt veckobrev vet jag avslutar med en randig slutknorr varje gång, som den BoIS:are jag är. Är man född i Landskrona har man inte mycket glädjas över när det kommer till sportslig framgång men kärleken till laget är så äkta den kan bli! I ur och skur står man upp för sitt lag även om man efter fem raka förluster försöker pressa väck deras existens ur skallen och minnet!

Men en sak fick vi glädja oss åt inför nästa år. Från grannen i norr hämtas allas vår Henrik Larsson; BoIS nye tränare. Vi anhängare som är svältfödda på BoIS-framgångar, och säkerligen aldrig får uppleva några heller, fick i alla fall några sekunder i rampljuset när media-Sveriges blickar för en stund blickade till Landskrona IP, och en pågående presskonferens med Henke i randig tröja! 2010 – då jävlar!

Årets År

2009 är ännu ett år som kräver självbehärskning av oss som inte har ett outtömligt bankkonto. Frankrikes klassiska vindistrikt tycks alla vara lyckligt lottade och det tisslas och tasslas redan om en ny nollfemma i Bordeaux och en förbättrad nollsjua i Rhone. Att Bourgogne blir bra vet alla som kan sin historia; årgångar som slutar på en nia är ett säkert kort för Pinot Noir-spekulanter – 2009, 1999, 1989, 1979, 1969, 1959..

När dessutom druvorna mognar med bravur inne i centrala Köpenhamn så fattar vi alla att 2009 is the shit! Men som inbiten Bordeauxtok är det Girondetrakterna som får ta del av mina surt förvärvade slantar, även om jag år ut och år in säger jag måste köpa mer Bourgogne. Och för att rättfärdiga lite Bordeaux 2009 i samlingen kan kanske några visdomens ord från Delphine Rigall vid Chateau Pavie vägleda: “I just came back from the winery and it smell so good. It will be an exceptional vintage but a wine to lay down…”

Visst måste man äga en låda från året ens barn är födda, är det inte så?

Årets Äckligaste

Nivån var utmärkt och årgången, 1955, en tämligen stor sådan i Chateauneuf-du-Pape. Att negociantfirman Boucahard’s namn stod på etiketten var kanske inte så upphetsande men strunt i det; ingen minns en fegis så flaskan köptes och korkades upp på en sommar-BYOB hos Vinovis-Ulrik.

Och herre min je; det här var läskiga saker! Inte bara såg det illa ut; det även luktade illa och smakade gammal fino sherry. Och senast jag kollade ska väl en C9dP inte smaka av flor?

Nåja, det var väl inte sämre än en Gredos i alla fall…

Årets Överraskning

Dagarna till nyårsafton är få och jag kan räkna dem på ena handens fingrar. Då slår han till, Fritz Becker, och visar med besked att man visst kan njuta av underbar, väldoftande och förförisk Pinot Noir – utan att behöva höja kreditgränsen på kortet. Det är väldigt lätt att skriva spaltmeter av superlativ om viner i de högre prislägena, särskilt då det är här man oftast tvingas husera när Pinot Noir ska inmundigas.

Men en pinne under hundringen, som levererar med råge, finns det? Jodå, men glöm moderlandet och de burgundiska markerna och snegla istället mot Tyskland, Pfalz och byn Schweigen. Här hittar du nämligen Tysklands Spätburgunder-konung nummer ett, firman som vunnit Gault-Millau’s pris för bästa tyska röda vin sju år i rad! Respektingivande så det förslår. Hör ni till dem som drömmer om värdig vardags-Bourgogne finns ingen tid att spilla. Köp, köp, köp och njut, njut, njut!

Share.
  • Anonymous

    >Såg du att Winepunker utsett dig till 'Årets Filur'? Bra eller dåligt?

  • Finare Vinare

    >Det är varken bra eller dåligt – snarare glimrende!

    Niklas Jörgensen – You da Man! Du har gjort 2009 till vårt bästa vinår hittills. Mille gratie, merci, danke sehr, thanks a bunch, mange tak!

  • JW

    >Som många gånger förut håller jag med FV – You are the Man Niklas! Härlig genomgång av det gångna året och tack för att du hjälpt till och gjort 2009 till mitt bästa vinår hittills.

  • Vinosapien

    >Året vin-tack (stort sådant) går till dig Niklas!!

    Sugen på Cahors?? Du får snart ett mail.

    Vi syns och höres!

  • Niklas Jörgensen

    >Gott nytt år på er alla!

    Anonym; en ära att vara filur! Får skicka mitt tack till punkarn och göra vad jag kan för att försvara filurskapet under 2010 ;-)

    F&V – det största av tack till er också! Tror många av oss minns nollnio som ett strålande år på dryckesfronten! Särskilt den BYOB vi hade hemma hos er var magnifik. Vilka viner vi drack den kvällen!

    JW; stort tack för ros! Och stort tack för råd och förklaringar i samband med stortjejens alla sjukdomar…

    Vino Sapien; stort tack själv! Ännu en ny härlig bekantskap där! Jag tackar bloggandet som gett mig chansen träffa så många sympatiska och ruskigt kunniga människor!

    Cahors; kul du nämner det för jag har ännu inte riktigt bestämt vilken fot jag ska stå på. Fascineras av vinerna men samtidigt är jag inte så begeistrad av det murriga draget i många av dem. Har dock börjat samla på mig en hög och vi får se, kanske det kan bli en provning av dussinet Cahors-viner snart?

  • Winepunker

    >'Filur' är en hedersbetygelse, tro inte annat. Gott nytt på er alla och låt oss gemensamt hålla fanan högt.

  • Niklas Jörgensen

    >Punkarn; jag är en stolt filur idag! Gott nytt år på dig!

  • Ulrik

    >Årets provningsfixare: Niklas J!
    Tack för att du tog dig tid att organisera den, och att jag fick vara med på Pavie, och ledsen att det där resorna sabbade '71.

  • Vintresserad

    >Niklas, Gott Nytt 2010 och stort tack för din kunskap och generösitet! Hoppas vi ses snart över ett par goda glas!

  • Niklas Jörgensen

    >Tack själv Ulrik! Och visst var det synd du vart tvungen dricka Singapore Sling istället för 1971 Pajore!

    Gott nytt år Vintresserad! Misstänker 2010 kan ge tillfälle till ett schysst glas ;-)

  • Red Scream

    >Gott nytt Niklas! Trevlig sammanställning! :-) Men är inte årets år 2007? Med alla rapporter från c9p och alla hundrapoängare, tysk riesling som återigen gjorde ett bra år och Bourgogne o s v?

    Bara en tanke!

  • Claes

    >Gott nytt år Niklas!
    Tack för en av de mest välskrivna och intressanta bloggarna.

    /Claes

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Red Scream; tyckte mest det var skojigare att anspela just på 2009 i årets år. Och att det är ännu en årgång fyllt med en vinnörds oro; får jag min kvotering av de kommande elixiren!

    Claes; stort tack för ros!

    Gott nytt på er bägge!

  • The Wall

    >Håller med om Årets IG/Katastrof. Korkskadade viner är ett otyg. Som jag brukar propagera/agitera: "TCA gör ingen gla'" och "Korktjack – nej tack!".

  • Niklas Jörgensen

    >The Wall; hade bara korkproducenter och vinproducenter tagit sitt fulla ansvar för eländet mer än lagstadgade konsumentlagar säger runt om i världen så hade jag inte klagat….,men nu gömmer de sig bakom lagen då alla vet man inte ska dricka kvalitetsviner under deras första år utan lagra. Det är nog det som retar mig mest av allt…men jag skriver till producenter när detta inträffar om nu handlaren i fråga inte velat ersätta (kommission/auktion exempelvis).

    Har ett mail ute nu och väntar på svar…tänker skriva hur de producenter jag hör av mig till svarar för det är värt för konsumenten veta. Vad de anser om oss….

    Gott nytt på dig!

  • Henrik

    >Sent omsider, men gott nytt år, Niklas och med Henrik L i spetsen för ditt lag kanske det blir så.
    Jag bjuder dig på stående fot till Jallavallen för Assyriska-Landskrona 2010 – kan bli en toppmatch. Går onsdag 16 juni, vi hörs med almanackorna i högsta hugg.
    Det lär inte gå upp mot sittningarna i din källare, men ändå …
    Och apropå sittningarna i din källare, tack Niklas, stort tack. Pajoré, framför allt, tänker jag på ett par gånger i veckan …
    Och tack också för 1964:an som gladde mig och mina middagsgäster.
    Niklas, du är inte bara en filur, du är en filur grand cru classé.

  • Niklas Jörgensen

    >Oj, AFF är en hemskt svår match! Brukar bli stryk där. Minns året vi senast gick upp, då vann vi i Södertälje. Vart utspelade i 89 minuter, stack upp och gjorde ett mål i matchens slut. Det är sådana lag som vinner serier – de med tur ;-)

    Tack för Grand Cru-status! Kul att 64:an gick hem – efter din kämpainsats i köket trots en eminent provning i källaren var värd något!

  • Mats L

    >Det var nog inte vin Sven-Otto Littorin tänkte på när han påstod att 2009 skulle bli ett "skitår". Fantastisk sammanställning, Niklas, och det är en imponerande bredd du har i dina bloggar.

    Jag hade turen att vara med på några av provningarna, missade Pavie pga en resa till London och fick dricka husets vin med kollegor, trots det fantastiska utbudet där. Har med glädje följt dina äventyr under året och hoppas att vi kan få till fler provningar under 2010. Några gamla Bairrada pockar på att öppnas….

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Mats och stort tack!

    nej, 2009 gick inte till historien som något skitår. Såväl på det familjära, personliga och vinösa planet var allt på topp! Kanske jag saknade en resa (som inte var i tjänsten) till något vinproducerande land men allt kan man inte få….och det där med resandet ska vi nog rätta till i år!

    Gott nytt!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers