>52 år senare…

2

>
Det står 1957 på flaskan från Colares. Länge har jag sneglat på 52-åringen men Manuel José Colares flaska, tappad av en av de tre kvarvarande producenterna, Tavares & Rodrigues, har haft ett högre syfte och jag har fått bida min tid. Det är nämligen en god väns år och när så denne funnit vägen norrut och hälsar på ges tillfället prova femtiosjuan!

Oympade stockar, tanniner som till och med får Nebbiolo att blekna, kultiverad mer eller mindre på playan….Colares är unikt och kontroversiellt. Och utan att vara elak kanske man någonstans ändå kan förstå varför vinet nästintill försvunnit från kartan. Tack och lov för men för när Colares lyckas med frukt, fatlagring och tanniner är det vinvärldens Islay; fint inbäddat i tång och sälta från havet.

Colares är ett vin med anrik historia. En sådan utnyttjas förr eller senare och plagiaten blev till sist så många att 1931 lät fascistregimen tvångskooperativ bli lösningen. Producenter tvingades lämna in sitt vin för vinifiering och lagring i kooperativets källare. Kooperativet bestämde sedan när vinet var redo för buteljering och försäljning. 18 månader var dock minimum lagringstid på de stora träfaten med en volym på ca 14 000 liter, men många spenderade uppåt 10 år på dessa.

1935 var 507 vinbönder tvångsanslutna till kooperativet. I och med Portugals inträde i den europeiska gemenskapen upplöstes tvångskooperativen men de flesta vinbönderna fortsatte leverera till kooperativet. Det fanns visserligen inte många kvar då Colares sakta men säkert blivit offer för urbanisering och byggandet av exklusiva semesterbostäder. Idag återstår endast tre producenter av Colares och det är Real Compania Vinicola, Antonio Bernardino Paolo da Silva och Tavares & Rodrigues som buteljerat kvällens vin från Manuel José Colares.

Bladkorkskruven åker fram men efter att ha torkat av under blyhöljet inser jag det är lönlöst och trycker ner korken. Nivån är utmärkt och har blott sjunkit en-två centimeter.

Hastig check. Doft ok och inga tecken på defekter. Dekanteringen avslöjar ett gammalt vin med flera färgspektra. Underbart skåda!

1957:an lever men är gammal. Första intrycket är för gammalt men det visar sig att lite vädring sätter fart på dofterna av trä, hav, röda bär, torkade frukter och ett drag av våt jord. Underbart är kort och vinet stannar inte i stadiet mer än femton minuter innan nedfärden mot Hades rike påbörjas.

Tanninerna har mildrats betänkligt och smaken visar upp fin bärsötma, gammalt trä, jord och en lätt volatil syra. Elegant, lätt stil och liksom doften avtar vinets nerv efter kvarten.

Personligen föredrar jag Colares som mer tydligt visar sitt ursprung och att det tappar så pass snabbt får tillskrivas ett sämre år. Balansen och harmonin är ändock på plats och man kan inte låta bli att imponeras lite. 1957 – ett stycke vinhistoria!

(1957 Manuel José Colares, Tavares & Rodrigues, Colares, 85 p)

Share.
  • Anonymous

    >Härlig antikvitets-läsning! Tala nu bara om när portugal-expressen avgår framledes!

    Ps: Som sagt. Vilka snygga etiketter. Mer är mindre. Helt klart.

    /Martin W

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Martin, jag lovar!

    En provning av dryga dussinet (minst!) gamla portugiser ska jag mäkta med innan långsemester på Madeira februari-mars nästa år. Ska ha dig i åtanke då så du får din beskärda del av gammalt ;-)

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers