>Am I splitting hairs?

15

>
Vi provar Bordeaux 2005 men jag hänger upp mig på smådetaljer. Varför? Enkelt; alla viner är så pass bra att man nästan felaktigt söker felen, försöker finna brister. Bättre då att fokusera genom att örfila sig själv och släppa myggsilandet och kamelsväljandet. Och stämma in i hyllningskören där bland annat Robert Parker sagt i sin andra genomgång av årgången:

“It is an extraordinary vintage and one that is different from anything I have tasted in the last twenty-eight years. As a general rule, the wines are very concentrated, extremely high in tannin, and backward, but the fresh acids combined with the massive concentration and higher than normal alcohols make for a distinctive vintage that will probably be one of the longest-lived I have ever tasted…In short, this vintage has no shortage of legendary wine…”

Vi var ett förväntansfullt gäng som samlades på Vinkällaren Grappe under lördagseftermiddagen. Alla hade vi provat 2005:or innan men provandet var begränsat till någon enstaka flaska här och där – nu väntade en diger line-up som skulle ge besked om 2005 är lika bra i hela Bordeaux! I samband med primörsläppet ställde jag frågan om det fanns intresse prova 2005 tillsammans och jag är imponerad över det gensvar som varit. Men det kräver en del att få samstämmighet i det logistiska och alla kunde tyvärr inte deltaga vid detta tillfälle. Dagen var dock så lyckad och vi hoppas få se fler vid nästa tillfälle för det här gör vi om!

Inträdesbiljetten var en flaska Bordeaux 2005. Totalt väntade 8 viner på oss där ett vin fick agera referens genom att inte vara från årgången ifråga. Provningen genomfördes i två flighter. Ordningen de kom i visste vi dock inte. Jag täckte flaskorna med aluminiumfolie, ställde dem på bordet varefter alla deltagare utom en kikade åt sidan medan “the chosen one” flyttade runt på flaskorna. Processen upprepades en gång till och en annan deltagare ändrade på buteljordningen.

Tanken var att vi även skulle ha ett enklare vin med som referens men på grund av olyckligt bortfall av deltagare fattade jag beslutet ersätta det enkla med ytterligare en vettig 2005:a för att få kommunbredden i provningen. Allas medhavda flaskor presenterades – det enda deltagarna inte visste var vilket referensvinet var samt det sista kommunvinet. Endast jag som värd satt inne på denna information men gav dock ledtråden att vinet ifråga var Cabernet-dominerat samt att referensvinet var från en årgång som skulle skilja sig markant från 2005. Värt att notera är även att vi inte dekanterade vinerna då detta riskerar ge ett felaktigt sken av vinets potential – istället följde vi utvecklingen i glaset.

Humöret var på topp från första sekund och egentligen behövdes inte något välkomstglas för att höja på smilbanden men visst är det kul få ett glas blint redan från start – och få testa sinnena! Så, för att flaskformen inte ska avslöja för mycket skänker jag ett glas karafferat vitt till deltagarna. Vinet, en 2007 Weingut Bergdolt-St. Lamprecht Weissburgunder Mandelberg Grosses Gewächs från Pfalz förvirrar deltagarna. Vissa är ganska snabbt inne på Riesling men det diskuteras även norra Potugal, mycket på grund av den pigga syran. Mandelberg visar upp en ganska gul färg. Doften är ungdomlig men ändå stor. Läckra inslag av färskost, örter, nötter och ett drag av persika och nätmelon. Vet man vad som döljer sig i glaset, vilket jag gjorde, var Pfalz-känslan lättare att förnimma då vinerna från området ibland får en närmast tropisk ton och rejäl fyllighet, väldigt olikt det mesta från Tyskland. Men sitter man på svaret är allt enkelt!

Smakmässigt dominerar den unga syran som nästan är mousserande hög! Det är dock sådan precision i smaken att jag ryser till av välbehag; mineraltonen är knivskarp, vinets kropp fyller gommen och den örtiga och fruktiga smaken är lång, mycket lång. En störtskön fräschhetskänsla dröjer kvar länge i eftersmaken.

Weingut Bergdolt hör till mästarna när det kommer till Weissburgunder, eller Pinot Blanc om ni så önskar. Gillar ni fylligare tyskar bör detta stå högt upp på inköpslistan. Förmodligen ett vin som når sin topp om en två-tre år men lär hålla längre än så. EUR 18 är priset på 2007:an hos inköpsstället Wein-Plus.

Så, uppvärmningen var avklarad. Dags för Bordeaux! Vi skänker upp de fyra första i provningen och börjar andaktsfullt granska och dofta. Det är tyst som i graven men till sist kan vi inte hålla oss längre utan måste dela med oss av doftintrycken som är överväldigande! Det här lovar gott och väldoften är typisk för en stor årgång!

Provningen:


Flight 1:

Glas 1.


Mörk röd färg. Stor, öppen doft med tydliga fattoner, Rostad karaktär; vanilj, kaffe, fudge men även något parfymerat och lätt bränt. Tanken går osökt till en björnbärsdoftande Zinfandel men den tonen lägger sig vid andra sniffen och blir mer körsbärsaktig. Smaken är lätt fyrkantig, liköraktig, eteriskt jordig, syrlig frukt och ett tydligt rostat inslag. Strävheten är kompakt men balanseras väl av den rejäla fruktsyran. Lång, något bitter eftersmak. Någon nämner en reduktiv ton i vinet i negativ bemärkelse men den finner inte jag. Inte kvällens vin men utan tvekan imponerande. Jag är oerhört kluven vart jag ska placera vinet; jag finner tydliga björnbärstoner, om än initialt, men smaken är mer Medoc än doften. Det lugnar ner sig med luftkontakten men jag är aldrig i Margaux. Jag står helt över att skriva ner något slott för det hade bara varit ren och skär tur om jag prickat rätt.

Vin: 2005 Chateau Cantenac-Brown, Margaux

Ok, jag har faktiskt provat några årgångar av slottet tidigare och med facit i hand så är det lätt inse detta är det bästa av dem! Nu är det inte längre bara ett av de mäktigaste slotten i Bordeaux, nu gör man vin dessutom. Härligt att konstatera att många av de så kallade underachievers som Margaux ändå huserat senaste decennierna nu vaknat till liv! På ett personligt pla; skönt få veta att andelen Merlot är relativt hög i Cantenac-Brown vilket sannolikt bidrog till min förvirring.

Glas 2.


Mörk blålila färg, nästan ogenomträngligt. Doften? Hade någon satt det här under näsan på mig och bett mig placera vinet på en minut hade jag varit i Napa Valley! Inledningsvis är det nämligen stort och yppigt med björnbär, mörka körsbär, vanilj, kaffe, blyerts och en likörkoncentrerad karaktär. En lätt myntaton smyger sig på och ger en extra dimension. Smakmässigt är man dock mer i Europa och ursprunget blir tydligare. Om första vinet hade en kompakt strävhet måste jag revidera min tanninskala för det här är massivt strävt! Men vi pratar sandiga och älskvärda tanniner i fullt samspel med frukten. Smaken har drag av röda äpplen, rosor, blyerts, fint integrerad ek och mörka bär. Lång eftersmak.

Här är jag mer säker på min sak och velar bara mellan min egen medhavda flaska, Destieux, och D’Aiguihle. Bägge bör vara de som har mest garagiste-movement över sig. Till vinets enda nackdel kan sägas att det kanske saknar djupet från en bra mark och det är väl det som gör det till D’Aiguihle som stammar från Castillon.

Vin: 2005 Chateau d’Aiguilhe, Côtes de Castillon

Det här skulle jag verkligen vilja prova bredvid Clos Les Lunelles från samma område. Perse vs Neipperg, vem vinner? Personligen håller jag Perse’s vin som mäktigare men D’Aiguihle är billigare och således ett superköp! Lagringsmässigt så gissar jag det här har en fin framtid framför sig och säkerligen ett långt liv, om man kan hålla fingrarna i styr.

Glas 3.


Mörk färg, om än inte så nattsvart som de första två. Här har vi ett vin i elegantare skolan. Fatigheten är supersnygg och de rostade tonerna av nymalen kaffe och vaniljfudge är förförande. Bärtonerna drar åt det ljusröda hållet vilket får mig ganska omgående att vara i Medoc. Doften är örtigare och har lätta blyertsdrag. En av deltagarna säger krutrök och vid andra doftrundan får jag ett barndomsminne kastat “in my face”. Wow, min gamla knallpulverpistol! Det här är en ny ton för mig i Bordeaux som jag inte riktigt kunnat definiera tidigare. Tack för den resan tillbaka till barndomen Mats!

Strävheten är mer dämpad om än kompakt. Smaken är intensiv och med toner av hostmedicin, örter, röda bär och kirsch. Något torrt mellanregister som jag uppfattar som grön paprika och inte är helt förtjust i. Eftersmaken är kvardröjande men inte så intensiv som den förra. Vinet gör mig konfunderad; är det här referensvinet jag slängde in? Jag tycker tanninernas torrhet och den lätta paprikatonen gör gissningen lätt. Det här är min referens-2002:a!

Vin: 2005 Chateau Clerc-Milon, Pauillac

Så fel man kan ha! Initialt är det här dagens besvikelse för mig och även det vinet som är mest introvert. Det knyter ihop sig efter dryga halvtimmen i glaset men skam den som ger sig; det öppnar upp sig under eftermiddagen och visar upp en klassisk elegans och jordighet som de första glasen inte kan klara av. Summa summarum: det här har ett riktigt, riktigt långt liv framför sig och jag förvånas inte om vi pratar 30 år!

Glas 4.


Ganska mörk röd färg. Doften är omisskännlig Medoc; svarta vinbär och blyertspenna. Trots att min erfarenhet av hästar, svettiga sådana, sträcker sig som längst till V75 på TV så skriver jag ändå stall/svettig häst. Kanske en bättre formulering vore läder? Lätt hostmedicinton och med svarta körsbär i bakgrunden. Smaken är lätt sötaktig, inte så sträv som förra vinet men med tydligare röda syrliga bär i smaken. Eken är behagligt integrerad och kaffet och chokladen skänker spänning. Inte så fylligt och ej heller särskilt långt. Jag skriver knutet och får uppfattningen det här redan har påbörjat sin besvärliga fas. Jag gissar Clerc-Milon.

Vin: 2002 Chateau Cos d’Estournel, Saint Estephe

Ok, det HÄR var referensvinet jag hade med mig. En flaska jag provat tidigare och inte då heller var helt nöjd med. Jag konstaterar att det här var provningens, i mina ögon, sämsta vin och det ger mig än mer respekt för årgång 2005! Ett Castillon-vin bankar skiten rent ut sagt av Cos d’Estournel, om än i en ringa årgång. Det känns samtidigt ganska bra jag inte har mer än en 2002:a kvar i lager för det här är en trist årgång.


Flight 2:


Glas 5.


Mörk röd färg. Läckert rostad ton med snygga drag av kaffe, choklad, söta solmogna plommon och cornflakes. Grusvägen är där likaså kirschen. En doft helt i min stil! Sandigt sträv, läcker syra och sanslöst snygg ek. Någon nämner en spretig ton men den finner jag inte – eller så kan jag leva med den! Körsbär, sötlakrits, tobak och kaffe i en modern skrud gör att jag känner detta är Destieux eller D’Aiguihle. Så här långt provningens vin för min del. Grusvägen gör det till Destieux!

Vin: 2005 Chateau Destieux, Saint Emilion

Jodå, visst var det här min 2005:a! Att jag håller det som provningens bästa så här långt är väl egentligen bara positivt då det säger jag har koll på min smak. Extra skoj prova 2005:an nu då jag för bara en vecka sedan hade 1998 med på en provning och det här är så mycket bättre. Och då var inte 98:an på något sätt dålig – tvärtom! Jag gillar ägarnas Dauriac’s stil som är en skön flört med garage-rörelsen i Saint Emilion. Intressant druvkombination också då vinet består av 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.

Glas 6.


Mörk röd färg, visst inslag av lila i kanten. Mörka bär, lätt syltig och bränd ton. Fil, hostmedicin och örter med en fin fatton i bakgrunden. Doften för mig initalt till en helt annan del av världen men när jag smakar så känns vinet ganska Merlot-igt. Kompakt sträv, med drag av blåbär och mörka körsbär, blyerts och en lång koncentrerad eftersmak. Fint inlindad ek. Just blåbär tycker jag är ett kännetecken för Saint Emilion även om det är få av vinerna jag numera finner det i! Låter märkligt kanske, att jag då kan säga det är typiskt, men jag finner oerhört sällan blåbär i andra viner och då blir det för mig synonymt med Saint Emilion. Ändå, ändå är det här vinet bredvid glas 1 bland de svåraste att placera för mig. Ibland är det långt mellan empirin och att faktiskt använda sig av den!

Vin: 2005 Chateau La Serre, Saint Emilion

Jepp, det här var nästa Saint Emilion. Kul att de råkade hamna bredvid varandra. De är olika visst men har ändå något drag över sig som gör de hamnar i Merlotgruppen! Det här vinet förbryllade mig; välgjort ja, spännande likaså men förmodligen inte helt i min smak. Skulle dock gärna prova igen om 4-5 år!

Glas 7.


Enda halvflaskan i gruppen och det var mitt substitut för det enklare referensvinet. Därför visste jag vad som fanns i glaset. Varför jag valde Ch. Talbot var av två skäl; vi saknade täckning från kommunen och dessutom var jag ganska så besviken på den halva 2005:a jag testade nyligen. Skulle jag få medhåll i gruppen?

Röd lätt mörk färg. Kryddig ton, elegant ek med snygga toner av kaffe och mörk choklad. En grön ton smyger sig på och jag kan inte riktigt definiera den; skriver dock grön paprika. Svarta vinbär och en lätt myntaton gör sig också närvarande.
Smaken är lätt spretig; visst är den elegant och behagligt kryddig men ändå lätt bitter och tunn i mitten. Vinbären blir syrligare i maken, eken mer dominant och vinet känns lite som varandes i ett tunnelläge redan. Medellång smak som är lätt bitter. Magnus säger inslag av nässlor och det känns inte alls fel.

Vin:
2005 Chateau Talbot, Saint Julien

Jag konstaterar än en gång att Talbot är långt från vad det en gång var och att min kärlekssaga med slottet upphör här och nu. Det är inte värt de där dryga 400 kr för en helflaska även om det är elegant på sitt sätt. Visst, det är ungt men jag har den uppfattningen att ett vin som inte är gott idag är inte gott om 10 år heller. Kvällens i mina ögon sämsta 2005:a även om den förmodligen når upp till de där 89-90 pinnarna. Delade meningar om vinet i gruppen men ingen tyckte Talbot glänste…

Glas 8.


Sista vinet ut visar upp en mörk röd färg, inte så djup som glas 1 och 2 dock. Doften domineras av kraftigt rostade ekfat; vanilj, kaffe och choklad samsas finfint! I bakgrunden en lätt björnbärston med örtiga inslag. Även smaken domineras av rostad ek. En animalisk ton smyger fram och det känns såväl förbryllande som överraskande då jag normalt inte finner detta i ung Bordeaux. Björnbärslikör, vanilj och julkryddor i en ganska fyllig kropp. Relativt lång eftersmak. Det här är provningens crowdpleaser och det är på något sätt komiskt den kommer ut som sista glas i andra heatet. Även om faten är långt från integrerade med vinet så är det härligt njutbart redan. Kanske inte fullt så långt liv framför sig som flera andra av kvällens viner. Jag skriver fullmoget om ca 8-10 år. Gissningen är Pomerol då jag vet Beauregard använder 100% ny ek.

Vin: 2005 Chateau Beauregard, Pomerol

En mycket trevlig bekantskap som visar varför Pomerol är så högt skattat. Det är enkelt ta till sig och njutbart i unga år. För dryga trehundringen är det här dessutom prisvärt. Ni som köpt Beauregard blir inte besvikna på den här flörtande Merlot-raringen.

Så, provningen var över och aluminiumhöljet drogs ett efter ett av flaskorna. Störst “oh” blev det när Clerc-Milon och Cos d’Estournel avslöjades. Men vi kunde alla ändå enas om en sak; det här var mycket bra viner och att 2005 imponerade. Vi röstade inte om dagens vin men jag fick intrycket av att D’Aiguihle vann mångas hjärtan. Personligen blev Destieux vinnaren och skulle jag betygsätta är det här uppe på 94 pinnar. Med tanke på att det inhandlats nyligen i Tyskland för EUR 40 betraktar jag det som ett superköp! Frågan är dock om jag säger samma om 10 år? Clerc-Milon lär onekligen vara den som lever längst av de provade 2005:orna och med sin stramare uppbyggnad egentligen var det mest klassiska vinet.

Än en gång fick jag dock känslan jag haft då enstaka flaskor av årgången provats; nämligen den att Merlot lyckats snäppet bättre än Cabernet Sauvignon. Bägge är lysande men jag vill slå ett extra slag för druvan som fått så oförtjänt mycket kritik, främst av dem som aldrig provat bra Merlot utan tror det är något jultomten släpat in genom skorstenen:


Innan vi avslutar provningen ska sinnena testas ytterligare två gånger. Två dessertviner står framför oss och väntar på att analyseras.

Glas 1 bjuder på en vacker gul färg. Doften är något instängd men öppnar sig snabbt och ger betraktaren hela spektrat av det bästa från Sauternes. Med toner av ny ek, Salubrin, saffran, honung, kokos och ananas är det omisskännligt den ädla drycken från söder om Graves. Smaken är ofattbart koncentrerad men ändå syrlig och elegant på samma gång. Mycket ek men det gör sig snyggt i vinet som dock är i sin linda ännu och lär vara det många år än. Superlång smak, honungslent och med en smakpalett likt den bästa d’Yquem! Vad är det då?


Jo, en 2001:a från Chateau de Fargues, Alexandre Lur-Saluces nya skötebarn efter att han fördrivits från D’Yquem andra delen under 90-talet. Snacka om payback ! Är det här det gamla d’Yquem? Sanslöst gott är det hur som och ett liv på +50 år har det säkerligen framför sig. 2001 är dessutom det bästa i modern tid för området ifråga. Tack Robert för bidraget!

Glas 2 är mitt bidrag och ett jag provat flera gånger tidigare. Alltid är det dock lika kul att bjuda på för ingen har provat något liknande. Vinet visar upp en gyllene bärnstensbrun färg. Doften är lätt träig och sumpig men några varv i glaset så är det borta och ersatt av hasselnötter, fikon, dadlar och en lätt blommighet. Komplext. Smaken pendlar mellan halvsöt och söt, lätt syrlig men med underbar balans i smakpaletten och en fräsch eftersmak. Nötigheten accentueras och jag får gissningar på tawny och colheita runt 20 och 30 år gammal. Men det är äldre än så och faktum är att vi ska tillbaka till tiden före andra världskriget, 1937 för att hamna rätt!


Vinet, en Vinho Generoso Colheita 1937 ska ha tillbringat närmre 50 år i träfat innan buteljering. Det är en fantastisk upplevelse och dessutom en värdig avslutare bredvid Chateau de Fargues denna minnesvärda eftermiddag på Grappe.

För er som undrar; ja vi spottade men vissa viner är under en vinälskares värdighet att skicka ner i en spottkopp, exempelvis de två sista!

Kvällen avslutades med en öl på Bull & Bear Inn för vad är bättre än en iskall som avslutning på en heldag!

N.B. Magnus som har Aqua Vitae deltog också och hans inlägg kan läsas här.

Share.
  • Anonymous

    >Jag håller med dig om att Talbot är
    passè(deras 1978 var bra för 5 år sedan, nu uttorkad) men jag har provat en hel hög med andra godbitar från 2005.
    Peit Village var riktigt bra men kraftfull och fingrarna borta ett tag till. Clerc Milon som du skrev skall man hålla tassarna bort ifrån. Jag var också förvånad att den var så pass vresig. Cantmerle går utmärkt att dricka idag. Batailley var ovanligt lättillgänglig likaså Figeac, Domaine De Chevalier (men så skall dom vara nu). Bahans Haut Brion var också riktigt god, likaså Chasse Spleen. Petit Village leder än så länge poäng ligan.

  • Vintresserad

    >Niklas, tack för arrangemang och utmärkta noteringar! Jag saknar verkligen att jag inte kunde delta, men sådan är världen ibland. Hoppas få möjlighet nästa gång!
    Vänliga vinhälsningar -

  • Niklas J

    >Anonym; visst är Petit Village bra! Provade en halva nyligen och var imponerad jag också. Stramare jämfört med den Pomerol från Beauregard som vi provade i lördags. Men vid sidan om Destieux ligger den i lä!

    Visst är Clerc’en en långliggare men jag hade nog hoppats på lite mer, kanske jag är för krävande men jag har definitivt provat bättre CM än 2005:an.

    Chasse-Spleen halva ska snart provas!

  • Niklas J

    >Vintresserad, det kommer fler chanser!

  • MMM

    >Låter underbart – och det är bara att tacka för fin läsning och “konsumentupplysning”. Jag tycker fortfarande det är underligt hur Bordeaux 2005 har tigits ihjäl i svensk vinpress. Inte en provning av 2005:orna har jag sett någonstans.

    - “Moutonfamiljen” fortsätter att blanda resulaten – även när omständigheterna är bra. Clerc Milon lyckades ju t.ex -89, när Mouton havererade. Nu “havererar” CM istället trots en monsterårgång.

    - Vet du vem som säljer Destieux i DK? Man blir minst sagt sugen att testa.

  • Niklas J

    >Hej MMM,

    Min Destieux var inköpt i Tyskland för ca EUR 40, vart i DK du hittar den vågar jag inte säga tyvärr.

    Clerc-Milon är uppe på 92 p hos Parker i 2005 och det tycker jag personligen är ngt för högt. Men det är ju en smaksak…

    Vill man läsa om Bordeaux så känns det som det är bloggarna som gäller! När det väl är ngn som provar Bordeaux i svensk vinpress känns det mest som skrytprovningar a la Livets Goda Chateau Ausone-vertikal. Visst, kul läsa om men ärligt; hur många kommer ens dricka en flaska Ausone under sin livstid? Föresten, om du inte läst så kolla in Nettare e Gioia’s inlägg nyligen om Bordeaux 2000. Också där mkt matnyttigt!

    Vi pratar redan om en ny session så skulle du ha vägarna förbi i samband med det så är du välkommen! Lär väl bli någon gång i januari/februari…

  • Anonymous

    >Håller med ang Livets goda.
    Men till försvar för en tidning jag prenumererar på :) så hade dom faktiskt en artikel om Bordeaux 2005 i nummer 34. Och nästa nummer, som snart är ute, kommer del 2 av nämnda provning, och då om de “bättre” husen.
    \\sglb

  • MMM

    >Tackar för inbjudan – även om jag behöver mycket tur att kunna tajma in det!

    Theis Vine säljer förresten Destieux 2005 för 299 DKK!

  • Niklas J

    >MMM, med tanke på att danska kronan är hårdvaluta nu så blir väl det ungefär samma som jag gav i Tyskland, 400,-?

    Jo, men vi ska nog ha framförhållning och går det så går det!

  • Niklas J

    >Sglb; jag vill revidera mig lite. Livets goda är ingalunda en dålig tidsskrift, utan tvekan den bästa svenska vi har och jag applåderar deras jobb! Jag opponerade mig egentligen mest mot superduper-provningar som vanliga dödliga sällan får chansen till. Och sånt är för egen del åttligt roande läsa då jag mer ser det som skrytprovningsr…

  • Anonymous

    >Niklas; jag förstod din poäng och håller fullständigt med dig om dessa provingar i LG. Men mitt inlägg var mer ett tips till MMM om att det finns att läsa omdömen om mååånga 2005 i dessa 2 nummer, 34 och 36. Undra om det inte är Andreas Larsson som skrivit.
    \\sglb

  • konjären

    >Efter en sjukt hektisk vecka fick jag lite tid att surfa runt och bl a läsa noteringarna från den provning jag dessvärre missade. Ambitiöst – såväl provning som noteringar. Jag hoppas också på fler chanser!

  • MSVin

    >Det verkar ha varit en höjdarprovning, synd att jag inte kunde deltaga.

    Bra ordnat och mycket läsvärda noteringar!

  • Niklas J

    >msvin & konjären; fler chanser dyker säkerligen upp!

  • Thomasla

    >Synd att jag inte kunde vara med men jag är naturligtvis gärna med i en nästa provning om du orkar rodda ihop en:-)
    Tack för läsvärda och intressanta noteringar.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers