>Besök på Chateau Haut-Bailly

0

>
Jag har, från det att Bordeaux som vin introducerades för mig, varit svag för vinerna från Graves, Pessac-Léognan. Kanske hänger det samman med det faktum att man får det bästa från två världar; ungefär lika mängder Cabernet som Merlot? Slott som Chateau Haut-Brion, La Mission Haut-Brion, Les Carmes Haut-Brion, Haut-Bailly och Pape-Clément, för att nämna favoriterna, har levererat många av mina största vinupplevelser de senaste 15 åren. 1961:an från La Mission Haut-Brion håller jag fortfarande som det mest kompletta vin jag någonsin haft äran att prova (och dricka!) och frågan är om det kommer överträffas någon gång? Skulle i sådana fall kanske vara om någon vänlig själ där ute har lust att bjuda på ett glas av Cheval Blanc’s 47:a eller kanske Lafleur’s dito? Nu är La Mission Haut-Brion inte mitt vardagsvin och tyvärr, får jag väl säga, är det få viner från Graves som kan titulera sig som bordsvin hemma hos oss. Det saknas inte bra viner av enklare snitt i området, tvärtom, men tyvärr lyser de med sin frånvaro i Systembolagets extremt magra sortiment av Bordeaux, världens främsta vindistrikt. På plats finner man mängder av Graves-vin, vitt som rött, och priser allt från en EUR 4-5 och upp till Haut-Brion. Vinerna runt “tian” är ofta mycket bra och insmickrande. De är sällan några bärmonster utan mer eleganta och väl sammansatta matorienterade viner. Dessa saknar jag att kunna köpa på hemmaplan! Graves är ganska stort och skillnaden mellan botten och toppen är stor. Kanske därför som slotten i kommunen Pessac-Léognan numera använder sig av kommunnamnet på etiketten framför Graves då de bästa egendomarna är belägna i och runt Léognan. Ett vin som alltid tilltalat mig är Chateau Haut-Bailly, en egendom som sitter på några av de absolut mest intressanta markerna i området, ja hela Bordeaux faktiskt! Den 28 hektar sammanhängande vinmarken är ganska högt belägen och mixen av sand, grus och sandsten (som är gamla havsbottnar) ger en mycket speciell mineralighet åt vinet. Just därför var ett besök på Haut-Bailly högt på listan och vi blev inte besvikna. Vi blev väl mottagna och rundvisningen på egendomen, källaren och vinmarkerna var mycket givande. Caroline Perromat, vars familj äger Chateau de Cerons och Chateau du Mayne som kan köpas i Sverige, tog emot oss en vacker och mycket varm tisdagsförmiddag. Äntligen fick jag se de berömda markerna från det vin vin jag älskar så!

Den äldsta delen av Haut-Bailly’s marker, och tillika, enligt dem själva, bästa (bilden ovan) är den högst belägna delen av Haut-Bailly. Härifrån har man en fin vy ut över grannegendomarna och man börjar förstå stoltheten hos ägarna över den magra jorden! Det är häftigt att få känna på jorden, se de fossila lämningarna i sandstenen och känna på de gamla och knotiga stockarna. Här finns dessutom stockar kvar som är från pre-phylloxera tiden och som inte är ympade på amerikanska rotsystem!

Haut-Bailly har en något högre andel Cabernet Sauvignon i sitt vin, runt 60-65%. Vid blindprovningar har sällan vinet nått de där höga poängen då det inte i sin ungdom varit lika inställsamt som många av grannarna. Vinet har dock visat genom åren att det alltid fläskar till sig och öppnar upp efter några års lagring och från att kunna uppfattas som lite stumt kommer slottets hela repertoar och “le terroir” visar vem som är kung! Jag tycker dock att stilen ändrats något det senaste decenniet (dock i mitt tycke till det än bättre) och jag misstänker att andelen nya fat ökat tillsammans med ett lägre skördeuttag.

Vi provar slottets andravin, Le Parde de Haut-Bailly, i årgång 2003. Andravinet kommer från de yngre stockarna samt med tillsats av det bästa pressvinet och lagras runt året på ekfat. 2003 var besvärligt för många slott i och med hettan och huruvida årgången gett oss storslaget vin eller ej får tiden utvisa. Vidare är det frågan om smak och tycke där flertalet Bordeaux-viner lär tilltala de som är mindre frankofila i sin vinläggning. Haut-Bailly startade skörden tidigt, redan 3 september och det märks också i vinet. Det är lite fetare än jag normalt sammanlänkar med huset men ändock har källarteamet lyckats bibehålla den omisskännliga Haut-Bailly karaktären med sin våta grusväg och mylla. Fin stramhet i smaken och något överraskande då jag inte finner något 03-aktigt över den (syltighet, klumpighet). Det här är bra gjort och suveränt drickas idag och ett par år framöver. Jag funderar på om Haut-Bailly’s topografi kan ha varit bidragande orsak till en mer balanserad stil i värmens år, 2003? För det blåser ganska behagligt på den lilla upphöjningen….

Vi fortsätter med att prova 2004 och förstavinet. Spänningen är stor då jag ännu inte testat 04 men köpte en låda en primeur för ett par år sedan. Färgen är mörkare och doften tätare. En högre andel ny ek gör sig tillkänna i doften tillsammans med lite kompost, mörkar bär och våt sten. Smaken är allt jag vill ha av Haut-Bailly, strävheten är så snyggt inlindad i vinet att man får gåshud i den 30 C-gradiga skuggan! Det är kompakt men ändå silkeslent, drickvänligt men ändå med år framför sig i källaren. Jag vågar påstå att 2004 är det bästa från huset sedan 2000 och nu återstår bara att få jämföra med 05:an!


Vi är nog en 75 minuter hos Haut-Bailly. Ingen brådska här och de är väldigt noga med att ta hand om sina “kunder” även om deras produktion är så liten att den är försåld långt i förväg när vinet når flaskform! Imponerande och ett stort tack till Caroline Perromat som såg till att Haut-Bailly växte i mitt hjärta!

Share.