>Bordeaux 2005 – ett smakprov

>
2005 Bordeaux. Är det så bra som alla skriver? Vad kan vi svältfödda svenskar, åtminstone vad gäller Bordeaux, förvänta oss av vinerna som släpps nästa vecka? Personligen är jag ännu inte redo ge min syn på årgången då de 10-15 slott jag testat inte kan anses vara tillräckligt för att ge en heltäckande bild. Men en sak kan jag redan nu lova; inget vin har gjort mig besviken och särskilt de Merlot-dominerade vinerna har närmast fått mig att hyperventilera av lycka!

Tack och lov började jag köpa en primeur utanför rikets gränser i och med årgång 2004. Flera faktorer som spelade in i mitt val; jag ville vara med från början och säkra mina favoriter, slippa lottovarianten som Systembolaget erbjuder, dessutom långt efter att vinerna är slut hos en primeur-återförsäljarna och hanteringen i övrigt av tilldelningen som sköts proffsigt av vissa butiker, nonchalant av andra. Visst är det sympatiskt att man inte behöver (eller läs får om så önskas!) köpa ett dussin pavor av varje men då faller samtidigt hela idéen med just en primeur! Nej, lådvis är konceptet och försäljningen startar senvåren året efter årgången ifråga. Bra priser för oss konsumenter och producenterna slipper sitta på kostsamma inventarier. Dessutom undviker man den värsta spekulationen i en årgång om man köper direkt.

Av de 2005:or jag inhandlade är samtliga billigare än Systembolagets pris, om de nu ens finns i det fattiga sortimentet av årgången. Även efter UK duty om £1.46 per flaska och sedan UK VAT om 17,5% följt av frakt samt Skatteverkets momsinkrävande om ca 16 kr flaskan är det fortfarande billigare för mig! Då får jag fullt lagligt vinet hem till dörren, handlade i lugn och ro och fick allt jag ville ha. Dessutom personlig service och möjligheten (som jag använder mig av) att vinet lagras i temperaturkontrollerade warehouses under bond tills jag önskar få dem hem.

Jag har frågat Systembolaget flertalet gånger varför inte Sverige även kan få vara med på samma villkor som övriga vuxna i världen men svaret är fortfarande densamma lögnen; det finns inte tillräckligt stort intresse för Bordeaux i landet!!!! Märkligt då att man måste kvotera allt och att samtliga flaskor tar slut illa kvickt….

Innan irritationen tar vid så kastar jag mig åter snabbt tillbaka till ännu ett smakprov av Bordeaux 2005. I söndags åkte nämligen korken ur en flaska 2005 Chateau Faizeau Selection Vieilles Vignes. Ett slott beläget i satelitkommunen Montagne-Saint Emilion och som ägs av Dr Alain Raynaud, en man som på många sätt kan jämföras med Gerard Perse (bland annat Chateau Pavie och Ch. Monbousquet) – bägge är den högra strandens nuvarande trendsättare. Såväl Raynaud som Perse har stött på mycket kritik och motstånd för sina metoder som många anser vara atypiska för Bordeaux men personligen anser jag detta vara ren och skär avundsjuka och oro som talar. Saint Emilion och Pomerol har länge varit prissatt totalt galet då många slott utnyttjat godtroende vinkonsumenters ibland begränsade kunskap om vin från området. För många är nämligen namnen Saint Emilion och Pomerol kvintessensen av stort vin; sannolikt för vinernas lättdruckna och älskvärda stil. Tyvärr har detta å det grövsta utnyttjats, särskilt i Saint Emilion, genom att många år ut och in kört med överdrivna skördeuttag och ändå hållt skyhöga priser. Att dessutom få epitetet Grand Cru på sin sketna flaska har inte underlättat för den genomsnittlige vinkonsumenten som tror (och med rätt borde göra) detta endast är förärat de bästa vinerna. När dessa giriga producenter känner flåset från herrar som Raynaud och Perse och att området dessutom är ‘garagistens’ nuvarande Mecka då är det lätt förstå kritiken. Allt handlar nämligen om att deras ibland likgiltiga viner plötsligt fått konkurrens av mer moderna viner som dessutom vunnit gehör hos en bred front. Med andra ord; obefogad kritik mot nydanarna och jag kan egentligen bara säga till kritikerkåren (som främst är mer traditionella slott i området); gör ett bättre vin själva!

I 2005 har Alain Raynaud verkligen gjort det med sitt Faizeau. Såväl Raynaud och Perse konsulterar den världskände Michel Rolland och visst märks det på vinerna. Rolland är en mästare på att bedöma vilken stil en vinmark är bäst ämnad för och i Montagne-Saint Emilion finner vi en Faizeau som minner i mångt och mycket om högklassig Saint Emilion men även med Pomerols mer sensuella och omedelbara charm. Vingården är planterad med 85% Merlot och resterande är ungefär lika delar Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. 2005 valde man att producera prestigevinetvinet innehållandes 100% Merlot. Genomsnittsåldern ligger runt 50 år på stockarna men vissa dateras helt tillbaka till 1904!

Att vinet är från sateliten Montagne är närmast ofattbart för så bra är det faktiskt men med skickligt vinmakeri och väl omhändertagna gamla stockar så visar Raynaud, syrran (som driver slottet) och konsulten Rolland att det visst är möjligt! Flaskan korkades upp utan dekantering; jag föredrar följa ett vins utveckling framför att ge det skenmognad – åtminstone då jag vill bedöma dess potential. Färgen är intensivt mörkröd – härlig svärta för att vara 100% Merlot. Doften är till en början något dov men utvecklar sig under kvällen och visar upp toner av underbar solmogen frukt, främst mörka körsbär, lakrits, nysågat trä, lätt chokladton, Saint Emilion-rökighet och en närmast eterisk ton av nyregnad grusväg.

Trots sina imponerande 14,5% visar det inga våldsamma alkoholdrag; faktum är att jag inte ens funderar över det när det dricks! Smaken är i övrigt minst lika hänryckande som doften; björnbärslikör, lakrits, fat och ett bombardemang av frukt och tanniner. Det som ändå imponerar mest är den intensitet och koncentration Faizeau uppvisar. I särklass den bästa Montagne-Saint Emilion jag druckit och även om stilen är rättfram så andas vinet ren och skär klass! Att det dessutom kostar ca EUR 24 i Tyskland där det är inköpt gör ju inte saken sämre. Än en gång rycks jag med av Merlot i årgången 2005 och höjer på nytt mina egna förväntningar!