>Brunellogate – en kostsam historia?

1

>
Tjugo vingårdar hamnade under luppen efter att den italienska tidningen L’Espresso publicerat historien om att det förekom otillåtna druvor i DOCG Brunello di Montalcino. Sedan tillkom att vinerna dessutom kunde innehålla skadliga ämnen (alkohol?) och valet att publicera artikeln sammanföll med Vinitaly förra året.

Myndigheterna återkallade åtskilliga miljoner liter Brunello-, och Rosso di Montalcino i årgångarna 2003 till 2007, och vissa producenter valde självmant innan dess dra tillbaka sina viner för att inte skada sitt renommé. Andra, som inte hade denna ekonomiska styrka att så göra, deklassificerade istället sina viner till IGT, Indicazione Geografica Tipica.

När dessutom den amerikanska myndigheten som reglerar alkoholfrågor, tobak och fyrverkeripjäser, hotade att stoppa vinernas införsel i landet var krisen på väg bli märkbar för producenterna i Montalcino (USA’s export står för 1/4 av områdets totala produktion).

En efter en har nu producenterna friats och efterspelet kan börja. Vem ska betala för allt deklassificerat vin; närmre två miljoner liter, och har namnet Brunello di Montalcino direkt eller indirekt tagit skada av anklagelserna riktade mot dess viner? Återstår att se, men att “Benvenuti a Velenitaly” kan bli en riktigt kostsam artikel för L’Espresso (och även La Repubblica som har samma ägare) i och med att det lokala Brunello-konsortiet bestämt sig för att stämma tidningarna för förtal, är inte otänkbart, eller orimligt. Hoppas deras ansvarsförsäkringar i sådana fall täcker…

Den som inte dömts är således oskyldig och Brunellos heder har all rätt i världen kräva upprättelse. Mise en bouteille drar sitt strå till stacken och öppnar en 2004 Brunello di Montalcino från firman Fanti!


Fanti har sina marker söder om Montalcino, vid Castelnuovo dell´Abate, och Brunello-vingårdarna som är belägna i sydvästsluttning befinner sig på 150-300 meters höjd över havet. Topografin innebär Fantis stil är fruktdriven och det utnyttjas vidare med en mer modern approach i och med ett år på barrique som följs av ett år på stora franska ekfat. Sex månaders flaskmognad innan vinet är ute på marknaden.

En ny källaranläggning invigdes dessutom 2004 och just denna årgång är hyllad av Wine Spectator, ingen större överraskning kanske med tanke på årgångens anseende i Toskana.


Brunello di Montalcino 2004: Mörk röd färg, fortfarande ungdomlig. Till en början knuten men öppnar upp sig i glaset. Mörka körsbär, svarta vinbär (nej, jag lägger inte in några tankar bakom detta fynd!), färskt läder, bittermandel, lagerblad, och dyr fin ek med rostade toner av Valrhona och kaffe. En nyans av piptobak dyker upp i bakgrunden; kanske från de större faten? Modern Brunello-doft utan tvekan men sval och behaglig.

Ungdomligt stram och med kompakt fruktighet. Mineraldriven syrlighet i smaken som drar åt körsbärskärnighet, bittermandel, rostade fattoner och svag bärsötma. Strävheten är massiv på ett modernt sätt och även om 2004:an behöver ett par två-tre år till för att komma tillrätta, är det redan idag ett kanonglas! Lång, mineralig och ren bärfruktig eftersmak.

Modern Brunello som inte glömmer bort sin tradition och ursprung är oerhört lyckat. Jag får lite Fonterutoli-vibrationer och det är inte illa det! Bravo!

(2004 Brunello di Montalcino, DOCG, Fanti, 93 p)

Share.
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers