>Chateau Gracia – budgetversionen

1

>
Lördag kväll och det är dags börja förbereda kvällens måltid. Det här har jag gått och längtat efter sedan i fredags då min hustru kom hem med en julgåva från en av deras samarbetspartners. En gigantisk svensk oxfilé! Och när det vankas oxfilé är det dags dra fram Bordeaux – jag är i sjunde himlen med andra ord.

Rödlök steks upp tills de är mjuka och glaseras sedan i lite socker och soja. Sockerärter kokas med bibehållet tuggmotstånd och hemlagade potatisklyftor väntar i ugnen. Till detta en reducerad skysås baserad på Madeira och Jamaicarom. Oxfilén steks om rejäla slantar och saltas och peppras när klara, det vill säga lätt röda i mitten.


Till detta åker ännu ett sommarminne fram ur gömmorna. Garagisten Gracia’s tredjevin, De Nerville. Årgången är 2005 och egendomen består mestadels av Merlot (ca 80%). Gracia är en relativt ny egendom med drygt 10 år på nacken. Första kommersiella årgången var 1997. Tre år innan hade Michel Gracia ärvt en litet vingård nära Saint Christope des Bardes och beslutet togs att hänga på garage-trenden i Saint Emilion. Diskussioner har förts med Michels nära bekanta, Jean-Luc Thunevin (Valandraud) och Alain Vauthier (Ausone) och stilen på Gracia placerar sig någonstans mellan dessa två. Det är modernt ja och det har fått sin beskärda del av belackare, men från att ha startat i en våldsam stil med rejält övermogna druvor har man successivt tidigarelagt skörd och Gracia är idag tydligare i sitt ursprung. Det är dock fortfarande ett koncentrerat vin och skördeuttaget är oftast en bit under 20 hl/ha. Gracia får runt 18 månaders lagring på nya fat och filtreras inte.


Men Gracia ligger sällan under tusenlappen och även om det snart är jul och oxfilén står på bordet får familjen nöja sig med Gracia’s tredjevin De Nerville. Nu är det faktiskt inte synd om oss för De Nerville är ett kanonglas! Gjort i en redan nu betydligt drickvänligare stil visar vinet upp en vacker röd färg med liten antydan till mognadston. Doften är generös och visar upp en elegant sida med svarta körsbär, animaliska toner, rödbeta och nyregnad grusväg.

Det är långt från Gracia’s koncentration och kan knappast klassas in i kategorin fylligt. Men det är välsvarvat med lite klarbärsaktiga syror som dock gifter sig fint med strävheten. En lätt körsbärsbitterhet kan förnimmas, finsk tjärpastill, viol och en höig ton. Behaglig och ren eftersmak som gör sig väl till oxfilén. Särskilt den ganska tydliga animaliska tonen i vinet är läckert med filén.

De mer traditionella förespråkarna av Saint Emilion håller nog inte De Nerville som en favorit för även om det är karaktärsfullt är det ganska modernt i sin framtoning. Ett gott glas idag och sannolikt också de närmaste 3-4 åren. Priset hamnade på EUR 17 i Saint Emilion. Produktionen är liten så sannolikheten finna det trillandes in på Systembolaget kan jag endast drömma om – får nöja mig med det imponerande urval vi har av medelklass-Saint Emilion i sortimentet härhemma.

P.S. Kalla mig gammalmodig men jag bara älskar vinetiketter med svartvita fotografier och vit bakgrund!

Share.
  • Reuterdahl

    >God Jul

    önskar

    Magnus Reuterdahl

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers