Condrieu by Guigal

0

Jag är ett stort Simpsons-fan! Åtminstone när det kommer till de äldre avsnitten, säg fram till säsong 8-9. Även om jag äger boxarna så sitter jag och min dotter mer eller mindre varje kväll och tittar på sexans reprisering av Simpsons-avsnitten! Det om något är väl tecken på fanatism??

Nåväl, jag ber att få recitera ett av Homers uttryck för att beskriva en tidigarelagd fredag; sweet! Morgondagen bjuder på längre utflykt så vi passade på att ha en extra-mysig familjekväll! Jag tillagade en aborrfilé som panerades (mjöl, ägg, ströbröd) och serverade denna med färskpotatis, färsk grön sparris och likaså färska morötter. Visst är det härligt med primörer! Till det en kall sås baserad på cremefraiche med skånsk stark senap, finhackad saltgurka, gul lök, färsk dill och finriven rättika. Salta och peppra. Som sidedish en romansallad med fint skuren gurka och rättika och marinerad i vitvinsvinäger.


Till detta en Condrieu från Guigal, närmre bestämt 2005 Condrieu. Jag är ett stort Viognier-fan! Älskar druvans karaktär och oljighet samtidigt som det lätt parfymiga i doften tilltalar mig. Förmodligen börjar jag bli gammal för de senaste åren har jag attraherats väldeligen av druvor såsom Gewurztraminer, Muscat ( a petitgrains), Viognier, Alvarinho/Albarino – d v s druvor med uttalad blommighet! Min största favorit vad gäller just kvällens övning, Viognier, är utan tvekan YvesCuilleron som jag anser står i en klass för sig själv. Vilka makalösa viner han får fram ur druvan! Dock är GuigalsCondrieu inte fy skam – även om jag inte tycker den når upp till samma nivå som Cuilleron. Visst finns det en vingårdsmärkt prestige också, La Doriane, men den tycker jag kan bli lite för hårt fatad emellanåt. Den vanliga är för mig faktiskt den som levererar mest Viognier, och det är vad jag är på jakt efter. Druvan är sällan en explosion av dofter utan visar oftast upp en ganska återhållsam karaktär med diskret parfym (blommor) och en doft påminnande om nätmelon. Smaken är oftast oljig och med låg syra. Det är inte helt ovanligt att man får känslan av lite alkohol/bitterhet i smaken – något som i det här fallet inte alls ske ses som negativt. Allt detta jag nu nämner, Viogniers doft- och smakattribut kan med lätthet appliceras på 2005:an. Det är rakt igenom ett synnerligen njutbart glas, på sin topp just nu , och bör inte lagras längre. För er som har det på lager – drick nu under sommaren!

Condrieu är aldrig billigt; tillgång och efterfrågan ni vet. Elementär nationalekonomi. Frågan är om det är värt priset. 295 pistoler för detta är mycket men jag är färgad och säger: mer än prisvärt i bästa Allt om mat-anda!

Är ni nybörjare på druvan så ta inga genvägar. Jag har provat flertalet Viognier från andra delar av världen företrädesvis Kalifornien men även från Vin desPays-lägen i Frankrike och det finns helt enkelt inget bättre än originalet. Druvan är gjord för norra Rhonedalen – basta!

Share.