>Coquelet möter Soalheiro

0

> Starkt uppmuntrad av en bloggkollegas inspirerande inlägg om olika kycklingraser i vårt avlånga land, eller snarare brist därpå, beger jag mig till Lulles Fågel & Vilt. Efter viss beslutsångest landar valet på coquelet, en ungkyckling som inte tillåts bli äldre än 28 dagar och väger runt 600-700 gram. Dessutom har den under sitt korta liv endast ätit majs. Eftersom vi är fyra vid bordet får det bli två coquletter!

Till ungkycklingen som tillbereds i ugn med späck serveras en salladslök, mer påminnande om purjolök, som hastigt förvällts och sedan smör- och vitlöksslungats. Slutligen en lagom rinnig polenta på hemmagjord kycklingfond och en sidsallad på salladskål dränkt i vitvinsvinäger. Lantligt så det förslår och efter några minuters funderande landar valet på Portugal. Nu uppmuntrade det vackra vädret till vitt vin och då var valet enkelt; 2007 Soalheiro Primeiras Vinhas. Just 2007:an har jag nu druckit vid ett par tillfällen, senast som hastigast vid Portucastas-Anders stora genomgång av sitt sortiment. Men att dricka vin tillsammans med mat är ändå bäst och nyfikenheten är stor hur samspelet vill te sig.

Första som slår mig är att det på kort tid vaskat av sig den mest fruktdrivna doften och nu antagit mer Alvarinho-liknande skrud. Men ändå, något finns i bakgrunden som får en att associera till gräsig Sancerre och jag tycker 2007:an skiljer sig från tidigare årgångar. Till det bättre eller sämre då? I min värld utan tvekan till det bättre! Jag erkänner villigt att Alvarinho som flirtar med det moderna men ändå behåller en mer traditionell syrarik grund är min kopp.

Här får man gröna örtiga toner blandat med blommighet, persika och mineralosande Alvarinho. En svag förnimmelse av fat. Fortfarande under utveckling men fullt njutbart! Om doften har liknelser med Sancerre är smaken mer åt en fatlagrad Pouilly-Fumé! Stramare och med oerhörd precision. Jag faller för den rena, enkla men ändå djupa syran i vinet. Det kittlar till och får en att rysa till av välbehag. Mineralen återkommer i smaken och det gröna draget får mig att associera till nässelsoppa. Fin koncentration och långt avslut.

Mat- och vinmässigt är det inte mycket att diskutera; coquletterna och Soalheiro:n finner varandra omgående! Fortfarande en aning dyrt men så fungerar det i beställningssortimentets värld. Förvånande att inte en ynka Vinho Verde av klass föräras en plats på Systembolagets hyllor. Rias Baixas får flera chanser men Portugal är skoningslöst bortkollrat av inköpsenheten.

Share.