>Den late förtar sig inte…

2

>
Nej, jag öppnade inte kvällens flaska för att slippa skriva om Clément Fayat och reducera tiden det tar författa ett blogginlägg! Snarare vill jag påstå orsaken kan tillskrivas ren och skär nyfikenhet. Har man precis provat Cléments Pomerol Prieurs de la Commanderie är det svårt hålla nyfikenheten borta och således åker korken på 2006:an från Chateau Clément-Pichon.

Familjebesök från Skåne och fram ur frysen åker sista slantarna av förra årets bästa julklapp; den monstruöst stora oxfilén min hustru fick från en kund. Och till den två såser; en blank rödvinssås på en kvarbliven slatt portugisiskt från 1990; Portalegre och en svampsås på Karljohan funnen på ön där jag residerar. Tillbehör? Behövs något annat än svensk färskpotatis?

Att generalisera går inte längre i vinets värld. Med det menar jag placera en årgång i en tabell med gradering utifrån årgångens kvalitet. Visst är det lätt säga 2005 var ett fantastiskt år i Bordeaux men likväl; det är skillnad på producent och producent. Och girig och sann vinälskare. Men om jag ändå ska våga mig på generaliseringarnas alla fällor och gropar så tycks 2006 som årgång i Bordeaux vinna allt större erkännande och intresse. Chateau Clément-Pichon återfinns i Parempuyre i Haut-Medoc. Slottet har snudd på medeltida anor och har under seklenas gång ändrat karaktär bland annat på grund av brand. Efter senaste eldhärjningen återbyggdes slottet i en renässansinspirerad stil. Och för att fullända sin anrika historia har även Louis XIV besökt slottet och övernattat där två gånger.

Clément Fayat köpte egendomen 1976. Clément ändrade då namnet till sitt ursprungliga, Chateau Pichon, men att det skulle stöta på patrull krävs inget Mensatillhörighet för att räkna ut. May-Eliane Lencqueasing med sitt Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande var där omgående med pekfingret och Clément lyssnade snällt och ändrade till nuvarande slottsnamn. Kaxigt lägga till sitt eget namn i slottsnamnet? Vad vet jag? Hade jag haft dineros att inhandla slott i Bordeaux för är det inte helt osannolikt viss hybris infunnit sig och att alla hetat Chateau Niklas-Pavie, Chateau Niklas-Lator och så vidare….

Ni som bemödat er läsa föregående inlägg vet jag skrivit om Michel Rollands betydelse för Clément Fayat och dennes egendomar. Numer är det Rollands lärjunge Fort som håller ett vakande öga över vinifieringen och det är knappast sämre om du frågar Jean-Luc Thunevin som hyllar Fort.

2006 Clément-Pichon då? Jodå, det här är autostrada rakt till hjärtat! Förälskelse vid första klunken! Ni som läser mig vet jag hyser stor kärlek till garagisterörelsen i Bordeaux. Nu är det här knappast en sådan tillhörighet men dragen är ytterst moderna och Fayat har gett sitt slott en modern touch som sneglar åt garagistehållet.

Doften visar upp mogna röda bär, fin fatbehandling, jord och ett närmast parfymerat inslag. Eken bjuder på färskmalet kaffe och mörk choklad med visst inslag av vanilj. Bären är åt det röda hållet inledningsvis men efter en stund blir det mer svarta vinbär. Det bör sägas att Clément-Pichon är planterat med 50% Merlot, 40% Cabernet Sauvignon och resterande Cabernet Franc.

Oh, vilken söt älskvärd frukt! Inte klistrigt söt utan snyggt infattad i den strama skruden som bjuder på fina sandiga tanniner. Svarta vinbär, våt jord, kaffe, vanilj och blommor. Inget kraftfullt men elegant så det förslår. Ren frukt och ännu oförlöst men att 2006 skulle bjuda på sådan älskvärdhet trodde jag inte. En låda av det här i lagret hade inte överlevt länge hos mig! Tack och lov (?) har jag bara en till men fler resor till Köpenhamn och Kastrup kan snart ändra på det. Clément-Pichon är nämligen inköpt där för, om jag inte minns fel, DKK 185. Visst, inte billigt men säg mig när det var det sist på en flygplats?

Fayat representerar en stil som tilltalar mig. Dags prova en La Dominique i modern tappning snart…

Share.
  • Finare Vinare

    >Inspirerad post – precis som vi numera vant oss vid att bli bortskämda med. Ch Niklas-Pavie, man tackar…

    Vi är också förtjusta i Clement-Pichons eleganta medelfylliga rödfrukt. För 164 spänn var nollfemman ett av de mest opretentiösa fynden förra hösten. Ett vin att dricka rätt upp och ner, utan att fundera över ranking.

    Vet du om nollsexan går att få tag på inne i Köpenhamn också – eller ute i Kokkedal kanske? Det måste väl gå att hitta ett bättre pris…

  • Niklas Jörgensen

    >Hej F&V! Såväl nollfem som nollsex stod på hyllorna på Kastrup och även om de var oförskämt prissatta kan man ju inte låta bli! Det där med transfertid på flygplatser är inte bra då man alltid köper något fast vetskapen är där att det kostar för mycket :-)

    Vart den finns inne i Köpenhamn vågar jag tyvärr inte svara på. Men att den finns, och kostar mindre, är jag nästan säker på.

    Jag minns den väl från min tid i den köpenhamnska vinbranschen. Då, i början av milleniet, var Clement-Pichon ett gångbart namn bland hyllorna.

    Kolla Philipson som ni säger, Erik Sörensen, Theis, Kjäer & Sommerfeldt…

    Men 164 pistoler för nollfem var klockrent! Har tyvärr bara en kvar – så opretentiös var som sagt den!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers