>En orgie i Pinot

0

>
Då var föräldraledigheten slut. Sex månader hemma med min dotter kan bara summeras på ett sätt; det bästa jag någonsin gjort! Nu börjar inskolning men med tanke på lilltjejens sociala läggning lär det gå fort. Sex månader har gått fort men ingen dag har varit den andra lik – de små liven upptäcker ständigt något nytt att berika såväl sig sjäva med som oss vuxna.

Den stora skillnaden för min egen del är att jag inte har något egentligt arbete att återgå till då jag valde säga upp mig inför föräldraledigheten – en statisk bransch, ett statiskt arbete passade mig helt enkelt inte längre. Varför berättar jag då detta? Enkelt; jag har under drygt tre års tid arbetat extra på Vinkällaren Grappe där jag främst hållt i diverse vinprovningar. Grappe har gjort att min passion för vin fortsatt blomstra och nu när jag söker nya utmaningar så har jag denna underbara källare som min tillflyktsort. Från och med i onsdags har jag således börjat jobba på Grappe och det vill jag läsaren ska veta. De viner som Grappe själva tillhandahåller genom sin vinimport kommer jag inte skriva om – enbart viner jag själv väljer för mina provningar eller som jag får möjlighet prova av kunder på Grappe kommer behandlas då jag gärna vill behålla min blogg oberoende.

Första dagen kunde inte startat bättre – jag vart nämligen tillfrågad att hålla i en Pinot Noir-provning för en kund jag känner sedan tidigare. Tre viner från Bourgogne (en Grand cru, en Premier cru samt ett kommunvin) och en bra Pinot från en annan del av världen var vad som skulle provas. Jag valde följande viner:

2006 Savigny-les-Beaune från negociantfirman Albert Bichot, 2004 Volnay Champans Premier Cru från Marquis d’Angerville, 2006 Echéxeaux Grand Cru från negociantfirman Nicolas Potel samt en 2005 Bien Nacido från The Ojai Vineyard i Santa Maria Valley.

Provningen är halvblind och då jag håller i arrangemanget har jag doftat och smakat av vinerna i lugn och ro innan.

2006 Savigny-les-Beaune
från Bichot har det mesta man förväntar sig av enklare Bourgogne; ljus, lite blek röd färg. Lite spretig och gles doft med toner av hallon och körsbär, viss ek och ett litet grönt stick. Smaken är Pinot-syrlig och drar åt lite omogna jordgubbar, viss beska och en fatkaraktär som jag inte tycker är integread med vinet, än! Viss längd i avslutet men betyget är ändå långt från köpvärt. Tyvärr är det här att förvänta av Pinot Noir från Bourgogne och i jämförelse med den ljuvliga och välbalanserade Isabel som provades förra veckan så bör mången Bourgogne-producent darra vid sidan av denna! 2006 Savigny-les-Beaune gör sig i en provning för att visa hur lite vin man får för pengarna i Bourgogne och hur viktigt det är att köpa från rätt producent/negociant.

Då var det en befrielse att få dofta och prova den underbara 2004 Volnay Champans från Marquis d’Angerville! Återigen klassiskt blek röd färg, t o m blekare än föregående men det kan säkerligen härledas till åldern. Doften var överväldigande; kompost, höst, körsbär, smultron, järn och vilthängt, diskreta fat – allt komplext inlindat men endast i sin linda för doften lär bli än bättre om några år. Smaken är något mer kontroversiell och jag funderar på om det är typiskt för årgången; flera av de 04:or jag provat har haft en ganska vass syra och det har även denna. Tyvärr drar syran ner helhetsintrycket något även om smaken i övrigt är närmast sensuell med svaga toner av röda bär (lingon, smultron), fin ek (lätt kaffeton), mylla och en svag nyans av sötlakrits. Lång ihållande smak.

Tyvärr måste jag än en gång säga; det bästa är oftast det dyraste när det kommer till Bourgogne. 2006 Echézeaux från Nicolas Potel var vinet för aftonen! För mig är Echézeaux ett av de vackraste vinnamnen; det ligger något magiskt inbäddat i Grand cru-namnet samtidigt som det är en tungvrickare modell större! Nicolas Potel har jag följt sedan introduktionen på Systembolaget för 1-1,5 år sedan och kan konstatera att från denna unga vinfirma poppar det fram många bra viner – vissa kan t o m tituleras prisvärda! 2006 är bättre än 2004 så visst är det elakt jämföra Potel’s Echézeaux mot Volnay’n från d’Angerville men faktum är att jag mer tilltalas av vinmakningssättet hos Potel då han lyckas få fram en så fantastisk renhet och enkelhet i sina viner. 2006 Echézeaux är ganska mörkt röd i färgen och redan här anar man att annat väntar än i de föregående två. Doften är något dov men man får känslan av att mycket bankar på och vill ut. Under själva provningen märker jag också att den börjar så sakta att blomma ut; mineraltonerna (våt sten), de mörka bären (körsbär), eken, tjära och kryddigheten är spännande om än framställda på ett mer klumpigt sätt än Volnay’n. Smaken har ju tanniner! Oj, inte så ofta de märks av så tydligt i en Bourgogne men här samspelar de väl med syran som ändock är ryggraden i vinet. Fruktsyran är kompakt och indikerar det här behöver sina år innan det visar sitt fulla register. Smaken är mer kryddig (närmast orientaliska kryddor) och jag undrar om det är eken som skänkt detta för det känns inte som druvan eller växtläget? Eken är fortfarande aningen runt om vinet men det här är kvällens Bourgogne. Echézeaux är ett läge som förbryllar mig en aning för det är sällan vinerna härifrån utvecklar den doftrikedom som många andra Grand cru-lägen utan mer står för en något burdus fyllighet, om man kan prata om fyllighet vad gäller Bourgogne! Potel’s 2006:a är inget undantag. Prisvärt? Nja, men förbannat läckert och jag skulle inte gråta om någon kom med den i födelsedagspresent!

Vinet som avviker mest markant är föga överraskande 2005 Bien Nacido’n. Fel vore annars. Stilen är också rejält annorlunda med en mörkare och tätare färg, större och solmognare doft (mer drag åt björnbär och creme de cassis) och en kaliforniers mer tydliga fatton. Men visst är där en terroir-känsla, en doft som vissa skulle kalla bränd jord men där nya bilgummimattor är ordet jag söker! Smaken har den där lilla sötman som gör det närmast omöjligt jämföra Pinot Noir från Bourgoge med viner från exempelvis Kalifornien då sötman är omöjlig konkurrera med. Smaken har en fin koncentration och tydlig druvnärvaro och än en gång imponeras jag över jänkarnas skicklighet att på så kort tid få fram något så bra (Bien Nacido är en gammal mark men först utnyttjad till bättre vin så sent som på 70-talet). Visst är det här lättare ta till sig än något som utan mat närmast upplevs som ett glas vinäger för många, även för de mest garvade vinprovarna. Man kommer inte ifrån det; att prova Bourgogne är något av det tuffaste som finns. Nu gillar jag vingårdsmärkta Bien Nacido’n och är överlag väldigt förtjust i flera av Ojai’s viner som genomgående håller hög kvalitet, inte minst deras Syrah som har något Rhone-aktigt över sig.

Nästa vecka bjuder på en ny Pinot-provning och med nya viner. Ser redan fram emot att få prova dem!

Share.