>En yngling och en pensionär

0

>


Lördagen bjöd på två ljuvliga viner från den burgundiska myllan; en nordlig och en sydlig där den förra stod för ungdomen och den senare för åldern. Först ut var ett smakprov av Domaine Ponsot:s 2004 Clos de la Roche Vieilles Vignes. Jag visste inte vad som gömde sig i glaset även om doften ganska så snabbt avslöjade att vi hade att göra med högklassig Pinot. Ur glaset vällde en sensuell och sammaflätad doft med drag av kompost, röda bär (körsbär, smultron), stallighet, mycket diskreta fattoner och en närmast järnaktig mineralitet. Nu är jag oerhört svag för Bourgogne på den här nivån men vågar ändå mig på att vara något objektiv och kalla det här en doft i världsklass! Jag ryser nästan till när jag tänker tillbaka på doften och faktum är att vinet poppade upp i sinnet ett par gånger senare under dagen när jag var och handlade och i butiken stötte på flyktiga dofter som direkt minde mig om Ponsot-vinet! Smaken var inte den sämre även om vinet var i sin linda. Det förhindade inte den så klockrena syran att kittla gommen och linda in de silkiga tanninerna på ett snyggt sätt. En väldigt spännande ton av Earl Grey smög sig på och såväl myllan som körsbären var även närvarande i smaken. Ingen “blockbuster” men mer i den eleganta skolan och det är så här jag gillar min Bourgogne. Avslutet var ihållande och med en liten bitterhet – dock inga gröna toner. Förmodligen än mer harmoniskt när det fått en 4-5 å till. Wow! Den som har det här i sin källare vill jag bli mycket god vän med!

Domaine Ponsot är en av vinvärldens märkligaste men mest hängivna producenter. Få vågar riskera så mycket som de för att göra ett perfekt vin!

Efter Ponsot kom Maria på Grappe med ett glas till mig. Blint naturligtvis. Det här var svårare då åldern gjorde sitt för att förvirra. Färgen; ljust röd med vackra tegelbruna drag fick en genast att tänka Bourgogne igen. Men doften, även om den hade Pinot-drag, hade också traditionell Rioja över sig. Mer mosade jordgubbar och utedass än som förra med körsbär/smultron och kompost. En lätt sötlakritston, läder, burksvampar och järnighet fann jag också. Smaken gjorde mig förbryllad då jag vid doftandet börjat bestämma mig för Bourgogne – här fanns en fin syra men ganska tydlig sötma och en lite stallig ton. Hmmm…kunde vara en Rioja ändå det här men vad för en? Liknade inte La Rioja Alta eller Cune som är mina personliga riktmärken på hur jag vill traditionell Rioja ska dofta och smaka. Maria var vänlig nog och ledde in mig på Bourgogne när jag berättat om mina intryck och hon visade flaskan – en halvpava 1988 Pommard från Marc Rougeot! Jag lös upp då det är en bekanting. Faktum är att jag köpte och provade samma vin när det kom till SB förra somaren men den jag fick sörplat i mig var inte av samma klass som gårdagens. Vilket kanske inte är så anmärkningsvärt för en 20 år gammal halvflaska från Bourgogne? För den som fortfarande har kvar så är det dock dags att korka upp och njuta tillsammans med höstens smörstekta kantareller!

Share.