>Enda fyndet på Kastrup?

7

>
Årets bragdmedalj bör gå till den person som med svenska penningar i näven lyckas göra ett vinfynd på Köpenhamns flygplats!

Att flygplatser sällan bjuder på kittlande fynd, prismässigt sett, är väl knappast en nyhet. Men att stå på Kastrup med vetskapen en dansk krona kostar 1,40 svenska diton är deprimerande. Bordeaux från nollsex är dyrt nog redan men med priser som är identiska med monopolets är inköpslusten obefintlig. För vilken idiot betalar frivilligt fyrtio procent mer för ett vin som ligger under en halogenlampa och i 25 graders värme?

Besviken över ovan nämnda tittar jag mest förstrött runt bland hyllorna. Samma trista dynga varje gång numer. Vad hände Kastrup? Ni som var så välsorterade. Men plötsligt står den där; en Robert Weil från Rheingau! Weil som blivit lite av en favorit från området erbjuds för 75 danska guldpengar. Visserligen blott en standardriesling men i starkt köpbehov rycker jag åt mig två flaskor av nollsjuan.

Druvorna till sitt gutswein hämtar Wilhelm Weil från lotter angränsande det mer kända Kiedrich Gräfenberg. Parcellerna är belägna i sydvästsluttning och på stenig mark. Weil vill med sina standardviner återspegla skördepredikatet och köper man en Kabinett ska ens förväntningar motsvaras av just en lättviktig och halvtorr Riesling.

Nu står det emellertid trocken på etiketten och fram åker de färska rödbetsprimörerna! Vinet i sig är inget du minns om ett halvår men bjuder på ett välbalanserat och finstämt intryck. Och är en ypperlig ledsagare till mat!

Blekt ljusgult. Mineralig framtoning uppbackad av citrustoner, grönt syrligt äpple och örtfärskost. Intrycket är utan tvekan att 2007 var varmt även i Rheingau. Faktum är att årgången faktiskt passerade den kritiserade nolltrean värmemässigt och temperaturerna uppmätta i Rheingau under sommaren nollsju var de högsta sedan man startade logga vädret under mitten av 1880-talet!

Just värmen gör sig mer tillkänna i smaken som är ovanligt avrundad för Rheingau-Riesling. Wilhelm har ändock lyckats balansera den svaga fruktfetman med fräsiga syror och har klarat bibehålla en mineralnärvaro. Äpplena är desto mognare i smaken och citrustonerna mer åt limehållet. En svag blommighet ackompanjerar den torra fruktrika eftersmaken. Strålande bra för 75 danska!

Att Weils gutsriesling kräver mat råder det ingen tvekan om. Valet föll på en beprövad klassiker – en förrätt som går hem hos de flesta!

Rödbetssallad med solrosrullad chevre

4 personer

4 slantar chevre, drygt två cm tjocka
rostade solrosfrön
primörrödbetor, små späda
rödlök
grönsallad alternativt färska spenatblad
balsamvinäger
salt, peppar

Lägg salladsbladen i kallt vatten och låt stå någon timme. Häll av vattnet en gång och fyll på med nytt.
Koka rödbetorna hela med skalet på. När färdiga så kyl ner och skala dem. Dela rödbetorna i klyftor och lägg i en bunke och täck med balsamvinäger. Ställ kallt.

Banka in de rostade solrosfröna i chevren så att de täcker bägge sidor. Låt ligga i kylen en halvtimme så de klistar fast ordentligt.

Skiva rödlöken tunnt och lägg i bunke och täck med balsamvinäger.

Grunda tallriken med grönsalladen och salta och peppra den försiktigt. Ringla över några skivor av rödlöken och toppa sedan med rödbetsklyftorna. Häll inte över vinägerspadet för det tar lätt överhand och dominerar den milda anrättningen.

Stek upp getostslantarna i en teflon-, titanpanna utan fett. Låt fröna rostas på bägge sidor och när osten börjar visa intresse av att rinna ut så ta den och toppa tallriken med slanten!

Personliga favoriter till rätten är Champagne på Chardonnay, Sauvignon blanc från Sancerre eller Pouilly-Fumé alternativt tysk torr Riesling företrädesvis från Rheingau.

Share.