>Friedrich Becker – Der König

10

>
Har man segrat sju år i rad i Gault-Millau’s årliga utnämning av Tysklands bästa röda vin infinner sig två frågor; är konkurrensen obefintlig eller är det helt enkelt tal om en sann mästare? Friedrich Becker har specialiserat sig på Spätburgunder, Pinot Noir, vilken står för mer än hälften av vinerna som egendomen producerar. Och det är just Friedrich’s Pinot Noir Tafelwein som segrat år ut och in och som nått ett renommé likt stor Bourgogne.


Få har väl missat 2007:ornas storhet i Tyskland. Pinot Noir är inget undantag och Becker’s nollsjua har fått extra skjuts och uppmärksamhet i och med årets utnämning som bästa röda tysk då Gault-Millau utdelade 97 poäng till vinet; det högsta de någonsin gett ett tyskt rött.

Friedrich Becker, tillsammans med barnen Fritz (Friedrich även här) och Helena som tagit över det mesta av vinmakandet och verksamheten, återfinns i Pfalz södra delar. Och i Alsace! Friedrich den äldre var den första i familjen som bestämde sig för att göra vin själv och inte sälja till kooperativet. Under 80-talet var det dock mest vita, syrarika viner som var dennes signum, men Friedrich gick allt mer över till Spätburgunder, starkt uppmuntrad av sin källarmästare Stefan Dorst.

Sakteliga påbörjades nyplanteringar av Spätburgunder, faktiskt på den alsaciska sidan av gränsen som dock juridiskt sett får buteljeras som tyskt vin. Hur märkligt det än må låta är det tack vare en överenskommelse 1955 mellan Frankrike och Tyskland som gjort detta möjligt. Sex vinmarker tillåts buteljeras som tyska trots de befinner sig på den alsaciska sidan och i gengäld fick fransmännen rättigheterna till källorna i tyska Schweigen (där Becker återfinns) och en del skogsavverkningsrätter.

Gamla befintliga marker genomgick hårda gallringar och blev systematiskt genomgångna. Och därifrån rullar det på! Men det räcker inte med blott bra druvmaterial. Friedrich Becker den äldre fick en gång frågan hur man gör bra vin och svarade kort och gott: “Med magkänsla!”.


Med vetskapen i bagaget att Beckers prestigevin ligger runt tusenlappen kan det vara värt börja försiktigt och starta med instegsvinerna; allt ifrån den enklaste Qba till Kammerberg, Sankt Paul, B och Kalkgestein – innan le grand vin korkas upp!


Och frågan är om det är möjligt finna ett mer prototypiskt och prisvärt Pinot-vin än Becker’s 2007 Spätburgunder Qba? Nollsjuan visar upp klassisk ljusröd Pinot-färg. Och visst är det skönt luras tro det är utspädd saft i glaset, innan näsan når vinet och man slås över doftspektrat! Doftmässigt levererar Becker’s Qba 2007:a långt över sin prisklass. Det är kompost, mylla varvat med färska mosade jordgubbar, körsbär och våta stenar. Snyggt unket med andra ord. Att jag har ett vin för EUR 9,50 i glaset är omöjligt förstå på doften.

Smakmässigt bjuds man återigen på den charmerande jordgubbs-, smultronaktiga känslan varvat med mineral. En ren syrlig fruktsyra förtäljer det är Pinot Noir i glaset och det är friskt och klingande rent. Inte långt på något vis men den insmickrande pinot-frukten stannar kvar som en behaglig hinna längre än väntat.

Ett vin som utklassar i det närmaste allt i samma prisklass från Bourgogne och dessutom bjuder på personlighet. Strålande nu, även om en timme i karaff gör susen, så är det ingen brådska dricka vinet. Ett par två-tre år lär säkert blott göra gott!

Till en ugnsstekt laxfilé insmord i gåsfett visade vinet dessutom sin förträfflighet till mat. 12,5 sympatiska alkoholprocent och ändå torrt och utan klistrig restsötma. Jag tänker säkra mig minst en låda av det här – de tre flaskor som återstår lär få svårt gömma sig undan korkskruven…

(2007 Friedrich Becker Spätburgunder Qba, Pfalz, 86 p)

Share.