>Glædelig jul!

>
Stor fågel i ugnen, fylld med äpplen och katrinplommon. Till denna serveras brunpotatis, syrlig rödkål, brysselkål, inlagd gurka och brunsås. Och för att säkra alla blir mätta; en fläskstek med svallande fettkam och krispigt svål! Välkommen att läsa om vår danska jul!

Julafton firades i lugnt gemak med J:s familj i Täby och ibland är det skönt slippa åka mer än tjugo minuter till julfirandet, även om vi naturligtvis saknade resten av våra familjer som bor i Skåneland. Juldagen blev desto mer hektisk då vi stod för värdskapet och det var dansk julafton som stod på programmet!

Normalt är det helstekt anka på menyn men traditioner är till för att revideras. En färsk frigående tupp ekologiskt uppfödd var helt enkelt allt för intressant och valet var givet. 3,5 kg fågel och 3 kg fläskstek till sex vuxna och tre 1 1/2-åringar skulle väl ändå räcka! Fågeln fylls med syrliga äpplen och katrinplommon. Fjäderfäet gnids sedan in i citronsaft och får vila en stund innan den saltas och penslas med smält smör och en aning soja i. In i ugnen på 160-175 C och där stannar den i ca 2,5 timmar – fågeln öses dock ofta med hönsbuljong, grunden för den läckra brunsåses. Fläsksteken får två timmar och denna ska först mjukas upp i svålen innan den läggs i ugnen så en stund i kastrull med svålsidan nedåt och lite spad gör jobbet. Steken är ingniden i mortlat lagerblad, kryddpeppar, svart- och vitpeppar samt ett par enbär. Även fläsksteken öses men ligger i en separat form i ugnen.

Rödkålen syras lite extra med äppelcidervinäger och ett par äpplen som får puttra med kålen. Brysselkål kokas upp och gurka skivas tunt och läggas in i stickig Perstorpsättika. Gurkan ska riva till i strupen och pigga upp den feta maten. Slutligen brunpotatisen; potatis skalas och kokas och får svalna en stund. Den ska vara fuktig men inte vattning. Strösocker smältes i panna och när den är bärnsten och rinnig skickas en klick smör ner i. Potatisen slungas sedan runt i sockret ett par minuter – färdigt!

Nu saknas bara såsen som dock inte är bara för vissa. Min far exempelvis bedömer en rätt utifrån såsens kvalitet så här gäller det få till det! Öset silas ner i en kastrull, såväl ös från tupp som från stek. Till närmre en liter vätska tillsätter jag en deciliter grädde och sockerkulör för att få den där önskade bruna färgen. Såsen reds med Maizena och den smakar gudomligt – inget för folk med fetträdsla eller för att travestera ett visst tv-program; du är vad du äter. Det stämmer verkligen för jag blir lycklig av det feta men ack så ljuvliga bruna elixiret!

Tuppen transcheras och fläsksteken får några minuter högre upp i ugnen för att få lite mer krisp på svålen innan den skivas upp. Allt klart! Flera timmars arbete i köket är över och nu väntar maten på alla förväntansfulla!

Medan maten får sin sista touch skålar vi i Champagne. Sista flaskan från vårt bröllop i somras åker fram, Diebolt-Vallois Tradition är ett strålande glas och kastar oss tillbaka till den 9 augusti. Färgen är ganska gul med ett visst grönaktigt skimmer. Vackert! Doften är stor och mineraldragen, citrusskalen och de gröna äpplena är först med att träda fram. Men jag finner även en lätt grön örtighet i bakgrunden och en aning rosor. Smaken är stram och bjuder på en mineralig syra som verkligen retar upp aptiten. Det är torrt men ändå på något sätt solmoget; kanske för att äpplena fått sällskap av persika i smaken? Eftersmaken är behaglig och klingar av väl i munnen. Nu är vi redo för maten!

Valet av vin till dansk julmat är ganska givet; Pinot Noir. För att höja spänningen kring vinet till maten har jag valt två viner, bägge på Pinot Noir. Först ut är 2006 Mercurey Premier Cru Champs Martin från Domaine Adelie och negociantfirman Albert Bichot. Bredvid en nyhet på Systembolaget från renommerade vinfirman Cantina Produttori Bolzano, en sammanslagning av två vinproducenter – 2006 Pinot Nero Riserva. Bägge viner fick en dryg halvtimme på karaff och serverades lätt kylda. Alltså, upp till oss alla att finna vår favorit!

Vin 1, Mercurey: Ung, ljusröd färg. Elegant doft med mosade smultron, klarbär, lätt fatton (fudge) och inslag av torkade rosor. Mycket rent vin doftmässigt. Smaken är desto mer spännande än doften; mylla, rosor, fudge, körsbär och jordgubbar. Fin syrlighet som ger vinet den nödvändiga ryggraden. Fin ren eftersmak om än inte särskilt lång. Kritik? Den inbitne Bourgogne-fantasten lär nog inte hänföras för vinet saknar kanske djup och de bättre Bourgognernas unkenhet. Fortfarande ungt, toppar sannolikt om två-tre år.

Vin 2, Pinot Nero Riserva, Ung ljusröd färg. Något ljusare än Bourgognen. Att temat är Pinot Noir är tydligt även i norditalienaren även om skillnaderna mellan vinerna är där. Doften är mer öppen och kryddigare (nejlika) i sin framtoning. Även fatigheten gör sig mer påmind. Bären drar åt mörka körsbär och doften lätt sötaktig. Smakmässigt är italienaren sötare men det balanseras delikat av en klarbärssyrlighet. Kryddigheten är där och likaså fattonerna. Behaglig längd även om första vinet ger en renare känsla i munnen. Kritik? Något enkelspårigkanske och sötman kan irritera aningens till mat.

Vinerna till maten: Mercurey’n var för mig överlägsen tack vare sin syrligare framtoning, kallare frukt och torrare smak. Elegansen var dessutom i min smak framför italienarens enklare och mer tydliga framtoning. Utan mat vinner italienaren då sötman gör det lättare ta till sig även om vinet inte direkt gör bort sig till maten.

Avslutningsvis pressade vi i oss risalamande med körsbär inlagda i rom. När magen är fylld och skärpen uppknäppta krävs något som får gästerna intressera sig för gröten – en mandelgåva! Mandel hade jag dock missat köpa men fann en påse Ahlgrens bilar i köket så ner med en vit bil. Till risalamande drack vi Madeira, en utmärkt Malmsey Colheita från 2001.

Jag och J är nöjda, gästerna likaså och barnen tycks vara mer än tillfredsställda – kulorna åker ner från granen, dvd-spelaren trycks av och på konstant och leksakerna sprids över hela lägenheten!

God fortsättning alla!

N.B. Bildinspiration, det vill säga julgran i bakgrunden, är hämtad från Frankofilen och Finare Vinare’s bloggar.