>Grundlurad!

>
Fredag kväll och helgen startar finfint med middag hemma hos A och J. A har ställt ut ett par vita på balkongen och frågar om jag vill välja en; jag avstår och ber hellre honom välja och servera blint. Sagt och gjort; ett par minuter senare står man då där med ett glas okänd dryck i handen!

Färgen är ganska gul med ett litet rödstick; helt bestämt udda. Doften är lätt kryddig och med inslag av torkad aprikos, omogen persika, citron och musslor/tång. Doften är samtidigt ganska mineralig och påminner om tonerna man ofta hittar i australiensisk vit från Eden Valley, en lätt bränd lerton. Referensen till Australien poppar dock först upp när jag sett etiketten. Jag är ganska säker inledningsvis på att jag är i Europa och håller mig till att beta av distrikt efter distrikt. Chablis nämns, likaså norra Italien och även Alsace flaxar förbi. Ju länge jag sniffar och smakar desto mer tror jag på norra Frankrike, en Chablis helt enkelt.

Smaken är bitigt syrlig och med tydliga citrustoner och lätt känsla av musselkalk. Samtidigt en lätt ton av bokna äpplen; engelsk cider helt enkelt. Vinet har fin koncentration och bra längd. Jag upplever det som relativt moget men med ett par år kvar på nivån. Syran är inget jag känner igen från Alsace och området åker bort. Norra Italien släpper jag och börjar mer och mer luta åt Chardonnay och Chablis. Inget eklagrat utan ståltanksvarianten.

A avslöjar flaskan och jag är grundlurad! En Riesling från utkanten av La Morra i Piemonte, närmre bestämt från vingården Fossati och producenten G.D. Vajra.

Årgången är 2005 och vinet har varit inne och svängt på Systembolaget. Vinet ackompanjerar senare en laxfilé som saltbakats och som serveras med en kall dill- och rödlökssås på creme fraiche. Potatis och broccoli som tillbehör. Kombinationen är utmärkt och särskilt när man råkar få några saltkorn i munnen växer vinet och den lite sötare frukten lockas fram.

Fossati-vingården är en tämligen brant sluttning men Aldo Vajra selekterar inte ut någon parcell utan använder druvor från högsta och lägsta läge av Fossati. Marken domineras av sand och kalk. Efter jäsning vilar vinet på ståltankarna i sex månader; det kommer aldrig i kontakt med ek. Vajra är känt för sina röda tanninbestar på Nebbiolodruvan och få vet väl om att han även producerar Riesling. För mig var det första bekantskapen och en positiv sådan. Vart jag ska placera vinet gör mig osäker då jag inte finner några nämnvärda likheter med Riesling från vare sig Tyskland, Österrike eller Frankrike. Faktum är att den mest påminner mig om karaktärsdragen Riesling har i Australien, då företrädesvis från de topografiskt högre belägna vinområdena som Eden Valley. Åtminstone i min referensram.

Summa summarum: det är kul bli grundlurad.