>Hans-Leo och Willi.

2

>


Besöket från Danmark gav mig några fantastiska Rieslingupplevelser! Visst, får man Fritz Haag, Dr. Loosen, Willi Schäfer i glaset krävs inte mycket för att ryckas med. Men alla hus är inte lika välkända och härligt är väl det för det innebär vissa så kallade fynd fortfarande kan göras. Ett av dem, och kanske förra helgens största överraskning, var Joh. Jos. Christoffel´s 2003 Erdener Treppchen Riesling Spätlese. Jag är en stor beundrare av Treppchen-läget och den kraft och saft det bjuder på. 2001 fattade Hans-Leo Christoffel beslutet att hyra ut sina vinmarker till Robert Eymael från Mönchhof. Varför? Ingen naturlig tronföljare och Christoffel ville säkra kvaliteten. Hans-Leo står dock fortfarande för det yttersta ansvaret och beslutar kring skördetid, vinifiering etc.

2003 är stort, kanske för stort enligt vissa kritiker. Värmen gick inte obemärkt förbi i Tyskland heller och många viner är helt enkelt klumpiga. Men mästarna, de som varit med förr, visste det här var en potentiell ny 1976:a eller 1959:a och skördade och vinifierade därefter. Hans-Leo’s och Robert Eymael’s 2003 är ett sådant vin! Det andas ras och klass så det skriker om det och Treppchen-läget visar sin storhet. Färgen är oftast något gulare än lägena runt Wehlen och Zeltingen och så är fallet även här. Doften är nyanserad med toner av fläder, vinbärsblad, lime, skiffer och den där grapefrukttonen som ger läget sin unika bouquet. Smaken börjar visa mognadstoner och den knivskarpa syran är mästerligt regisserad, i perfekt balans med frukten. Wow! Vinbärsbladen skänker friskhet till den förhållandevis kraftfulla smaken (om man nu kan skriva så om ett vin med 7,5% alkohol!) och grapefrukten angenäm bitterhet. Lång, sensuell eftersmak där fruktsyrans storhet fortsätter kittla sinnena åtminstone 30 sekunder! Den här skulle jag gladeligen äga en låda av!


Största Rieslingen förra helgen var dock odiskutabel; en halvflaska 2004 Graacher Himmelreich Riesling Auslese från Willi Schäfer var en minnesvärd upplevelse. Jämfört med Hans-Leo’s Treppchen är det här, trots Auslese på etiketten, bra ljusare i färgen. Nu är 2004 mer mineralig än 2003 och Himmelreich bjuder desutom på en helt annan stil. Vi är på andra sidan floden och ca 5-6 kilometer från Erden-läget. Graach-vinerna har varit bland mina favoriter i Mosel i närmre ett decennium och de står för en mer diskret, elegant Riesling med stramare mineraltoner. Schäfer’s tolkning av Himmelreich är fortfarande knuten i doften; gröna äpplen, lätt modellera-ton, limeskal och en lätt persikaton. Doften antyder att vinet är på väg att slutas men öppnar sig under kvällen. Smaken däremot är härligt inbjudande; koncentrerad, mer tropisk än doften och med ett otroligt lång avslut. Fortfarande i sin linda även om det inte gör ont dricka den nu! Mår emellertid bra av några timmar på en karaff om den ska njutas nu. Är du lycklig ägare av en flaska och ännu inte provat? Givetvis avgör den egna smaken men jag skulle inte öppna en på åtminstone 3-4 år.

Vi provar vinet till Skärvångens Blå get men tyvärr är osten aningen för dominant. Bättre njuta det här mästerverket till en skånsk äpplekaka!

Share.