>Instant pleasure!

>
Jag har Munskänkarna i Lund att tacka för mycket. Studentprovningarna under nittiotalets Lund var pedagogiskt genomförda och med stor entusiasm. Att man dessutom hade ett mer avspänt förhållande till vinet än mången andra städers diton gjorde inte saken sämre. Vid rodret stod Rickard Albin som var föreningens ordförande och som blev något av en mentor för en nyligen frälst. Förutom de subventionerade studenttillställningarna hade Lundamunskänkarna vänligheten rabattera även de ordinarie provningarna och som nybliven medlem deltog jag i allt man fick möjlighet till, mager studentbudget till trots.

En av mina första vertikalprovningar var Torres Black Label; Mas La Plana. Från sjuttio- och till början av nittiotalet spände årgångarna och vissa imponerade stort medan andra var desto svajigare. Årgångsvariation eller för mycket experimenterande har jag aldrig riktigt kommit underfund med och det kanske är vinets akilleshäl; brist på kontinuitet?

Viner man provar i begynnelsen av sin vinkarriär tenderar hamna högt upp på piedestalen och man glömmer lätt bort ens egen smak utvecklas med åren. Men Mas La Plana följde ändå troget med längs min resa och en och annan flaska provades årligen. Tills ett par årgångar under nittiotalet kändes minst sagt underpresterande och priset dessutom drog iväg. Sedan dess har den svarta etiketten fört en tynande tillvaro i hjärnans vinbank emedan jag sett priset fortsätta stiga och intresset prova på nytt underminerats än mer.

Men så stod jag där förra lördagen och kikade på vad min lokala monopolbutik hade att erbjuda ur nyhetssläppet och plötsligt kändes det solklart jag skulle prova på 2004:an som stod där framför mig! Dessutom, med bror på besök så var det extra kul låta honom blindprova – efter att gommen innan bedövats av Seghesios strålande Old vine nollsexa.

2004 startade kallt men följdes av en desto jämnare och varmare sommar. Ändock var skörden ca två veckor förskjuten. Mas la Plana har tidigare inspirerats av Bordeaux assemblage men är idag ett endruvevin, 100% Cabernet Sauvignon. Nollfyra har spenderat 18 månader i fransk ek innan buteljering.

Första doftintrycket är rätt och slätt wow! Ek visst men det är sensuellt inlindat i toner av svarta vinbär, körsbär, ny läderväska, orientalisk kryddbutik och skön undervegetation. Ekens relativt hårda rostning är helt klockren till vinet och bjuder på nymalda kaffebönor och lätt vaniljton. Får man säga sexig bouquet?

Tankarna är först i Bordeaux, mest på grund av de lätt gröna tonerna i doften men eken säger annat. Samtidigt är det ett vin som doftmässigt står med ena foten i den gamla världen och den andra i nytänkandets värld. Nu är jag medveten om vad jag har i glaset medan min bror kämpar mer febrilt med att identifiera folieflaskan. Till dennes eloge så lämnar han aldrig Europa….

Smaken greppar gommen omgående med massiva om än fint sandiga tanniner. Gräset är där och en svag nyans av paprika likaså. Vinbären är klassiskt bordeauxiga i sin karaktär och backas upp av bittra mörka körsbär. Eken är tydlig men gifter sig snyggt med övriga komponenter och vinets helhetskänsla är sval årgång; inte alls olik Bordeaux 2004.

Fin koncentration och omedelbar njutning. Lär säkerligen kunna lagras vilket även en ordentligt lång kork indikerar men jag vill då inte utmana ödet och förlora den charm som vinet bjuder på nu, särskilt inte när Mas la Plana åter fångat min uppmärksamhet.

Efter att ha läst diverse poster om de nollsexor Bordeaux som landat i och med augustisläppet kan jag inte undgå fundera om Mas la Plana är ett än bättre köp trots sina 319 kronor. Gillar man semi-modern Bordeaux är det utan tvivel en hit och utan tvekan ett vin en Bordeaux-vän som mig själv kan rekommendera. Men drick nu och förförs!