>Korken; vinindustrins akilleshäl.

>
Korkdilemmat; trikloranisol samt övriga föreningar som ger upphov till korkdefekt är ständigt uppe till debatt. När den ena kvalitetsflaskan efter den andra är drabbad av våt hund, pappkartonger eller möglig källare är tålamodet med korkeksindustrin minst sagt förbrukat. En industri som under många år negligerat problemet vad anbelangar deras produkt och inte drivit utvecklingen i tillräcklig fart framåt för att reducera riskerna än mer, ska hamna i skottgluggen!

Många är vi som tröttnat; inte bara konsumenter men även flertalet producenter har gett upp om barkbiten och övergått till andra förslutningsalternativ. Och ärligt; vem förespråkar en kork i ett vin som inte är avsett för lagring mer än säg maximalt fem år? Vad är då syftet med att riskera sitt anseende; är kork- öppnandet fortfarande en så viktig ritual att man är beredd riskera ca 10% av sin produktion på defekter?

Producenter skyller på korkeksindustrin, vi slutkonsumenter inom EU hänvisas till konsumentköplagar som säger tre år, men ärligt; vart är egentligen producentens ansvar i denna cirkus?

Från marknads- och konkurrensrätten minns jag flertalet intressanta fall även om det nu är decenniet sedan studierna lades på hyllan. I korksammanhanget är det särskilt ett som får mig in på analoga tankebanor och det var ett multinationellt mjukvaruföretags sätt hantera möjligheten returnera produkter genom att lägga villkoren i paketet men plombera med texten att varan inte var returnerbar om plomberingen bröts!

Döööh? Att detta är hur ogiltigt som helst är väl knappast någon som reagerar över idag. Den stora kör över den lilla. Likväl kom de undan länge och väl innan någon reagerade. Fallet känns till viss del applicerbart på vinindustrin och dess korkproblem.

Antag du köper en flaska av lagringskaraktär. Du synar givetvis flaskan för yttre skador innan köpet. Men mer kan du inte göra även om produktens innehåll; det du de facto betalar för inte kan synas. Det här ställer knappast till ett problem med enklare vin men hur många är det som köper unga storheter för konsumtion inom Konsumentköplagars räckhåll, det vill säga tre år? Oftast blir man nästintill dumförklarad om man rycker upp korken i förtid. Men så står man där efter fem års lagring med sin 1200-kronorsflaska; korkad….

Systembolaget får oftast kritik för att de anger ‘kan lagras’ om ett vin istället för ‘bör lagras’. Orsaken till valet av text är dock enkel; den sistnämnda rekommendationen indikerar mer än tre år och är således utanför ersättningsrekvisitet. Och därför är rekommendationen gällande lagringstid oftast löjeväckande kort för att inte leverera missvisande information, utanför ersättninsgmöjligheten vid defekt.

Som konsument kan du inte åberopa tvingande konsumentlagar då dessa har sin begränsning på tre år (två plus ett år). Frågan är emellertid om man kan använda sig av produktsäkerhetslagen istället (även om korkdefekt inte är farligt)?

I mitt resonemang kommer producenten billigt undan när de faktiskt valt att buteljera med kork. En vinentusiast kan naturligtvis strunta i att köpa en produkt och därigenom påtvinga alternativa, säkrare förslutningstyper men hur stor är sannolikheten Europas vinälskare förenar sig i en sådan aktion?Atollsprängningar ja, men bark nja…

Nej, antingen går samtliga vinproducenter inom EU ut och säger att deras vin ska drickas inom tre år, eller så tar de ansvar för att de väljer försluta med en osäker produkt i form av korken. Det går inte enbart skylla på korkindustrin för det är inte denna som tagit ett beslut åt producenten vad gäller förslutningen. Välj en annan förslutning om man inte kan garantera kvaliteten, eller har för avsikt ersätta drabbade konsumenter efter treårsperioden som lagen stipulerar.

Vissa tillåts inte, enligt lokala kontrollmyndigheter och appellationslagar, försluta på annat sätt än med kork. Detta finner jag än mer intressant hur ett sådant krav kan framställas inom unionen i och med ett sådant ställningstagande innebär att konkurrensen begränsas på en fri marknad.

Vad är historien bakom ett sådant krav och vilken paragraf kan man luta sig tillbaka på? Romfördragets artikel 36 – människors liv och hälsa – den som Systembolaget gillar så mycket? Nja, det där duger lika lite som danskarnas ovilja införa alternativa flaskmodeller i ölindustrin.

Dessutom bör producentens möjlighet att lobbya för ändringar i den egna begränsande appellationen som ovan nämnts, vara större än att slutkonsumenten ska tvingas till massuppslutningar runtom Europa för att skapa förändring.

Men är korken inte det enda förslutningssätt som tillåter vinet andas? Nja, det är nog snarare en vinmakares mardröm om korkbiten tillåter luftinsläpp så att vin tillåts ‘andas’. Tom Mackey, vinmakare vid St. Francis Winery avfärdar påståendet att en naturlig kork bidrar til åldringsprocessen. “Cork is just a hunk of dead wood that deteriorates over time. The thought that this plug is allowing a tiny amount of oxygen into the wine is frightening – it’s a winemaker’s worst nightmare.”

Men även om det finns gott om vinmakare därute redo att helt gå över till alterntiva förslutningssätt är slutkonsumenten inte utan skuld. Vi har ett beteende som är synnerligen konservativt när det kommer till vin och själva öppningsproceduren. Flaskor kräfva dessa korkar?

Korkskadade viner orskar finansiell smärta på flera plan. Någon; producent, distributör, vinhandlare, restaurang eller slutkonsument måste ta kostnaden för korkdefekt. Förutom denna ekonomiska smäll så kan vi lägga till det faktum att alla slutkonsumenter inte känner igen en korkdefekt flaska och då helt sonika avfärdar vinet som äckligt. Hur mäter en produccent en sådan indirekt förlust i form av vikande försäljning och att slutkunden som inte kunde identifiera korkdefekt får en negativ uppfattning om ett vinhus?

Mitt råd till alla er som råkar ut för korkdefekt när flaskan är mer än tre år från inköpsdatum; tag direkt kontakt med producenten och kräv ersättning för produkten vars innehåll du inte kunnat syna. Naturligtvis får det vara rim och reson på kraven men en klassificerad Bordeaux 2005, Barolo 2004 eller dylikt ska nästan uteslutande sparas mer än tre år. Lagringen är inget krav men säg det vinslott som menar deras klassificerade 2006 Bordeaux ska drickas nu och inte lagras för bästa resultat i 10-15 år!

Meddela producenten, kräv ett svar och om de nekar ersättning kräv en rimlig förklaring och hur de i sådana fall resonerar ansvarsmässigt. Spar innehållet, var beredd skicka detta till producenten eller kanske lämna till importören ifråga. Det viktigaste är att du agerar så att alla korkförslutare får sig en funderare vad som är värst badwill; missnöjda kunder i form av restauranger, vinhandlare, slutkonsumenter eller avtagande försäljning. För i slutänden handlar ju allt om ekonomi.

Vem av de ledande vinhusen runtom i världen, kanske främst inom EU, tar första steget lägga ner korkförslutningen – åtminstone tills den är säkerställd?

NB 1. För mer information om de föreningar som orsakar korkdefekt läs Lars Jonssons (Vininfo) eminenta förklaring här.

NB 2. Samtliga viner (inom rim och reson) som jag öppnar utanför KKL’s treårsgaranti, och som uppvisar korkdefekt, har jag för avsikt publicera på Mise en bouteille. Och min kontakt med producenten ifråga och deras syn på kompensation för min förlust.

NB 3. Korkarna på bilderna var inte drabbade – de är blott med för att ögat ska ha sitt!