>Merlot rocks!

0

> Har ni sett avsnittet där Homer Simpson klonar sig själv? Ibland undrar jag om inte Michel Rolland gjort det samma för frågan är annars; hur hinner människan med att agera rådgivare åt mer än 100 vinproducenter, samt driva sitt eget La Grande Clotte?

Ett av alla slott som får ta del av Rollands expertis är Cote de Baleau. Den vackra egendomen är belägen på Saint Emilion-platån och åtnjuter ett av de bästa lägena i kommunen. Familjen Reiffers som äger slottet har ytterligare två hästar i stallet; Grandes Murailles och Clos Saint Martin. Att Cote de Baleau har de bästa förutsättningarna är inte det samma som att man levererar toppvin, något som familjen Reiffers förmodligen insåg en gång under 1990-talet då kvalitetshöjningen äntligen såg dagens ljus. Några år senare anlitades så Rolland och sedan dennes inträde har kvaliteten gjort ett rejält ryck på kvalitetsstegen.

Merlot dominerar som sig bör i vinmarkerna, uppbackad av Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. 70/20/10. Cote de Baleau är inte garagiste men visst sneglar man åt den Jean-Luc Thunevinska rörelsen. 70% ny ek, resten ett år gammal. Låga skördeuttag, mogna druvor, lövtunning och ingen filtrering. Ingen stor egendom; ca 3500 lådor produceras.

Ett hastigt provat glas av 2005:an på plats i Saint Emilion förra sommaren gav mersmak; en Saint Emilion i min smak. Så, efter förra veckans genomgång av primeur 2008 var det på sin plats avsluta veckan med ett glas Bordeaux. Fram åker 2005 Cote de Baleau. Vinet får en timme på karaff. Mörkt. Till en början slutet och mest mineralosande men under kvällen dyker de mörka körsbären upp, integrerat fat, kryddhylla, våt matjord och blomsteräng. Redan doften avslöjar det här har en del inneboende och att det lär kräva decenniet i horisontellt läge.

Det saknas inte tanniner, den saken är säker. Men oj så läckra de är tillsammans med frukten. Smakerna är dova men körsbärslikör, stendamm, blåbärssyra, julkryddor och rostade fat finns där. Renheten i smaken är signumet för vinet, det och balansen. Lång, torr smak. Torr i positiv bemärkelse.

Dag två strålar vinet än mer och visar nu upp klassiska Saint Emilion-drag. Enkelt sammanfattat; inte stort men det är bra nära! Och än en gång ett vin från högra stranden som övertygar mig om 2005-årgångens storslagenhet,sannolikt de bästa unga Bordeaux-Merlot jag provat.

Flera av de högerstrandsviner jag provat i 2005-årgång har haft en tydligare sötma men det här är en Saint Emilion i stramare skrud och byggt för lagring. Förvånar mig inte alls om det här når sitt crescendo vid 15 års ålder.

Pris krishösten 2008? EUR 24. Det du Lafleur-Gazin 2008!

Share.