>När 375 ml är tillräckligt…eller?

9

>
2006 Toscana är här. Med sin oemotståndliga charm och underbara renhet i frukten bjuder årgången på viner som sannolikt inte bara tar upp kampen med 2001, 2004 och 2007 som årtiondets årgång, utan letar sig även upp på högsta pallplatsen. Här regerar jupiters blod; Sangiovese och alla dess kloner, uppbackad av mer internationellt kända vinifera’s.

En inte alltför kostbar inblick i årgångens storhet blir med halvflaskornas assistans verklighet, och en dylik provning bör omgående verkställas av Chianti-vänner och nollsex-spekulanter!


Till hemgjorda burgare och potatisklyftor plockades Ricasoli’s 2006 Rocca Guicciarda fram, och för bredden och komparationens bästa, korkades även Fonterutoli’s decembernyhet upp; en halva 2006 Chianti Classico.

Ricasoli är väl knappast en producent i behov av en introduktion och detsamma gäller deras Chianti Classico Riserva; Rocca Guicciarda. Huvudsakligen bestående av Sangiovese, och druvor man blott önskar ange såsom kompletterande, fick nollsexan efter sexton dagars skalmacerering lugna ner sig på barriques varvat med större fat i sexton månader. Att förväntningarna är extra höga på denna oftast mycket pålitliga Chianti får Ricasoli skylla sig själva. Eller vad sägs om följande, hämtat från producentens hemsida:

“We consider the 2006 vintage to be the best in the last fifteen years, with an excellent aromatic complexity, good alcohol content and a considerable polyphenolic structure.”


Nog sagt! Dags prova! 2006 Rocca Guicciarda Riserva börjar försiktigt och bjuder egentligen inte på något alls. Först efter halvtimmen i glaset visar det mörka och närmast rödblåaktiga vinet upp en del av områdets typicitet. Inlagda morello’s, plommonskal, örtagård, tobak, jord och fina svaga fattoner. Trots vetskapen att en del av vinet spenderat sexton månader på barrique är det ändå de större träfaten som bjuder på mest intryck. Det är snygg, ren och ganska klassisk Chianti-doft!

Elegant smak med kärnkärva toner och plommonskal ger ett lite barskt intryck inledningsvis. Men den läckra och rena frukten skänker balans och strävheten djup. De små faten gör sig mer tillkänna i smaken som är lång och körsbärssyrligt uppiggande. Vinner oerhört mycket på dekantering. Frågan är om det finns så mycket bättre lagringsvin på monopolbutikernas hyllor just nu; i Rocca Guicciardas prissegment? Tveksamt….(89 p)


Fonterutolis Chianti Classico består av 90% Sangiovese och resterande är Malvasia Nera, Colorino och Merlot. Macereringstiden och temperaturen är mer eller mindre identisk med Ricasoli’s Chianti, men lagringstiden på fat stannar vid ett år. Dock är det enbart barrique som gäller varav nästan hälften är nya.

Lika mörk som första glaset men med omedelbar charm i doften, mycket tack vare de små faten. Körsbären minner om Maraschino och är doppade i mörk choklad. Blomjord, lakritspiptobak och lätt kryddig fatton fyller i. Elegant, modernt svarvat och även om jag faller för det så går det inte bortse från att Rocca Guicciarda är betydligt mer ursprungstypicitet.

De rostade faten är tydligare i smaken och vinets moderna snitt bekräftas av fin bärsötma. Kryddpeppar, kaffesump och mörk choklad backar upp den massiva fruktigheten. Fina sandiga tanniner och lång, elegant eftersmak som skvallrar om att man just hällt i sig en stor årgång (90 p)!

Det krävs en bitter och negativ jävel för att inte falla för Fonterutoli’s 2006 Chianti Classico men om man nu föredrar den mer syrliga, lätt körsbärskärva stilen är Ricasoli ett bättre val. Även om gemensamma komponenter står att finna har de två nollsexorna rätt olika användningsområde. Rocca Guicciarda är mer ett vin som gör sig tillsammans med gräddbaserade såser, varför inte en ugnsstekt hel fasan som öses och där fonden blir ljuvlig sås, medan Fonterutoli gör sig bäst till en köttorgie a la Bistecca alla Fiorentina.

Slutsummering: fasen vad gott!

Share.
  • Mr J

    >jag drack Fontrutoli -04 i somras och blev närmast chockerad över hur väl den utvecklats med några års lagring. Fantastiskt gott och ett av de bästa köpen jag gjort hittills.

  • Niklas Jörgensen

    >Om det nu var den "vanliga" Fonterutoli du drack så lär den ha varit på topp i somras (och nu!). Och gillade du nollfyra är nollsex bara ett måste-köp!!

  • Mats L

    >Kul jämförelse! Jag provade mig genom deras Chiantisortiment Ricasoli – Fonterutoli på mässan i höstas och husstilen du beskriver går genom deras olika viner. Ricasoli är slankare, syrligare, stramare och Fonterutoli har mer fyllighet, frukt och fat, utan att ge avkall på mogna tanniner. Tyvärr hade de slut på Castello de Brolio, men tendensen var tydlig. Jag fördrog Fonterutoli, åtminstone där och då, men skall erkänna att jag är lite av en fruktslampa (bra uttryck från bloggosfären).

  • Niklas Jörgensen

    >Inget snack om att Fonterutoli är kalasgott men det är omedelbar och inställsam charm i vinprovningssammanhang. Då är det lättare tycka Guicciarda är en syrlig jävel…men ju mer kvällen led ju bättre blev Ricasolin. För priset levererar den onekligen, men dekantering och viss lagring är att föredra i nuläget.

    God jul på dig!

  • konjären

    >Lustigt, vi gjorde i princip samma jämförelse här i måndags. När jag hade beredskap i helgen öppnade hustrun en halva Rocca Guicciarda och när jag sedan var fri från beredskapen delade vi en Fonterutoli – samtidigt som jag fick prova slatten från Guicciardan som stått öppnad i kyl någon dag. Ingen optimal jämförelse, men jag tror att även under normala omständigheter skulle Fonterutoli dra längsta strået.

    Bra grejer båda två, och extra plus för formatet – bra halvflaskor för vardagsmiddagen är tyvärr inget som trängs på SBs hyllor…

    God Jul!

  • Mr J

    >Jo, visst var det den vanliga Fonterutoli som jag drack. Missade -06:an. Kanske inte fulla poäng vad gäller typicitet, men ack så god. Ricasoli ligger nog snäppet närmare mina preferenser. Castello di Brolio -06 verkar vara värd att hålla utkik efter. När detta skrivs ser jag att det är julafton, så jag passar även på att önska god jul!

  • Rhônarna-Micke

    >Hej Niklas!
    Jag har historiskt sett haft lite svårt att ta till mig Ricasolis Guicciarda men jag håller absolut med om att 06:an har potential.
    Riktigt svårflörtad till en början med karismatisk bitterhet men nu, efter över 3 timmar i karaff så börjar den visa pondus. Riktigt bra!!
    Ytterligare ett utropstecken från Toscana avgångsklass 2006!

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Micke,

    Jag har haft lite av samma känsla som dig; en hatkärlek till Rocca Guicciarda. Någonstans har jag tyckt det varit ett bra matvin men snipigheten har också varit störande med jämna mellanrum. men med druvmaterialet som man haft 2006 så är det bara att hålla med producenten om att detta är en kanon-Rocca!

    Två-tre år och den är säkert riktigt skojig!

  • disa
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers