>Ode to a masterpiece!

>
Flaska 5588 av 12555 producerade 1971 Pajoré öppnades igår. Tillsammans med ytterligare nio stycken Barolis och Barbaresco frän nämnda år. En trilogi lyfte mot himmelska höjder och nådde nivån där ord inte längre kan beskriva känsloläget. Av dem var det främst en som lär etsa sig fast till senilitet slutligen suddar ut den orgie i elegans som Giovannini Moresco’s Pajoré enkelt kan beskrivas vara kvintessensen av!

En gång hyllad som en av de stora och de få årgångar Enrico Giovannini Moresco producerade från Pajoré-läget är än idag viner det talas om. Tyvärr finns inget kvar från Moresco-eran i och med Enrico’s pensionering och försäljning av marken till Angelo Gaja. Men tack och lov är jag inte den enda vinromantikern att drömma om att få prova 1971:an som beskrevs som varandes årgångens Barbaresco av den idag legendariske vinkritikern och Italienkännaren Sheldon Wasserman.

Wasserman fortsätter i sin hyllning till Pajoré och beskriver den som:

“full-bodied, richly flavored wine of immense proportions, a fuller, more assertive style of Barbaresco”

Om Moresco skriver han:

“One of the major reasons for its bigness and intensity is that Moresco believed in harvesting late, waiting until the grapes were totally ripe, despite the obvious hazards, and also in limiting the size of his yields by severe pruning.”

En filosofi i området som på den tiden var helt okänd och som först såg dagens ljus i Barbaresco med de stora 1990:orna. Med andra ord; en man tjugo år före sin tid!

Även Angelo Gaja sägs ha haft 1971 Pajoré som referensram för stor Barbaresco och kämpade, efter att ha provat Pajoré, med att förvärva Enricos marker – något han slutligen lyckades med i och med han fick in en fot 1979, och slutligen förvärvade marken 1985. Den åldersstigne Moresco behöll emellertid 5% av marken för eget bruk.

Pajoré värderas högt i Piemonte. Med sin topografiska struktur, upp till 300 meter, och sydplacerade sluttning finns förutsättningarna för stort vin. Och vilket vin det är!

Fällning likt en vintage port och en färgskala som skickat mig till Bourgogne om jag inte vetat. Vinet korkas upp men tillåts stå utan att det dekanteras i drygt fyra timmar. Precis innan servering dekanteras 1971:an och då startar bombardemanget av intryck!

Den vackert rubinröda färgen med tegelkant är bara den underbar skåda. Doften är tokintensiv även om den inleder lite försiktigt med främst järniga toner. När så bouquet’en blossar upp kommer rosorna, de röda syrliga bären, lakrits, finstämda fat och jag inser ganska snabbt att det är ett vin som är meningslöst dissekera; Pajoré är helt enkelt för sublimt och komplext för sådan verksamhet!

Att det bara fortsätter ösa på och växer i glaset gör respekten än större för 1971 Pajoré som är en het kandidat till att leta sig in bland de mest väldoftande viner jag haft i ett glas.

Smaken är på ett märkligt vis såväl slank som ganska fyllig. Elegans är signum även i smaken och den långa intensiva attacken i gommen släpper inte på ett par minuter. Blommig och rödfruktig med ett svagt drag av tjära och järn. Så läckra fat. Känslan av fruktighet i en 38 år gammal Barbaresco är inget annat än respektingivande och känslan av lite kvarstående ungdomlighet skickar ilningar av välbehag längs ryggraden.

Lång renklingande eftersmak avrundar denna storslagna upplevelse och känslan som vaknar till liv i en är av sådan art att jag vill skriva dikter, träffa mannen bakom mästerverket, förstå hur jäst druvsaft kan generera obeskrivlig lycka och bara rätt och slätt dricka 1971 Enrico Giovannini Moresco Barbaresco Pajoré resten av livet.

Stefan Töpler är mannen som grävt fram flaskan för kvällen ifråga. Med tanke på priset EUR 119, kontra upplevelsen, kontra 12555 producerade flaskor, kontra 38 år, är det ett möte alla vinälskare därute borde unna sig en gång i livet. Jag borde avsluta med att säga betyg på Pajoré är i sammanhanget underordnat och inte utdela ett sådant men för referensramens skull; 97 p. Pajoré träffade mitt i prick i mitt känslocenter, och jag behöver denna typ av vin för att med jämna mellanrum påminnas om varför jag pysslar med det här….