>Origo Wine – Del 2 Clos Montolivet

1

>
Det står en Sabon bakom flaskorna. David Sabon närmre bestämt. David är en ur nya generationen som axlar Clos Montolivet’s traditioner och bidrar till att framgångarna fortsätter. Framgångar man nu haft över fyra generationer.

En genomkörare av Montolivet har jag längtat efter och det är de facto en av dagens mest lärorika minuter då David serverar oss hela spektrat; från 2007 Cotes-du-Rhone till prestigevinet 1989 Cuvée du Papet. Även om Montolivet står för traditionell Chateauneuf-du-Pape har man inte varit motståndare till förnyelse vilket Le Petit Mont visar. Vinet är från yngre stockar som selekteras bort från det ordinarie vinet.

Men innan det provas skänker David två Cotes-du-Rhone från 2007. Och jag får återigen de där sköna vibbarna vad vi kan förvänta oss från 2007:orna; ren frukt och oerhört insmickrande viner! Clos Montolivet gör två varianter; en på Grenache och en på Syrah. Bägge är utmärkta men jag faller aningen mer för Syrah – kanske för att den påminner mig om Sainte Cosme’s dito i årgång 2007 och som redan leker med husets vin-tanken?

Den lilla 2006 Mont då? Jodå, behaglig och lättillgänglig men utan större djup och kanske jag ändå vill ha mer för 199 kronor? Då är den ordinarie Chateauneuf-du-Pape i tappning 2006 desto mer älskvärd. Kan det bero på Le Petit Mont som selekterat bort de yngre inslagen? Hursom är det elegant, med inslag av örtagård, hallonlikör, finsk tjärpastill och våt sten. Det är lättillgängligt men lär säkerligen börja trilskas med tunnelgång om något års tid. 229 kronor i junisläppet och har jag inte fullt upp med flicka nummer två, med förväntad nedkomst början av juni, hoppas jag nå förbi Regeringsgatan!

Det som saknas i 2006 återfinns i 2005! En större koncentration om än sluten sådan, rejäl tanninstruktur och bra frukt. Här råder tunnelvarning och tålamod är ledordet. Men inget snack om saken; det här är serious stuffing! 2004 visar större doft och begynnande mognad; stendamm, kirsch, örter och tjärpastill. Bra frukt men som andra 2004:or jag provat har den en lätt bränd ton och lätt störande bitterhet. Kanske en matbit gör jobbet?

Nästa vin är ljuvligt! Vi hoppar till 1994 och jag förvånas över hur ungdomligt och vitalt det är! Visst, gott om mognadstoner men frukten är spänstig som attan och det känns som det här klarar ett decennium till! Återigen stendammet som nu får sällskap av soja, svamp, komposthög, blomsteräng och torkade örter. Läcker syra, rasiga tanniner och lång delikat smak. Ett dussin tack!

1990:an har inte samma spänst som föregående men doften är storslagen och fullt utvecklad med komplexa toner av soja, örtagård, sötlakrits, piptobak och dadlar. Inte lika pigg som 1994:an i smaken och bör nog drickas snart. Eller så var det bara en något trött flaska för Chateauneuf är rejält underskattat som långlagringsvin!

Nu åker prestigevinet fram, Cuvée du Papet, och jag provar två årgångar; 2006 och 1989. Åldringen är spänstig och helt underbar. Piptobaken, ett signum i många mogna Chateauneuf, är där, likaså finner jag sötlakrits, bränd jord och torkad oregano. Smaken är intensiv och balansen är ren precision. Jag får längtan efter en välhängd ryggbiff och ett glas av elixiret. Slutligen ger jag mig i kast med 2006:an och kan inte undgå jämföra med den ordinarie 2006:an. Skillnaden är stor men även om det är mer av allt i prestigevinet blir det ingalunda vulgärt. Kom ihåg, Sabon representerar fortfarande traditionen! Hallonlikör, mineraliga drag, färska örter och ett djup som kännetecknar klass. Tanninerna är massiva och 2006 Papet är packat med frukt. Ändå en viss kyla över vinet som känns lite signifikativ för årgången. Håller den lika länge som 1989:an? Den som köper får se!

Uppslukad av Sabons viner gör att Domaine du Pegau får stå över denna gång. Fast när det kommer till Pegau var jag redan övertygad. Clos Montolivet; välkommen in på listan!

N.B. Bild från Origo Wine.

Share.
  • Finare Vinare

    >Det var en fin liten stund vi hade tillsammans. 94an, wow!! Och precis som du säger, de här vinerna kan hänga med riktigt, riktigt länge. 1980 var ju ung och fräsch här:

    http://vinare.blogspot.com/2008/03/munsknkarna-provar-clos-du-mont-olivet.html

    Är det lagringsplaner på gång så är det kanske klokast att satsa på nollfemman. 2006 Tradition hade väl inte riktigt den nödvändiga strukturen men 2006 Papet kan nog växa och utvecklas länge.

    Tack för fina noteringar!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers