>Portugal!

11

>
Efter ett besök i en vinregion tenderar man (läs jag) lätt till att fastna i områdets viner och glömma bort att det faktiskt existerar mer vinproducerande länder där ute i världen. I mitt fall heter förälskelsen Bordeaux! Nu har denna kärleksförklaring till Aquitaine bestått i mer än tolv år för min del men stärks naturligtvis än mer vid ett besök, på plats. Så nu när sommaren är bortflugen, semesterminnena blir allt avlägsnare så klingar även Bordeaux-dominansen i glasen av. Inför helgens besök från Skåne bestämde jag mig för portugiser till maten och åh, vad jag har saknat Portugal! Det insåg jag efter tre storartade vinupplevelser från den iberiska halvöns västkust och den där lilla ön utanför nordafrika.

Fredagen inleddes med ett vin jag sneglat en längre tid på men där rätt tillfälle inväntats; 2006 Soalheiro Alvarinho Reserva från Quinta de Soalheiro. Jag vågar nog påstå, efter att ha betat av mången Minho-Alvarinho, att detta är den bästa producenten av druvan ifråga och således var förväntningarna extra uppskruvade inför mötet med reservan, ett vin som härstammar från dygt 30 år gamla Alvarinho-stockar och som efter jäsningen lagrats på franska barrique’s. Reservan får ses som ett experiment och kan därför inte kallas husets prestigevin. Detta epitet får istället gå till Primeiras Vinhas som är ett strikt urval av de äldsta stockarna och bästa druvorna, ett alldeles underbart vin med fin lagringspotential! Men åter till reservan från 2006; hur skulle den tackla den franska eken?


2006 Soalheiro Reserva bjuder på en ljus gulgrön färg och en fortfarande ung doft där de mer klassiska druvtonerna tonats ner och eken för närvarande har övertaget. Toner av päron, mineral, lime, rostad ek (vanilj, kaffe) och en svag lätt youghurt-aktig ton. Väl i munnen visar vinet upp en skön balans mellan ek och frukt och det är svårt att inte ryckas med även om det är något tillrättalagt. Mineralen blir inte lika tydlig och samtidigt så lurar ett aningen tropiskt inslag i periferin. Smaken är inte så syrabetonad som de icke-fatlagrade och det är väl egentligen det enda negativa jag kan säga om reservan. Känslan är också senare skördade druvor och alkholen är mycket riktigt uppe på 13,2%. Vinner säkerligen på att få lugna ner sig något halvår-år i källaren. Inköpt i Lissabon för ca EUR 23. Till maten lyfter dock vinet ett par dimensioner! Först när vi smuttar på det i köket till en bit lagrad Parmesan och Pata Negra-salami men än mer till förrätten, en halstrad pilgrimsmussla serverad på en bädd av ärtpuré, ärtskott och med en koncentrerad apelsinjuicesås ringlad runt samt ugnsrostat apelsinskal som sedan pulvriserats och strötts över rätten.

*

Recept 4 personer:

1 paket fina små ärter
1 paket ärtskott
4 pilgrimsmusslor
1/2 liter apelsinjuice företrädesvis Tropicana (utan fruktkött)
1 fiskbuljongtärning
rivet skal från apelsin (undvik det vita dock)
maizena
ev salt, vitpeppar

Såsen tillagas genom att koka upp juicen med buljongtärningen. Koka utan lock så att såsen reduceras till endast en dl återstår. Red vid behov med Maizena ljus men tänk på att såsen ändå ska vara lite rinnig. Samtidigt, rosta skalet i ugnen i ca 50 C någon timme. När skalet är helt torrt så krossas det i mortel till fint pulver.

Ärtskotten blir bäst om de får ligga i kallt vatten någon timme innan servering. Purén tillagas genom att värma upp ärterna, stavmixa dem tillsammans med en matsked smör, havssalta och peppra efter önskemål.

Pilgrimsmusslorna stekes upp ett par minuter och sedan är det bara att lägga upp. En klick puré, ovanpå det ärtskott som man lättast formar till en boll i handen, musslan på toppen. Ringla såsen runt om skapelsen (inte för mycket dock) och strö över lite av det pulvriserade skalet!

Klockrent till Champagne men även till mer moderna vita såsom ovan nämnda.

*


Jag älskar servera soppa som mellanrätt. Valet av Soup du jour föll på svampvarianten. Hösten har verkligen bjudit på stora mängder av skogens skatt och jag blandade friskt olika svampar. Putsa, dela och sedan steka upp i olivolja med skivad vitlök. Sedan på med vitt vin, lite buljong och så fick soppan koka under lock i närme en timme. Soppan silas och jag arbetar sedan svampröran genom silen och ner i soppan som sedan reds av med maizena och får lite extra smak av en klick smör. Efter uppkok på nytt så avslutar jag med en gnutta färskmald svartpeppar. Svampröran som är kvar och som inte silats ner rostar jag upp i ugnen och lägger på en sked bredvid soppan. Till det? Ja, då är valet givet för min del! Inget slår nämligen ett glas Madeira, i mitt fall en 10 år gammal Verdelho från Cossart Gordon. Mörk brun färg med ett svagt stick av grönt, typiskt för Madeira. Doften är storslagen och bjuder på komplexa toner där man finner toner av knäck, valnötter, färskt trä, havsvindar och mörk choklad. Syrlig smak som maskerar den sötma som finns (Verdelho klassas normalt som halvtorr), knäck, trä, tobak, apelsinskal gör denna tio-åring till ett minnesvärt vin. Koncentrerat men ändå elegant och eteriskt på ett märkligt sätt. Köpt på Madeira för drygt EUR 20. Enda som är lika mäktigt till en svampsoppa som denna är en torr Oloroso alternativt Palo Cortado, gärna från någon av alla de Almacenistas som tappas av Lustau.

Middagens crescendo blev en marulksfilé som serverades med en mycket koncentrerad rödvinssås, ugnsrostad parmaskinka och en toscansk svampröra bestående av Karl Johan, kantarell och trattkantarell och smaksatt med parmesan och färsk mynta. Till denna anrättning åkte CV:et fram. Inte mitt eget utan Cristiano van Zellers. Från riktigt riktigt gamla stockar i Rio Torto hämtar han druvorna till sitt mästerverk och tillika prestigevin, CV – Curriculum vitae.


Det här är en ynnest att få dricka – produktionen är minimal, kunskapen fantastisk och än har inte omvärlden riktigt fattat vad som sker just nu i Douro. Det krävs ingen Einstein för att räkna ut att CV, Pintas, Adelaide och Batuta för att nämna några flaggskepp är viner som om tio år kostar bra mycket mer än den där femhundring de idag betingar. Köp och låt er hänryckas av oemotståndlig charm i form av körsbär, hallonlikör, våt jord, rostade ektoner (Valrhona och mörkrostat kaffe), kryddor (lagerblad och soltorkade örter) och sol! Trots att det låter som dofter hästammandes från ett mycket varmt klimat är vinet förvånansvärt svalt i smaken. Visst finns där en lätt druvsötma i bakgrunden men utan den hade den massiva strävheten kunnat kännas påträngande. Hallonlikörtonen, som jag ofta också finner i storslagen Grenache, är där och charmar mig och nu dyker även mer plommonorienterade toner fram. Den lätta myntatonen jag ofta finner i mer modern Douro gifter sig klockrent med myntan i svampen och vinets register vecklas ut än mer. Det här är ungt, ack så ungt, men redan nu en sann njutning. Nu ska jag inte peta på en flaska till förrän om några år och följa vinets utvecklingskurva. CV serverades lätt kyld till den stekta fisken, och det låter kanske för vissa märkligt att låta en blockbuster som denna ledsaga en fiskanrättning, men sanningen är att det är en superb kombination!

Nästa inlägg: sött från Dönnhoff och Salubrin från Sauternes!

Share.
  • Anonymous

    >Kan inte annat än instämma. Ärtpurén och apelsinsåsen var ett friskt komplement till den, i smaken, lite mjukare och rundare pilgrimsmusslan.
    Svampsoppan smakade verkligen som en underbar höstdag i skogen. Man trampar runt i den mjuka fuktiga mossan, och bländas av solen som bryter genom trädkronornas löv i alla dess färger.
    Marulken med sin rödvinsås och den rostade parmaskinkan tillsammans med svampen, fullbordade denna fantastiska menu. Inte en smaklök hade ledigt denna kväll. Vinerna till detta…mmmmmmm.
    Middagen var superb! Tack J&N!
    \\Skånegästen

  • MMM

    >Bra att du tar upp lite portugiser – som är nästan helt bortglömt av mej i alla fall. Uppfostran eftersökes!

    Jag har köpt Vila Santa någon gång, men tyckt det smakat apa. Lite tufft att döma ett helt land pga ett vin.

  • Niklas J

    >Vila Santa; svenska vinpressens stora kelgris år ut år in! Finns mycket roligre saker än så som inte är lika tillrättalagda. VS är ett vin jag köper ytterst sällan…

  • Mats L

    >Prova Dirk Niepoorts viner från Douro, både röda och vita. T.ex. Redoma är lysande. Kolla efter viner på Touriga Nacional, helt eller delvis. Från Dão eller Douro är de ofta bra. Jag har precis privatimporterat Meandro 2006, Quinta do Vale Meão:s andravin. Inte elegant som storebror, men väldigt gott.

  • Niklas J

    >Hej Mats,

    Kul du också gillar portugiserna! Visst är Niepoort bra; ett av mina första blogginlägg var just om Redoma och Douro’s fem stora. Har även skrivit om en av Dirks vita. Coolast är ändå Batuta och Charme!

    Vad landade Meandron på? Har du öppnat någon än?

  • Niklas J

    >mmm; börja med att ge en riktig portugis chansen. Hoppa över en flaska Bordeaux och köp en Pintas eller CV på Hansacompagniet. Internationellt sett mkt bra priser i s-e på bägge dessa, särskilt Pintas som redan är över 70 EUR i Portugal medan vi kommer undan med ca 430,-!

    BTW, läste ditt inlägg om Kerpen. Har druckit en hel del Kerpen då min kompis Jesper i Köpenhamn har agenturen i DK. Ett hus värt att följa då vinerna blir allt bättre!

  • Mats L

    >Meandron kostade 161 kr, köpte av Vinovativa på privatimport. Köpte 2005 senast jag var i Lissabon, den låg på 10-12 Euro, så 161 kr är ok pris. Jag bodde i Portugal i 3 år, och som du säger är prestigevinerna ofta billigare i Sverige än lokalt. Har inte provat Meandro 2006 ännu, blir nog ikväll med en renfilé och svamp. Bra kommentarer på Cellartracker, dock. En stor producent som är bra genom hela prisregistret är Dão Sul, med märken som Quinta do Cabriz, Casa de Santar, Q. de Sá de Baixo (Douro) , Q. do Encontro (Bairrada).

  • MMM

    >Tack för tipsen Niklas!

    Skönt att höra att du också förundras över Vila Santas status i vin-Sverige. Det brukar också påpekas hur bra lagringsvin det är – men jag har väldigt svårt att se någon lagringspotential i det vinet. Struktur och fräschör är knappast det vinets starka sida.

    Kerpen var inte alls dum – och är ännu bättre idag efter två dagar i öppnad flaska.

  • Niklas J

    >Mats; skriv gärna din kommentar om vinet här!

    MMM; Vila Santa är på inga sätt dåligt, bara ett vin i mängden – kanske lite väl tillrättalagt. Får bara intrycket att vinjournalister som hyllar ett vin år ut och in gör det av lättja….

  • Mats L

    >Meandro 2006 var maffig. Rätt sluten doft, lite som ett ungt portvin. Fyllig smak med mörk frukt, maffig “mid-palate” vad heter det på svenska? “Mellansmak”? En del tanniner, men inte så att det behöver lagras långa tider. Rätt alkoholrikt, 14,5%. Bör drickas väl luftat om det skall drickas nu, samt rätt svalt för att alkoholen inte skall märkas. Lite “Dourodalen möter nya världen”. Gott, men inte stort.

  • Niklas J

    >Mats, låter ändå bra för prislappen!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers