>Saint Emilions räddare?

0

>


Många är de som sadlar om. Jean-Luc Thunevin valde bort bankirlivet för att starta garagisterörelsen i Saint Emilion med sitt Chateau Valandraud i spetsen. Men medan Thunevin startade utan större ekonomisk trygghet har parisaren Gérard Perse, en tidigare magnat inom fransk livsmedelshandel med många supermarkets på ägarlistan, haft det enklare och kunnat köpa mer eller mindre allt som varit till salu! Perse flyttade från Paris, köpte Chateau Monbousquet i Saint Emilion, och blev vinbonde istället. Sedan kom inköpen på löpande band där Chateau Pavie är det stora flaggskeppet.
Och så har vi då Clément Fayat, motorvägsmagnaten som 1969 köpte upp då nedgångna Chateau La Dominique, också det i Saint Emilion. Michel Rolland hyrdes in som konsult och anrika La Dominique fick ett rejält ansiktslyft. Stallet har utvidgats med bedårande vackra Chateau Clement-Pichon i Haut-Medoc och Pomerolslotten La Commanderie de Mazeyres och Prieurs de la Commanderie. 1984 köptes det sistnämnda, en egendom bestående av 12 olika parceller och som idag har en årsproduktion runt dryga 1000 lådor. Fayat har efter att ha lagt mycket krut på La Dominique gett övriga egendomar mer uppmärksamhet och Pomerol-vinet Prieurs de la Commaderie är verkligen värt följa.
Michel Rolland har betytt mycket för främst La Dominique och Clément Fayat. Men vid dryga sextio års ålder trappade han successivt ner och sedan årgång 2007 övervakas vinifieringen av Jean Philipe Fort från Team Rolland. Cléments polare Jean-Luc Thunevin rankar Fort väldigt högt och menar det är den främste att fortsätta i Rollands spår. Fayat är inne på samma spår och nyttjar Forts tjänster till sina egendomar. Alltså, ett namn värt lägga på minnet för vi lär höra det många gånger om…..


Viking Line har försett mig med 2000 Prieurs de la Commanderie till, för Pomerol, låga (!) 238 kronor. Och då pratar vi inte inköp för fem-sex år sedan utan så sent som i höstas.  Senaste flaskan korkades upp i november förra året och det är således dags kontrollera dagsformen så här ett halvår senare.
Att det närmar sig nioårsdagen syns onekligen på färgen, i kanten som uppvisar en tegelröd ton samt i kärnan som brutit ner den ungdomliga blålila lystern till mer dragande åt rött. Doften börjar fatigt men det tar endast några minuter så har fattonerna lugnet ner sig och visar sig från sin bästa sida. Vaniljfudge, rök och nymalet kaffe behagligt inlindat i vinet. Mörka körsbär och björnbär i doften tillsammans med torkat hö och söt lakrits. Bakom de mer framträdande dragen gömmer sig en blomjordig ton.
Harmonisk smak med fint sandiga tanniner. Fatet är väl integrerat och ger visst djup. Tillsammans med de mörka körsbären, söt lakrits, och aningen örtiga tonerna är det skönt att  dricka på egen hand, eller till en gräddig fågelanrättning vilket var fallet här. Ingen evighetslång eftersmak – 2000 Prieurs de la Commanderie klingar av behagligt och man blir snabbt sugen på en ny klunk. Inget stort vin men välgjort, personligt och ganska okomplicerat. Det räcker för mig ikväll.

Share.