>Sista flaskan – 2006 Ch. Doisy-Daëne

0

>
Slottet som gjort sig känt för sin l’Extravagance, en lyxcuvée endast producerad gynsamma år, har knappast samma goda renommé vad gäller sitt torra vin och det ordinarie Barsac-vinet. Men visst är det ett läckert namn; Doisy-Daëne! Bara det lockar till köp!

Torrt vitt från Sauternes och Barsac är lite av ett outforskat område för min del. För att råda bot på det inhandlades således två flaskor på plats i somras. Första flaskan i höstas gav mersmak och det är dags för sista flaskan.

2006 Chateau Doisy-Daëne Sec lagras dryga året på sin jästfällning. I barriques där ca 30% förnyas årligen. Druvor? 100 % Sauvignon blanc!

Höstens intryck av vinet var följande:

Färgen är lätt ljusgul, ingenting avslöjar att den kommer från ett sötvinsdistrikt. Doften är verkligen udda och gör åtminstone mig väldigt paff. Ur glaset väller nämligen en Loireliknande Sauvignon-doft med vinbär, buxbom och lätt fläderton! Ett intressant drag av passionsfrukt smyger sig även på och i bakgrunden döljer sig ett fatinslag vilket ökar djupet avsevärt. Smaken har dock inte någon air av Loire över sig utan här kommer mer klassiska Bordeauxtoner fram; fatet är tydligare och gör sig bra med passionsfrukten, vinbären och den pigga syran. Fin behaglig längd.”

Så här knappt fem månader senare är frågan hur vinet utvecklats. Jag nickar instämmande till mina egna noteringar från förra flaskan när den nu avnjuts till Wienerschnitzel serverad med jasminris och en sallad på Gem, jordgubbar och indränkt i honey & mustard-dressing.

Fast buxbom-tonen har tagit över något; det är mer känslan av ‘cat’s pee on a gooseberry bush’. Samtidigt har flädertonen blivit mer mineralbitig. Men det som ändå gör vinet än mer njutbart jämfört med första flaskan är eken som är ljuvligt integrerad i vinet. Jag fascineras av hur man kan ha en Sauvignon blanc dryga året på barriques och ändå inte ha ett vin som totaldomineras av fat!

Smaken är rejält stram och frukten har gett något vika åt mineraltonerna vilket inte är något negativt, tvärtom! Gröna syrliga äpplen samsas med fläder, fat och en gnutta av passionsfrukten är kvar. Det här är så matorienterat det kan bli och kombinationen med maträtten är mitt i prick. De spanska jordgubbarna som åkt lastbil hela vägen till min matbutik är precis lagom gröna och vattniga i smaken för att matcha vinet. Solmogna svenska gubbar hade varit helt fel.

Halva flaskan sparas för att nästa dag ledsaga en kombination fler skulle känna sig bekväma med att servera vitt till; färsk pappardelle serverad med en creme fraichesås på röd lök, räkor i massor och dill. Men nej, schnitzelkombon utklassar skaldjurspastan med råge och det beror främst på två saker; syran i vinet kolliderar med syran i mjölkprodukten samt fattonen upplevs närmast besk till räkor. Än en gång visar det sig att mat och vin i kombination är så mycket mer än rött till kött och vitt till fisk. Lyssna på tillbehören!

Share.