Spätburgunder a k a Pinot Noir

2

“Lika bra att skriva det direkt; detta är inget nyårslöfte. Men varje gång jag druckit Bourgogne av klass poppar tanken, likt ett mantra, upp i skallen; “Jag borde köpa mer Bourgogne…” Visst är bra Bourgogne-Pinot Noir dyr; genvägarna är få, om ens några alls! Samtidigt är de betydligt mer outforskade än mer namnkunniga regioner som Bordeaux och Rhone och borde således sporra nyfikenheten hos en vinnörd. Ändå lär jag stå där vid slutet av 2010 och säga: “Jag borde köpa mer Bourgogne…” Bernsteins 2006 Mazis-Chambertin, Geantet-Pansiot’s 2002 Le Poissenots från Gevrey-Chambertin eller Pousse d’Or’s 2002 Clos du Roi från Corton; alla underbara och sensuella viner som tagit näsparti och gom med häpnad under året. Jag borde köpa mer Bourgogne…”


År ut och år in är det samma visa. Pinot Noir negligeras trots druvan skänkt mig några av de allra största upplevelserna under åren som vinfanatiker. Kanske är det rädslan för felköp, gamla klavertramp som spökar eller så är det blott ett kvitto på okunskap och att jag måste lära mig än mer om Pinot Noir?


Ett halvt nyårslöfte avgavs i 2009-års vinodyssé och det är dags att så sakteliga stå för vad som sagts! En låda blandade Spätburgunder har införskaffats – alla från de ledande producenterna i Tyskland och litet av så kallade instegsviner.

Så håll i hatten – nu börjar jag beta av tyskarna en för en. Är de bättre, sämre eller blott annorlunda jämfört med Bourgogne i samma prisläge – EUR 10-20?

Meyer-Nähkel, Jean Stodden, Friedrich Becker, Deutzerhof, Wöhrwag, Adeneuer och Salwey för att nämna några – here i come!

 

Share.