>Svart guld!

2

>
Kungligheter, påvar och tsarer drack det. Peter den store till exempel uppskattade det för dess helande effekt på dennes oroliga mage. Likaså var det reserverat officerarna medan de befälgradsbefriade meniga fick nöja sig med dussinvaran Bordeaux! Jepp, ni läste rätt.
Eat that Bordeaux!

Men tider ändras och hämnden är ibland ljuv – om än resultatet av en maktdemonstration. I och med floden Lot är en biflod till Garonne, och vinets främsta transportsträcka till den viktiga handelshamnen Bordeaux var just flodvägen, kunde staden ålägga skatter och embargon på det svarta vinet som kom resandes längs vattnet.

Stämningen blev minst sagt hätsk mellan områdena och engelsmännen som var ytterst förtjusta i det mörka vinet från Lot gick in och medlade. Alla glada och blekfisarna från Bordeaux råkade till och med skvätta en droppe eller två ner i sitt aquitanska vin och vips var det desto vackrare skåda!

CahorsUn ville d’Art et d’Histoire. En av 130 platser i Frankrike som av staten utnämnts som historiskt viktiga. Vad gäller vinet från Cahors, det svarta vinet som det populärt refereras till, drabbades även det av vinlusen under 1880-talet. Och inte nog med det; har ni läst om frostknäppen som ödelade stora delar av Bordeaux marker 1956? Cahors har och runt 90% av rankorna drabbades och fick ryckas upp.

Ändå lyckades man på någon vänster bli AOC, appellation d’origine controlée 1971. Kanske var det startklockan för Cahors som vid tillfället levde på sina historiska lagrar, för de senaste drygt två decennierna har kvaliteten fullkomligen exploderat i området och nya entusiastiska och önologskolade vinmakare har gjort entré.

Och Malbec har fått uppleva en pånyttfödelse! Växtläget påverkar även här och ingen ifrågasätter att rankorna som växer på kalkstensplatån, Les Causses, ger högre kvalitet än rankorna på de basaltrika flodbäddslägena. Eller för att generalisera; kalkplatån ger långlivade viner och i väntan på dessa dricks de mjukare och mer lättillgängliga basaltvinerna.

Vägen tillbaka har inte varit enkel och mycket återstår. Idag är Argentina för många mer synonymt med druvan Malbec än vad dess ursprung är. Men stilarna är som dag och natt; den ena fruktorienterad och ofta generöst ekad. Dessutom utrustad med en rejäl dos alkohol. I Cahors är det motsatt; stramt, torrt och producenternas iver och ambition inte producera alkoholbomber resulterar ofta i viner som stannar kring 13%.

Så, för att sälja krävs en strategi och naturligtvis underlättar det om man har ett karismatiskt ansikte i regionen. Det har Cahors i Alain Dominique Perrin, ägare till Chateau Lagrézette och dennes vin tillhör dessutom topparna i området. Strategin i övrigt bygger på en Malbec tour i USA som nyligen avslutats och där dryga dussinet producenter marknadsfört det svarta vinet och sökt öka medvetenheten om dess existens. Vidare har Cahors skapat ett par hemsidor som även de ska öka intresset för området. Återstår se om man lyckas men att de så sakta börjat bli populära på hemmaplan är något vi upplevt senaste ett-två åren.

Cahors är säkert en vit fläck på vinkartan för många. Så ock för mig. Chateau Caix har som den halvdansk jag visserligen är förföljt mig under min tid i branschen i Danmark men sällan har vinet varit särskilt exalterande. Caix – ägt av danske prins Henrik.

Då har årgångarna jag provat av Lagrézette och du Cedre varit desto mer intressanta och visat vad Malbec kan prestera! Många är det också som varit lyriska över Clos d’un Jours bidrag bland monopolets septembernyheter och fast jag ännu inte provat är det just nämnda vin som föranlett en Cahors korkades upp nyligen!

Ett tips trillade in och genast vaknade suget efter ett glas fransk Malbec! Att välja på i min eminenta Cahors-samling? 2000 La Tour Sernin och 2005 Lou Prince, bägge från mitt senaste fynd bland tyska internetvinhandlare; Wolfgang Weber.

Mogen Cahors; hur ofta dricker man det? Korken på nio-åringen åker och halva flaskan dekanteras ett par timmar i förväg; resten sparas två dagar i kylen för att se utvecklingen. Ryggbiff, bearnaise och pommes. Känns som ett bra val till en Cahors. Dessutom är pommes stortjejens favorit och bea är inte dumma grejer det heller.

Det svarta vinet från Lot. Jag irriterar mig ibland på vissa epitet viner erhåller och kvarhåller – fast de uppkommit för hundratals år sedan och idag är av arkaiska mått. I dagens vinindustri är inte en Cahors mörkare än andra viner producerade på druvor rika på antocyaner. Däremot, La Tour Sernin har ingen tillstymmelse till mognadskant och är fortfarande ungt i kanten. Imponerande med tanke på att vi inte snackar någon dyrgrip a l a EUR 50! Nope, här är det en vinare för EUR 12,95 i glaset och nio år och röd kant är inget annat än ruskigt imponerande!

Till en början försiktigt i sin framtoning. Blåbär, jord på påse, lakrits och viss murrighet är det som kan urskiljas. Sträv med blott inledande mognadstoner i smaken. Ändå på något sätt trots sin enkelspårighet fascinerande.

Jag följer vinet under kvällen och det är först en bra bit efter ryggbiffen som La Tour Sernin börjar veckla ut sig. En svag blommighet som minner om viol visar sig och det dyker även upp mörka körsbär och en mer komplex jordighet i vinet. Ändock, och det bör påpekas, det är inget komplext vin i sig utan rätt och slätt en skönt jordnära stil utan utsvävningar i nya fat och kalljäst frukt.

Smaken är desto intressantare nu och förutom violtonen, lakritsrot, bittra körsbär och blåbär så har det jordtonen utvecklats även här. Sträv rackare ja, men även om torrheten är där så är vinet i fin balans. Oj, vad klassiskt även om det här är en stil av Cahors som blott existerat kanske tjugo år! Det vill vara elegant men lyckas inte fullt ut; lite generisk Medoc över det hela.

När köpte ni sist ett rött vin med nio år på nacken men som fortfarande hade flera års utveckling framför sig? För EUR 12,95? Nej, just det. Sådant finns ej i Sverige för volymen är för liten och då är det ajabaja. Gör er själva en tjänst; in med en beställning till Herr Weber och glöm inte bort dennes strålande 2005 Chateau Losteauneuf från Bordeaux och kanske än mer imponerande 2004 Molino di Grace från Chianti.

N.B. Två bilder lånade från Wolfgang Webers sida.

Share.
  • Vinosapien

    >hej på dig,

    visst är det skoj och gott med cahors. faktiskt går det att få en 'hyfsad' uppfattning om hur det svarta vinet smakade. clos triguedina har en rolig variant:

    http://www.jlbaldes.com/catalog/product_info.php?cPath=25&products_id=28&osCsid=10ea9d8d16b024f5253c1f87c7b3570b

    där dom faktiskt 'kokar/ugnsbakar' klasarna. roliga killar, de där grodätarna…

    även om det låter lite tungt och klumpigt blir resultatet riktigt gott:

    http://www.vinosapien.com/MyTastings?Wine=489

    trevligt med vin…

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Vinosapien! Triguedina har jag aldrig provat men när jag uppdaterade mina producent-kunskaper vad gäller cahors läste jag om dem. Jag gillar ju estufas så varför inte???

    Onekligen händer det saker och ting där nere…

    Nu var det du som triggade mig öppna en Cahors och klart det gav mersmak! Inte ofta man får en schysst upplevelse för en så relativt liten slant!

    Blir till att korka upp fler franska Malbec framöver!

    Jepp, vin är ganska kul ;-)

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers