>Triss i lycka!

3

>

Helgen bjöd på besök såväl lördag som söndag. Lördagen vigdes åt våra goda vänner E & M. E har nyligen “nollat” och det skulle givetvis firas! Som tilltugg serverades stora saftiga skivor Serrano och till det öppnades en flaska 2001 Albert Sounit Grande Cuvée Crémant de Bourgogne. Sounit anses av många som den främste inom Crémant och det är ärligt talat svårt påstå annat med ett glas av 2001:an i handen. För en ouppmärksam gom är det lätt tro det faktiskt är äkta vara i glaset. Det enda som talar mot är avsaknaden av kalkigheten (läs syran) och en något ruffigare mousse. I övrigt är det 100% Chardonnay med nyjäst bröd, gröna äpplen, citrusfrukter och kittel i näsborrarna. Underbar mognad men ändå med livlig mousse och fräschet i massor. Smaken är ganska koncentrerad och eftersmaken lång och livlig. Tänk, sex år på fällningen och
BBR behagar ta £11,87 pavan! Take that Champagne! Sounit är dessutom danskägt (Knud Kjellerup) sedan drygt 15 år vilket gör det extra kul att dricka och köpa!


Till förrätt var jag inspirerad av drycken som skulle serveras därtill, en Punk IPA från Brewdog. Det blev helt enkelt ett något annorlunda grepp och en fish’n chips som inledde. Aborrfilé rullad i panko och friterad i rapsolja, hemlagade “chips” på gotländsk fast färskpotatis och en danskinspirerad hemmalagad remoulade serverades på en frisésalladsbädd indränkt i vitvinsvinäger. Suverän kombo och punken rockade!

Huvudrätten bestod av majskyckling fylld med hemlagad pesto och tillagad i ugnen och öst med Sauvignon blanc. Till det en fänkålsgratäng och en 1999 Dom Perignon (Tack för den gåvan Kimmo!). Dompan gör sig verkligen till lite maffigare kycklingrätter och detta var inget undantag. Fänkålen gav dessutom vinet en skjuts i rätt riktning och gjorde det hela till en synnerligen lyckad matchning! Nu åkte Dom Perignon egentligen främst fram för att fira E men det var lika kul för undertecknad att prova 1999:an. 1999 är inte tillnärmelsevis på topp utan här krävs ytterligare några års lagring – det var dock oerhört drickvänligt och förvånansvärt tillmötesgående. Doften hade drag av jäsning på ekfat då det dök upp lätta rostade toner av vanilj, fudge och kaffe i bakgrunden. Bokna äpplen ackompanjerades stiligt av citron- och apelsinskal och nybakat bröd. Moussen var ung och kraftfull, nästan aggressiv, och smaken var väldigt koncentererad – dessutom en hel del solmogna toner. Satt kvar länge i gommen. Dompan har verkligen lyft senaste decenniet. Tyvärr är priset som ligger på dryga tusenlappen ycket pengar och jag kan komma på ett otal viner jag kunde fått två flaskor av för samma pris – och som skulle skänkt mig samma glädje två gånger. Men nu är skumpa just skumpa och visst är det skönt att dricka! Återstår att se om den globala finanskrisen gör köplusten mindre vad gäller prestigeskumpa så att priset blir mer verklighetsrelaterat….


Kvällens höjdpunkt var den fantastiska ostbricka som E & M hade med sig. Tre ostar, ganska lika varandra, marmelad på gröna äpplen och nybakt surdegsbaguette visade sig vara kalas tillsammans med en 2005 Kistler Carneros Chardonnay. Kistler är min favorit i Kalifornien när det gäller Chardonnay och 2005:an var magnifik – särskilt i sällskap med Gruyere. Visst, det här är inte Bourgogne men som avslutning på en fantastiskt trevlig kväll är det svårt överträffa. Samtidigt som det är kraft så är det också saft. Gul gyllene färg. Doften bjuder på nyanser i massor och den som klankar på Kali-Chardonnay har inte smakat det här. Ofiltrerat, lätt grumligt är första intrycket. Doften är fatig men inte på ett dominant vis; youghurt (positivt), nymalet kaffe, fudge, fuktiga stenar, röda äpplen och blomsteräng. Smaken är imponerande; känslan är söt men efter att ha skickat ner vinet blir känslan snarare torr (lite Clos de la Coulee de Serrant över det!). De rostade tonerna är i bakgrunden, smaken blir lite gräddigare och frukten aningen mer tropisk – syrorna balanserar dock vinet väl och helhetsintrycket är rakt av positivt. Ostarna vi äter; en Gruyere, en hård getost och en kittost på getmjölk är alla förvånansvärt bra till vinet men Kistlers Chardonnay sjunger onekligen högst när Gruyeren är på besök! WOW! Jag väljer hellre två av denna än en Dom P.

Share.
  • MSVin

    >Jag blir hungrig igen trots att vi nyss har ätit. Sitter och sippar på en 2001 Veneroso, så jag mår rätt bra! Dag att ta fram lite ost.

    Bra inlägg!

    P.S kommer inlägget om en primuer snart, för just nu sitter jag och har beslutsångest, vilka lotter ska jag satsa på? Eller ska jag helt sonila strunta i det!

    Mvh
    MSVin

  • MSVin

    >Jag menar sonika! Ursäkta…

  • Niklas J

    >Levererat!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers