>"Truly a fruit salad"

>
Orden är Miguel Roquette’s från ägarfamiljen. Fruktsalladen heter Vinha Maria Teresa. Med sina drygt 30 olika druvsorter och snart sekelskiftesgamla stockar är det en synnerligen intressant coktail och utan tvivel är det Quinta do Crastos mest förnäma mark tillsammans med Vinha da Ponte.

Vinha Maria Teresa planterades 1912 och namngavs efter bröderna Roquette’s farfars första sondotter. Vinmarken vetter österut, mot Spanien, och solen ligger således på morgon och lunchtid. Framåt dagen kyls rankorna ner och temperatursänkningen är ytterst välkommen. Enligt Miguel producerar egendomens gamla stockar i snitt sex-sju klasar per ranka, ca två kilo. Men i prestigemarken är uttaget nere på ca 150 gram druvor per ranka!

Enskilda vinmarker är framtiden för Douros bordsviner och med topografin, de urgamla stockarna och den skifferrika jordmånen kan något riktigt stort utvecklas. Att Vinha Maria Teresa bör föräras Grand Cru-stämpel är det inget snack om!

Quinta do Crasto har funnit en intressant vinmakarlösning med australiensaren Dominic Morris delandes ansvaret med portugisen Manuel Lobo. Lobo är dessutom den som tillsammans med Daniel Llose från Chateau Lynch-Bages utvecklar egendomarnas hyllade joint venture – Xisto.

Vinha Maria Teresa görs endast bättre år och produktionen är endast dryga femtusen flaskor. Med andra ord, ett garagevin! Druvorna krossas fortfarande den skonsamma vägen i klassiska lagares – av ett gäng mansfötter! Portugal är verkligen underbart!

Jäsningen sker i öppna temperaturkontrollerade ståltankar och 2005 låg 20 månader på 100% nya 225-liters franska ekfat.

Det är dags för omprovning av 2005 Vinha Maria Teresa och förväntningarna är ordentligt uppskruvade! Dessutom serverar jag det blint då svärföräldrarnas omdöme ska komma av sig själv, inte genom vetskapen om vinets renommé. Maten hålls enkel och det steks rejäla oxfiléslantar och färsk italiensk Salsiccia. Till det tunnt skivad zucchini stekt i rikligt med olivolja och vinkokta röda linser.

Redan vid första sniffen är det gåshudsläge. Elegant så det förslår! Visst är ekintrycken idag dominerande men samtidigt är det den finaste ekbehandling man kan tänka sig och dofterna av mörk choklad, kokos, vanilj och kaffe är förförande. Lägg till en lätt tjärighet, kryddhylla, blomsterton och mörka bär och doften är snudd på fulländad.

Sval frukt är det första jag tänker på i smaken. Mineraliteten är områdestypisk och tillsammans med en fin sandig tanninstruktur och den svala bärfrukten känns fattonen mer integrerad redan i smaken. Trots portvinsdruvor får jag inga direkta vintage port-vibbar. Framåt sista dropparna konstaterar jag varje klunk gett en upplevelse och att Vinha Maria Teresa hör hemma i den yttersta eliten, inte bara i Douro och Portugal, utan i Europa.

Precis under sjuhundringen gör det knappast till veckans fynd. Men faktum är att vi i Sverige köpt Vinha Maria Teresa billigare än portugiserna! Ett erbjudande från min portugisiske leverantör om att köpa nämnda vin för EUR 125 vittnar om detta….