>Tvåstjärnigt vin – femstjärnig dessert!

4

>
Det är med visst vemod jag dricker flaskan. Min gode vän Jesper som haft vinimport från Mosel som sin hobby har lagt ner verksamheten. Hur roligt det än må vara är det tidskrävande och tufft driva vid sidan av ett heltidsjobb och jag får nu söka efter andra inköpskällor när suget efter Kees-Kieren, Kerpen och Berres för att nämna några, tar vid. Visst, det är inte de största i Mosel men ack så delikata viner de levererar för en högst rimlig slant!

Tack och lov har Gabriel på Bristly Wine fler strängar på sin lyra än storslagen Chateauneuf-du-Pape. Han tar även hem Berres viner och har ni ännu inte provat dem är rådet göra det innan Markus Berres blir ett riktigt stort namn – och priserna sticker norrut.

Nu är det emellertid sista flaskan av en annan mindre känd producent i Moseldalen som ska avverkas. Kees-Kierens två-stjärniga 2005 Graacher Himmelreich Riesling Auslese**. Hustrun har bakat cheesecake med hallon i krämen och stortjejen har hjälpt till efter bästa förmåga – det vill säga ätit upp färskosten, kexkrosset och dessutom mjölat ner halva köket. Kakan toppas med vita vinbär och hallon och till mästerverket är valet givet för min del; söt Chenin blanc eller
Mosel Riesling.


Tyvärr är min självdisciplin inte alltid på topp och jag dricker upp viner från stora år allt för tidigt! Varför vänta om de är goda nu tycks min hjärna ropa högt till mig i bästa Homer Simpson-anda. Vips så är nollfemman öppnad!

Graach-vinerna tycks inte ha fått samma genomslagskraft bland gemene Rieslingfantast som exempelvis grannarna i Wehlener Sonnenuhr; är det månne för svårt uttala eller hänger det bara samman med att Wehlen och Zeltingen är mer klassiska och romantiska vinbyar medan Graach för en undanskymd tillvaro?

Himmelreich har varit en stor favorit under många år för min del. Kanske mest tack vare en av druvans främsta tämjare håller till här; Willi Schaefer. Men Kees-Kieren ska inte underskattas även om det inte är Willi-klass; det är å andra sidan inte priset heller. Dessutom är Kees-Kieren bland få i dalen som faktiskt är en kompetent producent av torra vita utan att vinerna tappar sin ursprungskaraktär och blir fruktbomber.

Det två-stjärniga Rieslingvinet bjuder på ett bombardemang av förförelse. Ljus gult kanske det inte ser mycket ut för världen – innan nosen åker ner i glaset! Ur glaset väller nämligen toner av kokos, modellera, ananasspad, fläder, honung och persika. Lätt falla för det här och tillsammans med kakan bör man vara bra svårflörtad om man inte gillar kombinationen! Syran från de färska och nyplockade hallonen som mixats ner i smeten i kakan gör ett utmärkt jobb med vinets knivskarpa syra som lurar bakom sötman.

Vinets ungdom gör sig mer tillkänna i just smaken där komponenterna ännu inte fullt ut funnit varandra. Balansen är där dock och likaså ursprungstypiciteten. Modellera är signumet för mången ung Moselriesling för min del, innan de dieselliknande tonerna tar över efter några års lagring. Kokos och ananas backas upp av en grön äpplighet och vinet är långt i sin essensliknande eftersmak. Det är kraft och saft på samma gång!

Än en gång kan jag inget annat än imponeras av tyskarnas skicklighet att hantera Riesling!

Share.