>Veckans vinkrönika – #15

>

Veckans vinkrönika är försenad men så var det ju den 19 april igår. Det vill säga exakt sju år sedan jag och hustrun fattade tycke för varandra! Hur firar man det? Vad sägs om en ny TV-bänk, en runda till Täby och första husvisningen, premiärgrillning hos svärföräldrarna och så till sist ett glas Bordeaux! En härlig söndag med andra ord även om husvisningen medförde viss oro. Varför? Tja, när jag vandrade runt där i huset insåg jag att det inte riktigt fanns något bra utrymme för en vinkällare. Dels fanns det ingen källare, i övrigt inga kallare utrymmen. Drömmen om en liten vinkällare gör att många hus faller bort direkt när jag ställer upp sökkraven.

Men är min dröm orimlig? Någonstans där ute i norra Stockholmsregionen finns väl ändå vårt drömhus med en potentiell vinkällare? Välkommen att läsa veckans vinkrönika!

*

Dags att sammanfatta Bordeaux och årgång 2008. Senaste veckan har bjudit på flertalet positiva besked från slotten och prissänkningarna har varit allt från 20 % till en halvering jämfört med 2007:orna. Enda som så här långt valt en annan väg är Moeiux-imperiet som höjer. Ett synnerligen underligt beslut från Christian Moeiux & C:o vilket jag hoppas han inser och nöjer sig med osålda lådor av Lafleur-Gazin (£16,50 per flaska) och La Fleur-Petrus (£50 per flaska), de två som än så länge släppts. För vem är så dum och betalar högre priser när man kan köpa Lynch-Bages för £30 flaskan eller Léoville-Barton för £27,50 per flaska?

Förresten, gillar du Premier Cru? Mouton-Rotschild släpper 50 % av skörden nu och halverar priset. Imponerande.

2008 ser med andra ord ut att bli året då Bordeauxslotten tog sitt förnuft till fånga och visade respekt för slutkunden! Tack för det Bordeaux – älskar dig!

*

Robert Parker; ond eller god? Vår frälsare eller djävulen? Diskussionerna lär aldrig upphöra så länge herr advokaten fortsätter sitt gebit. Jag är inget fan i den bemärkelsen att jag håller mig a jour med The Wine Advocate eller bryr mig nämnvärt om hans poängsättningar. Men likväl, han är en fenomenal provare och det kan ingen ta ifrån honom.

Tyvärr har allt för många utsett honom till global syndabock för likriktningen av vin världen över. Avundsjuka, okunskap eller bara ren Jante anser jag. Tänker på det när jag stöter på en Nossiterinspirerad filmsnutt som helt saknar en mer djuplodande analys av likriktningen av smaker. Varför är de flesta monologer/debatter så svart-vita och tycks tro allt handlar om vad The Wine Advocate eller Wine Spectator basunerar ut i poängväg?

Visst finns det många poängdrickare där ute men visst finns det precis lika många, om inte än fler, som aldrig hört talas om Robert Parker eller Wine Spectator? Hur ska man tolka massans inköpsbeteenden, massan som inte vet vad 92 poäng betyder? Har de en parkeriserad palett? Skulle knappast tro det. Jag hävdar det inte finns några så kallade Parker-viner; viner anpassade efter advokatens smak. Kom igen, vi pratar om en man med fantastiskt stor kunskap, främst inom Bordeaux. En vinprovare med enormt imponerande minne, känslig doft- och smakpalett och en erfarenhet som få kan uppvisa. Skulle han gå på så enkla knep? Dessutom får det en att tro det är enkelt göra parkeriserat vin; det är bara att koncentrera vinet, hålla hög alkohol och samtidigt lämna lite restsötma. Det är att håna en hel vinindustri och dumförklara inte bara Robert Parker men även vindrickaren.

Advokaten är mästare på Bordeaux – skulle vara intressant höra de som kritiserar Parkers smakpalett hur han då kan ge så höga omnämnanden av viner stöpta i elegant skrud; Ducru-Beaucaillou, Cheval Blanc och La Conseillante för att nämna några…

Faktum är att Parker med flera är blott en faktor i spelet om konsumentens gunst. Vissa köper baserat på mannens poäng, andra inte. Vissa köper baserat på Wine Spectators poäng, andra inte. Vissa litar på Dagens Industri och Anders Röttorp, andra, ja andra kanske litar på sin egen smak.

Marknadsföring påverkar, trender likaså. Estetiskt tilltalande flaskor, historiskt köpbeteende, utbud, druva, region, land – ja jag kan fortsätta rada upp faktorer som påverkar konsumenten. Och i en värld där konkurrensen är snudd på mördande har livsmedels- och vinindustrin insett att det krävs en följeslagare, en partner man kan lita på och som säkrar återköp. Partnern? Socker! Vare sig du köper bröd, yoghurt, kokt skinka, leverpastej, snabbmat eller dryck är trenden densamma. Socker. Vinet är definitivt inget undantag – se bara på alla de praktiskt förpackade vinerna, dunkarna. Lejonparten är presenterade i en kalljäst stil med tydlig druvsötma som inte bara tilltalar omedelbart, den inbjuder även till återköp. Eller fundera över den boom rosévin fått senaste åren. Varför? Rondör, lätt restsötma och fruktighet som appellerar till oss sockerberoende!

Socker regerar och beroendeframkallar på alla nivåer. Det är inte Parkers fel – det är helt och hållet vår egen lättjas fel.

*

Ny storslagen vinbutik i Köpenhamn, Winetrader. I en 400 kvadratmeter stor lokal kan den hugade spekulanten förkovra sig i avdelningen Bottles to die for eller finna en flaska eller två bland de mer överkomligt prissatta vinerna. Fokus ligger dock på högre kvalitetsskalan och butiken rymmer 19 000 flaskor. Winetrader investerar i vin och skickar sina erbjudanden till kunder enbart genom nyhetsbrev. Butiken är en fortsättning på framgångarna.

Jag gläds med Köpenhamnarna som fått ännu en vinbutik och ytterligare ett sortiment. Grattis även till er vinintresserade som bor i Skåne – ni är lyckligt lottade! Det är just vid ögonblick som dessa som jag för en svag sekund undrar varför jag valt bosätta mig så långt från kontinenten. Men nu finns det annat i världen än vin även om jag för var dag som går tycker det dyker upp fler argument som talar emot detaljhandelsmonopolets existens. Som exempelvis det faktum att Systembolagets personal inte mäktar med nyhetssläppen och som en konsekvens av detta skär man ner på lanseringarna. Utbudet är uselt redan om du inte bor i en storstad och nu blir det än värre. Små producenter har ingen chans, endast volymbaserade göre sig besvär. Alla dricker samma vin, alla vinjournalister recenserar samma vin, alla bolag har samma vin. Kan det bli tråkigare?

Nu vill jag inte framstå som en gnällfis för jag har funnit lösningen! Internet är räddaren i nöden och tack vare alla vinhandlare på nätet finns ett urval som Systembolaget inte är i närheten av att matcha. Och det går finna bra priser som även med fraktpåslag och Skatteverkets 17 kr per flaska är riktigt bra! Börja utforska dina möjligheter. Finn flaskor från små producenter, finn mogna årgångar, fynda och nöj dig inte med det centralstyrda sortiment du genom påkostad marknadsföring tutas i är världens bästa.

Eller överös Systembolaget med arbete genom att bombardera dem med privatimportförfrågningar! Allt för att uppmärksamma behovet av ett mer dynamiskt sortiment, ett mindre centralstyrt och ett kundanpassat sådant anno 2009!

*

Snart på en blogg nära dig; provningskommentar på Periquita från 1963! I den laddning jag blev erbjuden senast från min portugisiske leverantör fanns ett par gamla Periquita där den äldsta var från det stora året 1963. Och visst är det värt en chansning! Förvånar mig faktiskt inte om den går dricka. I övrigt, Dão från 60-talet på magnum, Colares från 50-70-tal, ett gäng Vinho Generoso och så var där visst även en Madeira från 1800-talet. Portugal är underbart och sitter på vinskatter utan dess like! Att få ta del av dem för en spottstyver jämfört med mer kända distrikt gör det bara än skojigare och jag får dessutom en inblick i hur vinmakandet förändrats de senaste decennierna. Lärorikt och oftast gott!

Tycker du det är kul prova moget vin? Veckans vinösa erbjudande hos Garrafeira Nacional är en 1940 Quarles Harris Port. Pris: EUR 99,50. Tämligen oslagbart! Dessutom från en duktig producent. Skatteverket vill ha 33 kr i skatt för en flaska och med frakt och växelkurs kanske du landar kring 1200 kronor. Varför inte gå samman ett gäng och dela en gammal port?

*

Ibland görs liknelsen mellan en vinstock och en bonsai. För att uppnå bästa resultat måste växten pinas. Men är det verkligen så; måste en vinranka pinas för att ge bästa möjliga druvskörd?

Det talas ofta om konstbevattning som något negativt. Många är de vinbönder som menar att konstbevattning tar död på det de kallar terroir, markens särprägel. Jag har oerhört svårt förstå det kan vara negativt för plantan att undgå stress på grund av torka. Det innebär ju att energiupptagningen upphör och att det i sin tur medför en förändring av rankans/druvans hormonbalans. Hur kan det vara att en vinmarks kvalitet först visar sig när druvan mår dåligt? Att det skulle uppmuntra rankan till att söka näring längre ner i jorden är förvisso ett argument men rent praktiskt, hur ska det gå till? Ska stocken utveckla flera meter nya rotsystem på några dagar?

Pinandet fortsätter. Ett annat knep många skryter med är tätheten i vinmarkerna. Hur många vinstockar per hektar som planterats. I kampen söker sig rotsystemen längre ner efter näring. Även detta är ett sätt att stressa vinstocken och få dem att kriga om vattnet men det är också ett lathetstecken. I jakten på näringen är vinrankan så pass smart att den lägger krutet på druvorna och inte bladverken. Vilket gör att man inte behöver gå och klippa oönskat bladverk som skymmer druvorna. Men ponera det kommer en rejäl skur – det inte bara sätter fart på näringsupptaget utan även på bladverket. Alltså måste du ut i vinmarkerna och göra jobbet ändå.

Kan någon vänlig förklara för mig varför man skryter så med att man inte konstbevattnar om behov finnes och har 8000 vinrankor per hektar?

*

Våren är här vilket för min del innebär Mosel-Riesling snart regerar på alla fronter! Helgen inleddes således med en lägeskoll på 2003:orna från Mosel. Fram åkte Selbach-Osters Zeltinger Sonnenuhr Spätlese och oj vad bra den var!

Producenten i sig har jag hyst en del tvivel kring tidigare även om ett besök på plats och en ordentlig genomprovning av husets viner visade den inneboende kvaliteten. Likt Dr.Loosen anser jag Selbach-Oster tappat en aning i kvalitet. 2003:an var därför en härlig överraskning och en fingervisning till mig att jag har helt fel! Den höga syran var suverän och frukten fortfarande ungdomligt spritsig. Babyfetman hade visserligen lagt sig och dofterna och smakerna framstod mer utvecklade. Bedömd över två dagar, lika bra dag två!

Mer djuplodande post att förvänta under veckan. Det här är sommar i ett glas!

*

Mer vårkänslor är hemmapremiären i Superettan för BoIS och igår var det dags visa publiken att Qviding var en plump i arbetet. Sirius gästade och BoIS behövde endast en halvlek för att säkra segern; 3:0 i halvtid vilket också var slutresultatet. Pekalski, Persson och Cederqvist. Heja BoIS!

*