>Vem kan du lita på?

19

>
Litar du på Robert Parkers omdöme? Wine Spectator? Kronstams? Munskänkarnas? Mitt?

Eller läser du alla mest bara för att det är kul och fattar dina egna beslut? Det finns inget rätt eller fel när vi kommer till bedömning av vin. Alla har vi olika preferenser även om en stor del av vinvärlden frenetiskt kämpar med att få in dig på ett visst spår, att gilla en speciell stil.

Påverkan sker genom reklam må den vara subtil eller rakt på sak, i TV, radio och skrift, vinjournalisters omdömen, på internet och genom kompisar, arbetskamrater och så vidare. Få försöker övertala dig vilken reproduktion av van Gogh du ska ha på väggen eller vilken av Monets berömda broar “is the shit”. Visst finns det konstkritiker som försöker men dessa når endast de passionerade konstmänniskorna, sällan Nisse som står på IKEA och bläddrar bland reproduktionerna. Likaså är det med litteratur även om de aderton gör sitt för att vägleda den okunnige om vad som är rätt litteratur.

Men dryck är något som appellerar till fler och de flesta vuxna köper vin. Historiskt sett har vin omgärdats av snobbism – en stämpel som fortfarande finns kvar även om vinsnobbarna tack och lov blir färre och färre. Men för gemene man som kanske inte läser så mycket och inte känner behovet att veta snittåldern på vinstockarna är 37 år hos Chateau X, men som ändå uppskattar ett schysst glas, blir snabbt måltavla för alla vintester som finns i var och varannan avis. Och mången vinjounalist slänger sig med ett språk som får en att tro det finns en mall hur ett vin ska smaka.

Problemet är att alla har olika mallar, såväl du och jag som vinjournalisten. Är man då inte försiktig eller extremt tydlig med vart man personligen gör flest nertramp i vinvärlden blir resultatet att vinmallen existerar – så här ska ett vin smaka!


Det här kan ältas om och om igen. Men för att belysa hur olika vi uppfattar vin är lördagskvällens rödvin hos oss det perfekta exemplet. Vinet ifråga; en 2006 Chambolle-Musigny från negociantfirman Patriarche får säkert många vinintresserade att raskt titta på en ny flaska för Patriarche är väl för merparten synonymt med enkel Beaujolais. Men alla är värda en chans och nu är det Patriarche:s tur.

Här följer några axplock ur vinjournalistiken som ska hjälpa dig att fatta rätt beslut till inköp eller ej:

Till bästa vin korar jag denna månad 2006 Chambolle-Musigny ett kommunvin från storfirman Patriarche. Kvalitet som man kan förvänta sig för 279 kronor, prisvärd men inget storverk att jaga till butiken för. 16,0p 5220 2006 Chambolle-Musigny 279 kr (nr 28)”bkwine.

Enkel bourgogne i både doft och smak, producerad av Patriarche Père & Fils, som inte direkt får Bourgogne-freakarna att hoppa högt av glädje. Håller inte för sitt ohemula pris. På gränsen till en etta.”GP.

Anders Röttorp sätter betyget 3,8 i sin genomgång av oktobers nyheter och ger vinet ett drickfönster om 2008-2012.

Maria på Grappe skriver följande: “Bärig ungdomlig doft med nyanserade örtiga aromer. Torr, mjuk och frisk smak med inslag av färska hallon och körsbär. 16,5/20 p”

Blint 18/8: “Fin diskret frukt (Pinot Noir), ung enkel bourgogne…”
Inte prisvärt förstås, men “sådan är kapitalismen…”Artberg

Helheten präglas av röd bärighet, friska syror och inslag av ek. Jordgubbar och vildhallon blandas med jord och aningen vanilj. Lättdrucket och elegant om än med tillräcklig smakkoncentration för att matcha både smakrika rätter av fisk och fågel. Bra present!” – 3/5 i betyg av Ulrika och Camilla på Aftonbladet

Agenturen själv tycker följande: Blå-röd färg.
Doften bjuder på frukt och bär som hallon, blåbär, smultron och fat.
Smaken är mjuk, ung och bärig med inslag av skogshallon, blåbär och fat. Viss kryddighet råder.”

Hårdast är DN:s Bengt-Göran Kronstam: 2006 Chambolle-Musigny (nr 5220, 279 kr) är ett pinsamt bevis för det med en kryddig, syrlig doft och ung, förvisso druvtypisk men klart snål smak. Att det kostar nästan tre gånger mer är inte bara en skymf, utan ett helgerån. Å andra sidan kan jag inte påminna mig att jag någonsin smakat en enda god bourgogne från denna producent, Patriarche. I Bourgogne är vinhusens namn viktigare än vingårdens adelsmärke.

Åtta oberoende bedömningar; åtta olika resultat. Känns det lättare bestämma sig för att köpa Patriarche’s 2006 Chambolle-Musigny nu? Bengt-Göran sågar vinet vid fotknölarna och tycks inte ha ett ruttet lingon över för husets viner, BKwine däremot utnämner det till månadens vin med visst förbehåll, Grappe gillar, likaså DI. Aftonbladet lägger sig i mitten medan Artberg viar upp något positivt även om priset sågas. GP ogillar och naturligtvis tycker agenturen om sitt vin. Ingen har rätt men det klingar ju lite märkligt när Kronstam sågar så totalt och ett par andra är i andra änden av skalan. Betyder det att de har usel smak för att de gillar ett vin där Kronstam fortfarande väntar på något gott från producenten?

Föresten, är det någon som vill veta vad jag tycker?

Vinet serveras lätt kylt, runt 14 C. 2006 Chambolle-Musigny är en ung Pinot Noir. Färgen är som sig bör ljust röd med lite lilastick i kanten. Något stum doft till en början; lätta örttoner, klarbär, lingon och mycket diskret fatton. Smaken är lätt/medelfyllig med toner av klarbär, ek och lingonaktig syra. Fräsch men ganska intetsägande. Men så händer något; vinet får stå ett tag och börjar så sakta öppna upp sig. Plötsligt smyger sig mosade jordgubbar på, en lätt roston gör sig tillkänna och eken släpper från sig en mycket läcker kaffeton. Smaken upplevs sötare, syrligheten integrerad med vinet, jordgubbarna är där och kaffetonen urläcker. Eftersmaken är pigg och fräsch men ingalunda lång. Sista slurken är den bästa och jag kan dra slutsatsen att det här hade vunnit mycket, otroligt mycket på att dekanteras ett par timmar.

Frågan är; har man tid med det som vinjournalist? Är det inte då lättare såga direkt innan man omprovar och eventuellt ger ett vin en andra chans? Kanske vissa viner aldrig kan provas lika enkelt som andra när många viner ska betas av. Åtminstone upplever jag det som tufft när det kommer till Pinot Noir, särskilt då burgundisk.

Mitt betyg på vinet? Jag sätter inte betyg utan nöjer mig med att säga: Bourgogne är Bourgogne och är ytterst sällan prisvärt och detta vin hör inte till undantagen. Men det är fullt drick- och njutbart vilket är en helt annan femma!

P.S. Läs om Bristly’s funderingar kring poängsättning och bedömning här.

P.S.2. Skulle vara kul få veta vilka av vinjournalisterna som provar blint vid månadssläppens genomgångar. Jag vet Artberg och Maria på Grappe gör det men vilka fler? Eller stannar det där?

Share.