>Vinveckan som varit – #1

11

>
En vecka med först bihåleinflammation och nu dubbel ögoninflammtion har inneburit obefintlig vinkonsumtion för min del. Men inget ont som inte för något gott med sig; i min feberyra föddes idéen om en veckokrönika. En krönika i vinets tecken naturligtvis och innehållandes allt från vinnyheter, egna funderingar och annat uppsnappat. Mise en bouteille gör härmed ett försök att leverera en veckovinkrönika varje söndag publicerad på någon ur bloggtrilogin Mise en bouteille, Portugisiskt eller Mad about Madeira!

*


Har finanskrisen nått Premier Cru-nivå? Helt otänkbart är det inte då Francois Pinault sett sitt imperium halveras värdemässigt de senaste månaderna. Pinault, huvudägare till Chateau Latour sägs sakta men säkert sälja över till Bernard Magrez vilket innebär att slottet får en ägare som faktiskt är bosatt i Bordeaux, något som inte varit fallet på bra länge vad gäller Latour. Först läser jag med intresse men inser snart; bryr jag mig egentligen? När köpte jag en Latour senast? Premier Cru är numera endast möjligt köpa om man ger avkall på en semesterresa och vem vill det? Bordeaux är fantastiskt men även vinfantaster vet när måttet är rågat; Premier Cru är numera sådant man ser på MTV Cribs, i någon west coast rappares kylskåp – bredvid Heinz ketchup….

*


Så, äntligen tog jag mig tiden att läsa tråden kring Claude Val Rouge och Blanc. För er som ännu inte uppmärksammat inlägget så handlar det kort och gott om en vinjournalists heroiska kamp om att i en nationell tidning skriva upp ett enkelt vardagsvin (som när han började var placerat i beställningssortimentet) till den milda grad att det nu är i ordinarie sortiment. Vinjournalisten ifråga fortsätter dock hylla vinet för nu ska det upp som nummer ett på försäljningslistan – eller? Läs särskilt signaturen Pomerols eminenta sammanställning av antalet gånger vinet rekommenderats av journalisten ifråga. Eftersom jag redan gett upp hoppet om svensk vinjournalistik och dess seriositet kan jag inte längre framkalla någon ilska, bara skratta åt eländet och tacka EU för att de gett oss alternativa inköpskällor. Förtjänar Sverige inte bättre vinjournalistik än så här? Eller är detta resultatet av den uppenbarligen inte helt friska svenska modellen för försäljning av alkohol och jakten på APK?

*


Och det fortsätter lukta unket i vin-Sverige. I veckan kom det fram att en agentur gjort märkliga utbetalningar till ett bolag i Gibraltar. Bolaget från iberiska halvöns spets skulle ha verkat för agentens räkning och provsmakat, granskat druvornas kvalitet, tipsat om producenter etc. Detta visade sig vara osanning och då ändrade agenturen sin historia till att företaget bistod med marknadsanalyser. Skatteverket bad få ta del av dessa och då fick man inskickat uppgifter hämtat från spanska jordbruksdepartementet, allmänna uppgifter som varit tillgängliga på internet och utskrivna härifrån. Märkligt någon är villig betala fem miljoner kronor för sådan information.

På frågan hur agenten kommer gå vidare levereras det naturliga svaret: ”Vi kommer att bestrida detta och ta fram ytterligare bevis för att vi har rätt.” Om man nu inte har något att dölja; 1. Varför samarbeta med ett bolag residerandes i Gibraltar? 2. Varför ändra sin historia? 3. Varför inte ta en seriös funderare på att skicka alla anställda på en internetkurs så de kan lära sig hämta och finna information – så företaget slipper betala fem miljoner för något en anställd kunnat skriva ut på 10 A4….

*


Att vin ibland är så mycket mer än just bara vin visade en flaska J.A. Ferndandes Moscatel de Setubal på bästa sätt. Den gamla flaskan som funnit vägen in i min modesta samling hade en historik utöver det vanliga och i min jakt på mer information om vinet stötte jag på en portugisisk bloggkollega som haft förmånen prova den.Det ena gav det andra och vi upptäckte vi delade en passion; Madeira. Rekommendationer, utbyte av erfarenhet, tips var oerhört givande och tack vare vårt gemensamma intresse talade vi med varandra som två gamla goda vänner! Så visst är vin fantastiskt; inte bara är det gott utan det delar med sig av historia, öden, skapar vänner och låter likasinnade mötas!

*

Bordeaux en primeur 2007 gjorde inte mig exalterad. Vinerna var löjeväckande högt prissatta och med tanke på hur medioker årgången ändå var är jag övertygad om att vinerna knappast lär vara dyrare när de väl står på hyllorna. I den andra änden så är 2007 från Bourgogne desto mer spännande! I veckan så damp Berry Bros & Rudd’s en primeur katalog ner i brevlådan. Vit och röd Bourgogne där särskilt de vita hyllas gör ju mig lockad att förflytta en primeur-tänket till Bourgogne nu när Bordeaux lever ett eget liv och tror man kan sälja 2006, 2007 och snart 2008 till ockerpriser.

Priserna på Bourgognerna är rimliga och producentutbudet utmärkt. Efter Håkans eminenta 1996-provning nyligen är det lätt argumentera för mera Bourgogne i portföljen. Just nu är katalogen dock endast kvällslektyr i väntan på en kraftigt förändrad ekonomisk situation….

*


Nytt nummer av Decanter damp ner i veckan. Jag får känslan av en allt mer urvattnad tidning med mindre och mindre intressanta och givande artiklar och med mer och mer ointressanta bedömningar a la “50 best value reds”. Med andra ord så blir det ingen förlängning på den prenumerationen. Lyssnar med glädje på andras erfarenheter av vintidsskrifter.

*


Avslutningsvis ännu en försäljning som dock visade sig vara ett elakt rykte och som snabbt avfärdades å det bestämdaste av huvudpersonen själv, Gérard Perse. Någon har spridit ryktet att Pavie var till salu och jag kan förstå om den mannen börjar tröttna på den häxjakt som han utsätts för. Att Pavie är kontroversiellt är väl ingen nyhet men personligen är jag övertygad om att mannens 2000, 2003 och 2005 är viner som beundras om 40-50 år; moderna varianter av 1947 Cheval Blanc – ett vin som sägs ha portvinsliknande struktur! Där verkar det passa Jancis Robinson men inte när det gäller 2003 Pavie….

*


Share.
  • Vinosapien

    >På tal om Claude Val Rouge och Blanc och svenska vinjournalister…kolla in Di.se’s nya skribent…gissa vad som ligger i shoppingkorgen…

  • Niklas J

    >Hej Vinosapien, suck, jag såg det!
    Jag ska hursom köpa en av varje och prova samtidigt som något annat i samma prisklass. Ska bli otroligt spännande att se hur Claude Val kicks ass med resten av 55-kronors vinerna :-)

    Hade jag varit vinjournalist och tvingats rekommendera vin på BiB- och Claude Val-nivå hela tiden hade jag bytt karriär. Finns det något effektivare sätt döda en passion än att bara dricka och tipsa om medelmåttigt vin?

  • Anonymous

    >Jag håller med dig när det gäller”Decanter, Wine Speculator(he,he)” och priserna på Brx i högsta divisionen i synnerhet men allas vår somalier i Livets Goda sa samma sak om priserna på La Tour, etc. Problemet är att det inte finns någon riktigt bra aktuell vintidning. Jag tycker att ni bloggare gör ett fantastiskt arbete (visserligen oavlönat)för att fylla igen avgrunderna. Jag personligen som för 6 månader sedan inte upptäckt att det fanns vinbloggar är storligen imponerad vilken kunskap det finns ute i bloggvärlden. Jag trodde tidigare att blogg var till för min fru som hela tiden tjatade om bloggar för mode,mode , mode och namedroppadde folk inom detta ämne som jag inte bryr mig om. Förutom bloggkunskaper så får jag förlita mig på mitt provningsgängs kommentarer och jag litar delvis på Parker. Hoppas på att din sjukdom lagt sig. Jag kan annars rekommendera: Ratzeputse, ein schnaps aus Deutschland, 60 till 70% från Limburger Heide, duktigt kryddad med malört men tyvärr finns den inte att köpa i Sverige men i Danmark./

  • Niklas J

    >Tack anonym! Vad gör man inte för passionen! Oavlönat är det inte – jag får ju massor av vinvänner :-)

    Snapsen hoppar jag. Dels för att malört är något av det läskigaste jag vet men också för att jag ser suddigt nog redan :-)

  • esping

    >Hej Niklas !

    Jättebra initiativ att lyfta blicken lite och titta på sammanhanget vi rör oss i. Tack också förlänken till tråden om Claude Val. Det är ju inte utan man blir lite nyfiken på att testa. Det vore lite kul om alla vinbloggare hade gjort gemensam sak och provat vinerna.

  • Henrik

    >Jag har faktiskt fått svar från Kronstam själv på ett mail. Det var när han menade att Mackmyra inte funkade för en prisvärdesbedömning med någon motivering om att vem kan avgöra vilket konstverk är mest värt pengarna.
    Kanon, tyckte jag. Veckan efter var Kronstam tillbaka och hyllade sig själv som en skribent som fokuserade på prisvärdet. Jag skrev ett mail där jag menade att han fick bestämma sig – prisvärde or not. Jag undrade om en moldavisk pinot noir prissatt som en bättre Chambertin omedelbart kvalade in som “konstverk” och därmed undandrog sig prisvärdebedömning.
    I första svaret ansåg han i princip att jag var otrevlig och dunkade sin auktoritet och erfarenhet i huvudet på mig – utan att föra några resonemang i sakfrågan. Han svarade sedan på mitt svarsmail och var då något trevligare och något mer utvecklande – utan att egentligen komma längre än att it’s a tough job but someone’s gotta do it.
    Annars är väl det hela enkelt. DN når slött räknat en miljon läsare om dan på webben och i tryckt form. Eftersom Torbjörn Larsson är chefredaktör och bara bryr sig om läsarsiffror och i förlängningen pengar är DN inte intresserat av vin som inte finns tillgängligt i stora mängder. Jag gissar på att allt under 4 000 flaskor på SB kan Kronstam strunta i vad gäller DN.
    Vilket för all del inte borde ge honom carte blanche att skriva 17 hyllningsepos om Claude du Val.

  • MSVin

    >Jag håller med dig när det gäller Decanter. Den har blivit sämre och sämre under en viss tid, det är synd för jag uppskattar verkligen deras panelprovningar. Där det är flera som provar vin och betyget beslutas i konsensus. Det gör ju att man är tvungen att stå för sin uppfattning och argumentera för varför ett vin ska ha ett betyg och inte ett annant! Det är det närmaste man kan komma ett objektivt vinprovande, eller kanske inte det skulle nog vara mer objektivt om det vinerna provades blint. Men jag gillar detta upplägg, fr a när man ska rekommendera vin till läsare, sätta fynd stämplar och poäng. Då känns det bättre om det är fler som fäller avgörandet än en enda persom. Det är därför jag har så svårt att sätta betyg på viner.

    Men frågan är om vinprovning är obkjektivt, nja egetligen inte, det är väl därför vinbloggar blir mer och mer populära.

  • Niklas J

    >Henrik, huvudet på spiken! Det handlar inte om vinjournalistik – det handlar om antalet läsare man når! Därför diskvalificerar BGK sig som vinjournalist i min värld – artiklarna blir mer som beställningsjobb. Dessutom är det ju inte de passionerade som ska nås…

    Tråkigt bara att han inte står för vad han skriver…

  • Niklas J

    >MSvin, jag finner numer spänningen i facklitteraturen framför tidsskrifterna. Och så givetvis alla de passionerade som frenetiskt bloggar och håller fanan högt vad gäller det roligaste av allt; passion!

  • Vintresserad

    >Niklas – ännu ett roligt och nytänkande inlägg. Jag har väl inte helt gett upp om vinjournalisterna… trots allt borde det ge en bra erfarenhet att prova så mkt som de gör. Men visst är skräckexemplen långt fler än “de goda”. Jag läser iaf dina bloggar vidare med stort nöje och lärdom!

  • Niklas J

    >Vintresserad; något man i all kritik ändå inte får glömma bort är att herrar som BGK ha en stor kunskap, mycket stor. Det är bara tråkigt att vi inte får ta del av den på ett mer passionerat vis. BGK är så kunnig att han inte ska behöva skriva om BiB och Claude Val – men marknaden, vår lilla ankdamm, är kanske för liten för skribenter av Robert Parker och Jancis Robinson-klass???

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers