>Vinveckan som varit – #13

>
Då var den igång; pollensäsongen! Trots jag kliat mig i ögonen snart tre decennier glömmer jag bort det vareviga vår! Men inget som ett antihistamin-piller inte klarar av. Tack piller som låter mig fokusera på mer underhållande ting såsom den osedvanligt omtalade en primeur-provningen av Bordeaux 2008! Vinveckan har koncentrerats till de ideligen inkommande uppdateringarna av provningsresultaten och viss risk för en Bordeaux-dominerad vinkrönika föreligger således!

Men Mise en bouteille är icke enbart frankofil utan stoltserar även med epitetet portufil. På föredömligt initiativ av Finare & Vinare bjöd vinveckan på ett rejält djupdyk i Portucastas portfölj. Välkommen att läsa veckans vinkrönika!

Clara har träffat Pippi och Mumin! När nu två-årsdagen närmar sig med stormsteg kändes det lägligt för lilltjejens första besök på Junibacken. Sagt och gjort; familjen beger sig till Djurgården i förhoppning om att hon nu är mottaglig för alla intryck. Som sanna Svenssons har vi redan planterat den Lindgrenska och Beskowska sagovärlden i hennes lilla hjärna; pippikudde, pippitäcke och lilla gumman. Naturligtvis blir lilltjejen tokförtjust och upprymd av alla sagofigurer och möten med andra barn! Sammanstrålningen med favoriten Pippi är dock höjdpunkten och utmattad av intryck somnar hon omgående i bilen på hemvägen.

Hmm, bloggläge tänker jag men när jag lägger henne i sängen upptäcker jag att Junibacken tar musten ur vuxna lika effektivt som ungarna. Bloggandet och uppdaterandet av en primeur 2008 slutar således med att jag också slocknar! Och jag som köpte ett årskort – hur ska jag orka?

Hundratals viner har de provat, Berry Bros & Rudd’s första team ut. Simon Staples nämner 380 slott. Ganska imponerande samtidigt som det kräver en tränad gom för att kunna hantera alla intryck. Nu är det främst tal om att få en överblick av årgången men nog är det även grunden vinhandlarna sätter för vad och hur mycket som skall köpas in. Intrycken har pendlat under veckan; jämförelser såsom 2002, 2004, 1988 har nämnts men slutintrycken har Simon Staples sammanfattat med orden:

“2008 is not a Cabernet Sauvignon or Merlot year nor a Right Bank/Left Bank one. Its an individual Chateaux vintage.”

Gott folk; Bordeaux är med andra ord i ett burgundiskt läge – know your Clos and producer! Intressant är att när det bläddras i loggböckerna är det få årgångar som liknar 2008, vilket förklarar de tvära kasten mellan 1983, 1988, 1996, 1998, 2002, 2004 och till viss del även 2005! Liknelsen med 1988 baseras främst på den sena skörden och det är endast nämnda årgång och 2008 som kan visa upp så sena skördetider. Men tack vare en snudd på regnfri september månad och med britt-sommarliknande värme räddades årgången. Det skiljer 20 år mellan 1988 och 2008 men frågan är om den tekniska kunskapen inte gjort en resa på mer än 50 år under perioden.

2008 lär med all sannolikhet överträffa det mesta i 1988 och främst de egendomar som visade kyla och först skördade en bit in i oktober har blivit belönade med bra druvmaterial. Jag talar naturligtvis om producenter som samtidigt lagt ner mycket arbete i markerna och gallrat hårt. BBR fasade för gröna vegetativa toner och omogna viner med snipiga tanniner. Så var inte fallet visade det sig utan man möttes av ren frukt, mognad, alkoholbalans och fin tanninstruktur.

Nu är den stora frågan hur man prisar in 2008, ett år med historiskt liten skörd men med en finanskris att ta i beaktande. Att 2008 lär bli billigare än 2007 råder det ingen tvekan om. Den löjeväckande prissättningen av 2007 får slotten och negociantfirmorna leva med länge och helt klart lär 2008 ta slut innan 2007. Men jag har ändå en gnagande känsla att Bordeaux inte inser allvaret; att man sänker för lite och sätter allt hopp på att en mindre skörd ska sälja lättare, ett bättre år än 2007 och kanske rentutav 2006 och 2004, samt att kineserna köper rubb och stubb! Hoppas, hoppas jag har fel…

Att Merlot fick sig en rejäl omgång i och med vårfrost i april berättade jag om i förra veckans vinkrönika. Särskilt drabbat var Graves/Pessac-Leognan och vinerna från området har således stort inslag av Cabernet under 2008. Man har ändå lyckats väl och BBR är imponerade av Haut-Bailly, Domaine de Chevalier, och de bägge förortsslotten Haut-Brion och La Mission-Haut-Brion.

Merlot på högra stranden blev lyckat till slut tack vare lerjordarna och en torrlagd britt-september. Garagisten Thunevin var lyrisk över resultatet och de som varit rigorösa i sin process kan mycket väl ha åstadkommit stort vin. Nu förväntas väl knappast något annat längre från familjen Vauthier men Ausone har tydligen producerat ett riktigt stort vin byggt för decennier. I den lägre skalan var BBR även optimistiska kring Vauthier’s budgetalternativ, Fonbel och Moulin-St. Georges.

Pomerol har även tagit sig ur det hela med bravur och förväntningarna är likvärdiga med grannkommunens. Renhet, naturligt hög alkohol och fin fenolisk mognad. Simon Staples om 2008 La Conseillante:

“La Conseillante is sublime, a First Growth in all but name. (17.5) Burgundian class with rich Bordeaux core. Superb”

Ge mig ett bra pris och jag köper!

Medoc fick enligt de flesta en primeur-provare bäst förutsättningar i Pauillac och Saint Julien, sämst i Saint Estephe och Margaux. Bland Pichon-slotten överträffar baronen Madame de Lencquesaings Lalande och Latour tycks tävla med Ausone om årgångens vin. BBR hyllar Haut-Bages-Liberal och håller tummarna för en rimlig prissättning där. Tongångarna är betydligt svalare när det provas Saint Estephe och Margaux. Inga lovord för Chateau Cos d’Estournel eller Chateau Margaux utan Saint Estephe sägs sakna frukt medan det inte sjunger till i Margaux.

Däremot hyllas Palmer och Staples säger:

“2008 palmer is sensational. Better than 3 of the First Growths. If its £500 per case or less go its the buy of the vintage.(18) I do include cheval blanc and ausone as firsts!”

Vad gäller mindre områden och mindre slott tycks BBR vara tvärsäkra; finns ingen anledning köpa dessa en primeur. Varför? BBR räknar med priser som till och med kan vara lägre i detaljhandeln när de väl är ute.

Vitt och sött är ingen höjdare 2008. Köp då hellre 2007 som blev lyckat för kanske framförallt de torra vita. Domaine de Chevalier sägs ha producerat kanske sitt bästa någonsin och kan ni finna den, rentutav pruta på en låda i utlandet så köp!

2006 – very good. Det är Robert Parkers syn på årgången. Jag läser i Decanter att advokaten släppt sina uppdaterade noteringar och poäng på 2006:orna. Som sig bör letar britterna brister när det gäller bedömningar från amerikanska vinjournalister. Lafite-Rotschild höjer Parker från sina inledande 91-94 poäng till 97 pinnar. Inget anmärkningsvärt i sig kanske men då Parker skriver: “frankly, it may turn out to be as good as the 2005″ anmärker man då Lafite’s 2005:a erhållit 96 poäng (efter inledande 98 poäng).

Jag vet inte, poäng hit eller dit säger mig inget då sifferbedömning av njutning är just raka motsatsen till njutning för min del. Smakar det bättre om det får 97 poäng eller 96? Säkert för en poängdrickare men i nämnda fall tycker jag man går lite för långt. Måste man bedöma hårfint – kan man inte bara njuta av bägge och nöja sig med sin beskrivning av upplevelsen? Jag utgår från att Parker helt enkelt menar att 2005 har mer inneboende potential och att det i slutändan är ett bättre vin än 2006:an?

Ok, låt oss fortsätta i en primeur träsket men förflytta oss till Douro. Inte officiellt än men allt talar för att 2007 blir deklarerad vintage port. Årgången sägs vara strålande men även portvinet lider av konsumenternas ointresse och bristande betalningsförmåga. Frågan är om läget inte är värre för de fortifierade från Douro då försäljningen av vintage port sviktat ett tag nu, även innan global kris.

Cristiano van Zeller (tidigare ägare till Quinta do Noval) menar årgången är fantastisk och rankar den bland de tre bästa han har varit med om. De två övriga är 1970 och 1994. Men för att locka kunderna åter måste vinerna prissättas aggressivt, en bit under 2003-nivå. Att 2007 skulle deklareras har jag väntat på! 2007 är lilltjejens år och är man vinnörd så är man. Klart tjejen ska ha en egen låda port!

Finare & Vinare bär den gula ledartröjan när det kommer till svensk vinkonsumentupplysning. Två synnerligen kompetenta provare levererar välskrivna alster vecka ut och in och ger den vinintresserade sakliga och objektiva bedömningar som vinjournalister borde ta efter!

Att F&V dessutom slår ett slag för den lilla importören som drunknar i Systembolagets byråkrati gör inte saken sämre, och bloggduons initiativ till provning av Portucastas portfölj var ett nytt grepp! Nu ska inte importörer tro att det bara är att bjuda bloggossfären på sortimentsprovning så kommer lovorden. Nej, här är det kritiska provare utan egen vinning i saken – förutom då att finna nya vinösa bekantskaper!

För min egen del är jag angelägen om att förmedla mina egna högst subjektiva upplevelser och att detta framgår i det jag skriver. Har jag varit på sortimentsprovning så ska även det framgå. På samma sätt är Mise en bouteille, Portugisiskt och Mad about Madeira befriat från reklam då jag anser det förtar min trovärdighet.

Portucastas med Anders Callmer i spetsen importerar enkom portugisiskt vin. Jag lider med Anders som liksom jag själv fallit för Portugal. Du hade gjort det bra lättare för dig Anders om du följt massan och försett oss med ytterligare tjoget rökiga Shiraz från Sydafrika! Eller praktiska dunkar. Men jag är glad det finns några därute som faktiskt vågar och som vill sprida ordet. Någon som är övertygad om att det slutligen är kvaliteten och det unika som avgör.

Är du nyfiken på vinlandet Portugal och vill utforska mer än det skrala ordinarie sortimentet? Ta en titt på min portugisiska sida, kanske kan jag inspirera. Vill du endast ha mitt mest bestående intryck från provningen stavas det 2007 Quinta de Saes Reserva. Wow, vilket matorienterat, lättdrucket, spännande och högst personligt vin.

Och du, glöm inte bort F&V’s guidning genom Portugal-provningen!

Stor genomgång av 2004 Barolo i Decanters majnummer. Nu är jag ingen större fantast av Nebbiolo men kan ju ändå inte låta bli ta del av provningsgenomgången. Jag blir ändå något förvånad när jag ser många stora namn som La Spinetta, Paolo Scavino, Conterno Fantino, Michele Chiarlo och Odderos viner får betyget fair (**). Är de inte bättre, har Decanter fått måndagsexemplar eller är det jag som inte är uppdaterad?

Junibacken, lite pollenallergi och en ganska medioker Quantum of Solace gjorde lördagskvällen förutom ett litet glas Madeira snudd på vinfri. Men det ska jag råda bot på ikväll! Våren är här och efter en veckas intensivt läsande om 2008:orna så är jag onekligen sugen på ett glas Bordeaux. Fel vore annars! Vilken jag väljer lär du läsa inom kort, på en blogg nära dig.

Förresten, vad skålade du in våren med?