>Vinveckan som varit – #24

5

>

Med en treveckors-unge som precis upptäckt farsans mage och utnämnt den till sin säng är det inte lätt skriva vinkrönika! Pekfingervalsen utvecklas dock snabbt och bättre musa än den lilla tjejen kan man knappast önska! Veckans tankar surrar kring hur förbaskat kul det är med blindprovningar, vinnörderi, lertallrikasill och högklassig Riesling från Kanada! Välkommen läsa veckans pekfingerstansade vinkrönika.

*

Cristiano van Zeller. Mannen som 1993 på grund av ekonomiska trångmål tvingades sälja familjens ögonsten Quinta do Noval är i farten igen. Cristiano som efter sorgearbetet tog sig an Quinta do Vale Dona Maria med ambitionen framställa ett toppvin i Douro behövde inte vänta länge på framgångarna med nya skötebarnet. Med Sandra Tavares da Silva från Wine & Soul assisterandes blev egendomen snabbt en av de främsta. Några sekelskiftesgamla parceller i södra Rio Torto utökade dessutom framgångarna när prestigevinet Curricukum Vitae, CV, såg dagens ljus och tog de flesta provare med storm.

Nu har van Zeller vänt blicken mot Spanien och Toro. Efter att ha blivit uppmärksammad på en drygt fyra hektar stor vingård i området, där vinrankorna hade en snittålder runt 140 år, och dessutom var oympade, var det inget snack om saken! Druvan var ingen mindre än Tinta de Toro. Eller Tempranillo om det nu låter mer välbekant!

Tillsammans med markägaren skapades Terra d’Uro och tanken var att producera ett vin från de urgamla rankorna och ett på de yngre. Tyvärr drabbades 2006 och 2007-års druvor av hagel vilket omöjliggjorde någon nämnvärd skörd från de oympade stockarna. Tills vidare har endast en blandning av de yngre och äldre släppts. Men vinet är på gång och visst låter det otroligt spännande!

Vaksamme Tom Pedersen som säljer Cristianos viner i Danmark har nu även Terra d’Uro i portföljen. Och jag längtar efter att få smaka vinet från de oympade Tempranillo-rankorna. 140 år gamla!

*

Årgången prickade jag! 1999. Men istället för att plocka upp alla igenkänningstecken såväl doft som smak bjöd på, läsa mina noteringar och lägga samman ett och ett, placerade jag vinet i Medoc alternativt Graves. Vinet, en 1999 Chateau La Croix du Casse från Pomerol hade allt du kan begära från den mer sensuella Pomerolstilen men blindprovning är just blindprovning och trots många nedstamp i Merlotriket fick jag inte till det. Och det är precis det som är så fantastiskt kul med att prova utan att se etiketten; du tvingar dig själv att gräva i minneskartoteket och framförallt inte lägga andra värderingar i det än om vinet tilltalar dig eller inte.

Extra kul med nämnda vin är att jag trots min hängivenhet till Aquitaines underbara vinvärld aldrig druckit eller ens hört talas om egendomen. Pomerol är geografiskt sett litet men på något märkligt sätt ändå stort. Bordeaux ger mig ständigt nya upplevelser vilket gång på gång visar hur fantastiskt mycket regionen har att bjuda på. Inte konstigt vissa snöar in sig på Chatheau hit och dit….

Flaskan var en av deltagarna i förra veckans BYOB och förutom Johans bidrag från Pomerol deltog Hermitage, Douro och Coteaux du Languedoc. Sistnämnda förresten, 2005 L’Hospitalitas från Gérard Bertrand. Vilket märkligt vin! Frankofilen satt nöjt bredvid mig när jag klämde till med en kalifornisk Syrah från Ojai. Precis det svar han ville höra! För egen del konstaterar jag ännu ett vin till referensramen och dessutom, jäklar vad gott det var!

Ulrik lurar oss till månen med sin 1991 Monnier de la Sizeranne. Efter mycket dividerande landar jag den som en 1999 Cote Rotie och finner visa likhetstecken med Robert Jasmin. Men då har jag först varit i Chateauneuf-du-Pape och en sväng till Priorat längs vägen innan jag börjar fundera i norra Rhonebanor. Udda och något atypisk men väldigt bra!

Själv klämmer jag föga överraskande till med en portugis. En 1960:a Reserva Especial från Fernando Nicolau de Almeida a k a Mr Barca Velha skickar kvällens gäng till Bordeaux och Rioja. Bra gissningar med tanke på Fernandos sneglande på Bordeaux innan Barca Velha blev till samt Tinta Roriz medverkan i vinet. Men nu var det Douro och ett underbart moget sådant!

Mer BYOB tack!

*

Midsommarafton och besök från Skåne! Vad är då bättre än att återuppliva ett anrikt sillrecept från Kullabygden? Rut Lundgren, eller Rut på Skäret om ni så hellre vill, var en av flickorna Lundgren. Bra böckers utgåva med Ruts recept, Vår & Sommar och Höst & Vinter är två milstolpar i bortglömd skånsk mattradition. Jag finner mig själv ofta bläddrandes i Ruts verk och det är en fröjd läsa hennes entusiasm och kunnande. Nu är Rut sedan många år tillbaka bortgången men jag hoppas fler än jag bläddrar och inspireras av hennes böcker.


Lertallrikasill. Ett vanligt tillagningssätt i Höganästrakten var att ta sin sillfilé, en näve persilja, gräslök och dill samt smör och lägga på en för området typisk lertallrik. Denna användes istället för lock när potatis kokades vilket gjorde man maximerade nyttan av värmen. Tallriken tålde värmen utan problem och sillen fick en långsam uppvärmning och när smöret smält var sillen klar.



Sillen är ljuvlig och skånsk matkonst när den är som bäst – och enklast! Drycken är given därtill, Landsort lager från Nynäshamns Ångbryggeri. Svensk lager när den är som allra bäst! Torr, lätt blommig och endast en svag ton av brödighet. Förnämlig avrundad smak och fin beska även om den inte är särskilt hög. Och givetvis en kryddad bredvid. I år blev det svärmors egen kryddning med citron, lime och rosmarin. Läckert samspel mellan öl, snaps och sältan i sillen. Som den vinfantast jag är väljer jag ändå alltid öl och snaps till sillen. Visst, gillar man det inte så finns ingen anledning dricka öl och snaps men gott med sill och vin kan ingen inbilla mig det är. Och ja, jag har provat!


*


Man är en kuf när man vet att: 1910 var ett strålande år på Madeira, särskilt för Sercial. Att 1808 ses som bästa året någonsin för druvan Malmsey. Att 1914 är ett Bual-år och att Oidium kom till ön 1852….

I min jakt efter gammal Madeira är det värt lägga på minnet vad som var bra vissa år och vilka producenter som släppt Vintage- alternativt Soleraviner. Och till min hjälp har jag Alex Liddels bok om Madeira samt utdrag ur Noël Cossarts Madeira – The Island Vineyard. Den sistnämnda är numer stört omöjlig finna och är någon innehavare av ett exemplar är jag idel öra! Bägge är de främsta avhandlandes ön där Liddel är mer akademisk medan Cossart har den mest djupgående kunskapen om ön och dess vinmarker.



När man då stöter på en flaska som endast säger P 1840 är det dags konsultera herrarna Cossart och Liddel. Efter lite detektivarbete visar det sig att det fanns en firma vid namn Perestrello som producerade en vintage 1840. En producent med gott renommé och som sålde majoriteten av sitt vin till Frankrike. Tydligen producerades en Terrantez 1840 men om det är den jag fått tag på lär jag nog aldrig få veta. Däremot finns en del som skulle kunna tyda på det; flaskans form, att den är handstöpt och P:et. Och så smaken förstås för det här var ingen purung historia! Dessutom vissa drag som påminner om Terrantez.

Sekelskiftesgammal Madeira kan bli lätt grumlig som den vore en opastöriserad öl när den uppnått en ansenlig ålder. Vilket nämnda P 1840 är. Såväl doft som smak påminner om Terrantez även om jag finner denna lättare i stilen. Kanske en Solera? I grunden en Terrantez som fyllts på under decennierna som gått och änglarna fått sitt? En ynnest att få dricka är det dock och att kunna bjuda på ett glas innan svärföräldrarna återvänder till Skåneland är lika skoj för mig som det är för dem att få prova! Nästa sejour från Skåne anländer i veckoslutet – gissa vad de får prova!


*


Tiotusen danska kronor blev slutpriset för den 1795:a Terrantez som Bruun-Rasmussen auktionerade ut förra veckan. Svindlande summor för en flaska vin kan tyckas men 214 år bör väl ge en slant? Ur ett personligt perspektiv gråter jag en skvätt då frågan är om jag någonsin får prova denna legendariska årgång….


*

När en tysk placerar ett Icewine från Kanada i Tyskland är vinet bra! Lördagens avslutning stod Mission Hill för med sin 2004 Five Vineyards Riesling från persiko-området Okanagan. Trots 230 gram restsocker är det inte tal om sötmachock utan vinet har en hög men ack så balanserande syra.

Att Kanada kan stå för eminent Riesling är inget nytt men då det tyvärr är allt för långt mellan provningstillfällena hade jag glömt bort det till och med kan konkurrera med de främsta i Tyskland! Separat inlägg kommer.

*

Senaste numret av Decanter innehåller en rejäl bilaga dedikerad åt Bordeaux. Mumma för en Bordeauxfantast och mycket läsvärt – kvällslektyren räddad för några kvällar. Bland artiklarna är särskilt en 2003-battle högintressant läsning.Mer av denna vara Decanter!

*

Uppehåll i Superettan innebär BoIS iallafall inte förlorar några matcher. I väntan på omstart får ett trumpetande Confederations Cup agera substitut. Och så var det visst U21 EM samtidigt där svenska laget tokhyllats efter en uppenbarligen högst överraskande seger mot Vitryssland. Hallå Vitryssland?

*

Share.
  • Ulrik

    >Tre Kronor förlorade mot Vitryssland i OS om jag inte missminner mig? Ring Tommy Salo och fråga?

    Sedan kom du in på norra Rhône mest när jag yppat 100% Syrah. Så lite hjälp hade du :-)

  • Niklas Jörgensen

    >Vitryssland får mig att tänka på det klassiska Championship Manager där en bugg gjord en obskyr vitryss till toppspelare, Maxim Tsigalko. Man kunde få honom för en spottstyver och han öste in mål :-)

    Men så bra är U21-Sverige inte att man måste skriva spaltmetrar om Vitrysslandmatchen och skicka dem till final direkt. Det visade inte minst Italien-matchen. Men det är väl så att vårt kära landslag är något som säljer och efter debaclet mot Danmark måste Lagerbäck hängas offentligt.

    Att Sverige med få storstjärnor ändå lyckats fantastiskt bra flera mästerskap i följd, med Lasse vid styrspakarna, tycks vara glömt! Vad kan vi begära?

    Jo, 100% Syrah bidrog men med tanke på att jag ändå ville vara i Cote Rotie och hos Jasmin verkade ju inte hjälpa! Tyckte mig finna drag av Viognier och den används väl inte i Hermitage? Rätta mig om jag har fel någon!

  • Mats L

    >Intressant läsning som vanligt. Kul att du också gillar lertallrikasill, och Nynäshamns Ångbryggeri är en riktig stjärna, de har många bra öl, även för mig som inte är någon stor öldrickare. Sillen skall dock göras på just sill och inte strömming som är för liten och oftast magrare.

    Van Zellers nya projekt låter spännande, skall hålla ögonen öppna. Tills vidare får man hålla till godo med Quinta D. Maria och CV, inte illa det heller.

  • Frankofilen

    >Om det var vad jag ville höra vet jag inte, men 2005 L'Hospitalitas har lurat flera av oss över Atlanten när det druckits blint. Med etiketten väl synlig kändes den betydligt mera fransk. Kul sånt där, och visst måste vi BYOB:a lite snart igen?

  • Niklas Jörgensen

    >och när flaskan visas föll alla pusselbitar på plats och drag som man normalt inte finner i utomeuropéer är plötsligt där! Men jag gillar bli lurad – hur annars lära?

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers