>Vinveckan som varit – #25

2

> Det är sommar och stiltje råder i vinbloggossfären. Vissa av oss söker inspiration i någon vinregion, andra experimenterar för fullt med att hitta det perfekta grillvinet under semestern. Och så har vi ju oss nyblivna föräldrar som närmast är överlyckliga när vi får några minuter i ensamhet för att gå de få stegen till närbutiken och snabbhandla!

Men alla resor är inte geografiskt betingade tack och lov. När dessutom medelhavsvärmen kommit på besök är Sverige verkligen fantastiskt; grillat smakar än bättre, jordgubbarna likaså och när vinet i glaset är en klingande ren Robert Weil från Rheingau sker resan i sinnenas värld! Välkommen läsa veckans vinkrönika.

*

Jag borde lärt mig för länge sedan. Många är de gamla portugiser jag korkat upp och skänkt omedelbart efter öppnandet i rädsla för att de skulle tappa livsgnistan allt för hastigt. Men faktum är att flertalet istället behövt en timme för att blomma ut och kasta av sig instängdheten. Och detta trots att vissa viner varit mer än 40 år gamla!

Senaste försändelsen från Portugal illustrerar detta väl. En 1987 Sogrape Reserva från Douro korkades upp och skänktes utan dekantering. Murrigt, lite sumpigt och träigt första glaset och besvikelsen infinner sig. Men så börjar något hända; en behaglig blommighet vecklas ut och in kommer fräsch tobak, plommon, jord och lakrits. Lätt strävhet i fin balans med frukt och syra. Vips så är det gamla borta! Inget stort vin men väldigt lätt falla för dess charm och sköna mognad.

Hundra riksdaler för en pava, skattad och klar. Finns definitivt inte på ett bolag nära dig. Tyvärr…

*

Ibland funderar jag. Tänk om man skulle ta och bli en sådan där vinimportör. Och förse svenska folket med Bordeaux i förnuftig prisklass. Profiten kanske inte skulle göra mig till miljonär men jag hade åtminstone bejakat mitt kall. Men så startar jag fundera. Vill man ut i den djungel av pappersbyråkrati, nitiskhet och hutlösa plockavgifter det innebär vara småskalig importör?

Jag beundrar alla er därute som ändå gör det och trotsar sunt förnuft. Sannolikt för att ni älskar vin och kanske mer drivs av detta än de stora kulorna. Fortsätt så! Ni berikar oss med era viner i beställningssortimentet och de som ges möjlighet privatimportera. Utan er hade vi haft ett ohyggligt likriktat utbud av viner som alla smakar likadant. Hoppas jag också en dag får tummen loss och bidrar till mångfalden utanför bolagets ordinarie snäva ramar….

*

Fast innan jag blir importör måste jag bocka av författarskapet. En resa i Colares historia och nutid ska först avklaras. Inte för att det är världens bästa vin men ack vilken historia området har att berätta.

Oympade stockar, juntans övertagande, växtläget, lagringsmöjligheten, Ramisco, producenterna…undrar om den potentiella läsarkretsen är större än dussinet eller de närmast sörjande?

*


Vinexpo är över för denna gång. 2400 utställare och runt 47000 besökare låter intensivt och lär ha varit så också. Samtidigt som det lockar besöka en mässa av dessa mått är det också lätt avskräckande. En agenda som heter duga krävs, vassa armbågar och ett klart sinne. Hur lyckas man det det bland tusentals andra?

Visst upprättas affärskontakter och dylikt men som vinintresserad är frågan hur mycket man får ut av det?

Nästa runda, 2010, är åter i Hong Kong, Bordeaux nya marknad. När det blåser kallare vindar på traditionell mark och slottens prissättningar ifrågasätts vänder man sig raskt mot de nya vindrickarna som ännu inte haft anledning ifrågasätta prislapparna!

*

Brorsan åker till Bologna imorgon. Bröllop i Modena tydligen. Avis? Nej då, varför det? I Modena och Bologna dricker de ju bara läskig Lambrusco! Eller, är den egentligen så läskig? Började söka information om det pärlande söta rödvinet och det jag fann lät inte alls dumt. Gambero Rosso’s Daniele Cernilli skriver han i Corrigia Brut funnit den bästa Lambrusco han någonsin smakat. Bakom vinet står Lini som använder sig av metodo classico och enbart Lambrusco Salamino-klonen.

Sägs vara en höjdare till lagrad Parmesan eller jordgubbar med ett stänk balsamico. Inte är vi i Modena för intet!

Och så var det ju det där med Aceto. Ett sådant besök hade nog inte alls varit så pjåkigt brorsan! Kanske ett gästspel här på bloggen? Fotografera kan du ju!

*

En halvflaska kvar. Inget att spara på trots det står 2005 på etiketten. Så när vi har gäster på middag och vädret inbjöd till annat än svalkande vita som välkomstglas åkte korken ur Chateau Laniote Saint Emilion. Förra intrycket kom i julas och då var känslan ett mörkt, robust och aningen murrigt vin. Säkert ett vin med sin trogna skara fantaster men jag var, om än inte besviken, så åtminstone inte mindre överväldigad.


Flaska nummer två är mycket mer klassisk Saint Emilion. Det är rakt på sak och har mer Saint Emilionsk charm än förra halvan. Årgångens sköna mogna druvsötma men ändå kompakta tanniner och precisa syra. Inte kan det väl ha utvecklats så pass under sex månader när flera nollfemmor går i ide? Även om det är en halvflaska? Frågan är då om förra flaskan avvikit på något sätt? Defekter brukar jag vara bra på att spåra men nu är jag faktiskt konfunderad…

*

Nytt kultvin på ingående! Med blott 2500 flaskor om året lär Chateau La Connivence från Pomerol vara en tuffing finna på marknaden. Bakom vinet står en kvartett gamla polare där den mest namnkunniga vinmässigt är Alexandre de Malet Roquefort från Chateau La Gaffeliere.

För oss fotbollstokar är dock Johan Micoud lika namnkunnig. Det tidigare fotbollsproffset hade en lång karriär i AC Bordeaux Girondins och även i tyska Werder Bremen. Tillsammans med Alexandre har Johan och ytterligare två vänner påbörjat det biodynamiska projektet La Connivence.

100% Merlot från trettio-åriga stockar. Nära Le Pin. kan det bli exklusivare rent geografiskt? Fläska på med önologen Stephane Derenoncourt och förutsättningarna är där!

Gute Weine i Bremen har säkerligen utnyttjat det faktum Micoud lirat i Werder och fått en tilldelning om 240 flaskor. EUR 155 för en flaska 2008 med leverans 2011. Ännu ett vin addera till ‘vill smaka-listan’.

*

En ursäkt är på sin plats. U21 visade upp en enorm kampvilja och lagmoral i EM-slutspelet. Även om man ville framåt mot Serbien var ändå domarteamet till stor hjälp. Dock förtar det inte segern mot serberna och insatsen i semfinalen mot England. Imponerande inte lägga sig ner och tycka synd om sig själv vid 0:3!

*

Share.
  • Jenny

    >Fin blogg !=)

  • Niklas Jörgensen

    >Tack Jenny!

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers