>Vinveckan som varit – #26

>
En vecka där vin hamnat långt ner på listan och ersatts av oro, vakande och ett gäng läkarbesök. Stortjejen åkte på en lunginflammation och mådde inget vidare. Nätterna blev till att sitta och ha koll på tjejen och samtidigt hålla sig vaken. Vinlitteraturen fick hjälpa till!

Historia har alltid intresserat men av någon anledning har jag inte fördjupat mig i större utsträckning vad gäller olika vinregioners historia. Madeira fick det bli och den bild som målades upp av protektionism, embargon, missriktad skattelagstiftning och utslagning som fastlandets monarki ålade öborna gör att man förstår ärren är djupa än idag. Fascinerande läsning dock och en än större respekt infann sig för det fortifierade vinet och alla de turer det utsatts för. Har det inte varit ovan nämnda djävulskap för ön så har Oidium eller vinlus bidragit till att göra livet surt för vinbonden.

Välkommen läsa veckans vinkrönika som har ett något annorlunda upplägg och cirkulerar kring historia och förfalskningar!

Madeira ja. Ön fick lära sig den hårda vägen att monokultur är farliga saker. I och med den succé Madeiravinet innebar redan från starten, där Malvazia Candida (Malmsey) sannolikt var fanebäraren, fick öborna snabbt veta de levde. Var det inte fastlandets monarki som ålade skyhöga skatter på vinerna så var det handelsembargon mot viktiga exportmarknader, krig, importstopp av Brandy från Frankrike på bulk (som användes för att fortifiera vinet), Oidium eller Phylloxera Vastatrix.

Från blomstrande tider var ön ett par decennier in på 1800-talet så hårt drabbat av främst monarkins hårda hand att fattigdomen fick befolkningen att fly till Brasilien, portugisiska kolonier i Afrika och Västindien. En bit in på seklet var emigreringen uppe på 40 000 av öns tidigare ca 100 000 invånare. Och då kom Oidium på besök och en årlig export som varierade mellan 10-15 000 fat (pipes innehållande ca 218 liter) var i mitten på 1850-talet nere på under 100 fat!

Fattigdomen ett faktum; monokulturen visade sig från sin allra värsta sida. När väl lösningen var funnen kom vinlusen på besök och även om denna inte var lika omfattande i sin ödeläggelse var det ändå något av en dödsstöt för vinet som inkomstkälla. Rörsocker tog över och andra grödor kom in i bilden. Dessutom blev broderi en ny exportindustri även om den inte kom i närheten av vinets inkomster.

Dessutom importerades amerikanska rankor till ön, främst Jacquet, och för att uppmuntra till ympning på de europeiska vinrankorna var dessa gratis för vinbönderna. Tyvärr var Jacquet lättodlad på ön och resistent för såväl vinlus som oidiumangrepp att folket helt sonika planterade rankorna utan ympning. Det skulle dröja helt till Portugals inträde i dåvarande EG innan Labrusca och Riparia-rankorna förbjöds på Madeira och Sercial, Verdelho, Boal och Malvazia (Malmsey) åter skulle få sin efterlängtade rennässans och vinna mark! Tyvärr hade redan flera högklassiga druvor mer eller mindre försvunnit från öns vinmarker; Terrantez och Bastardo bland annat.

Så när man då sitter där med sitt glas H.M. Borges Verdelho Solera 1915 och fördjupar sig i historien känns vinet än mäktigare och andaktsfullt få dricka. Att som småskalig producent överleva i en sådan värld är imponerande men Borges gjorde det med enda medlet; kvalitetsvin!

Vill du läsa mer om H.M. Borges – klicka här.

Alla dessa sekelskiftesgamla Madeiraflaskor; kan man lita på att de verkligen är så gamla? Madeira var under ett par hundra år ohotat som främsta vin och visst dök det upp förfalskningar. Inte minst försökte man sig på förfalskningar på Azorerna och Kanarieöarna och även på det europeiska fastlandet stod förfalskningar som spö i backen. Särskilt under tider då det rådde krig eller något handelsembargo blockerade tillförseln av Madeira.

Men detta var främst vin av enklare kvalitet. Tidigt insåg man på ön att den främsta kvaliteten måste kontrolleras och de främsta druvorna skyddas. Det lokala kontrollorganet utsåg redan på 1700-talet fyra inspektörer att hålla reda på var sin del av öns vinmarker. Exempelvis fick inte en vinbonde skörda sin Malvazia Candida innan inspektören kontrollerat och godkänt kvaliteten på druvorna! Dessutom utvecklades ett system påminnandes om det i Douro där olika lägen och druvor gav olika priser.

Frågan många emellertid ställer är om det verkligen är 100% vin från årgången om det står Malmsey 1900 på flaskan. Utgångspunkten bör vara detta är en Solera, det vill säga påbörjad år 1900. Under Oidiumkrisen, och sedan vinlusens härjande, levde många på de lager man byggt upp och då uppstod Solera. Har du en flaska från tiden 1850 och trettio år fram är sannolikheten det är en Solera överhängande – om inte Vintage klart framgår av stencileringen.

Vintage – husets stolthet. För att inte detta skulle fördunsta i alltför stora mängder använde man sig av knepet att hälla över sin Vintage till damejeanner när ’Angels share’ blev för stor. Mängden som producerades var ingalunda stor och seriösa producenter var dessutom nogranna med sigill och äkthetsintyg till sina flaskor.

Skillnaderna märks ofta i koncentrationen där Solera står för elegans och finstämdhet medan koncentrationen och druvtypiciteten är mer talande i Vintage.

Men sedan fanns alla dessa partidistas som köpte upp från odlare och säkerställde kvalitet och lagring innan de såldes vidare till de större husen. I och med många gick i graven under 1900-talet kom en hel del gammalt ut på marknaden. En hel del köptes upp av de stora men mycket som reserverats för eget bruk och dylikt har varit desto svårare identifiera. Oftast har man kunnat utläsa odlingsområde och druva men huruvida solera eller vintage lär vi aldrig få reda på – dock fanns det partidistas som var synnerligen kvalitetsmedvetna och nogranna loggförfattare såsom Adega de Torreao.

I övrigt, flaskan berättar mycket – förslutning likaså. Men till syvende och sist är det ändå en sak som gäller; är vinet gott eller inte!

Måste förresten ta och lära mig portugisiska så kan jag snacka med vinmakarna. Och kunna läsa Revista do Vinhos…

Kan du tänka dig att köpa en tomflaska 1982 Chateau Lafite-Rotschild? För EUR 100? I sådana fall är du antingen en tok eller också har du andra mer suspekta avsikter med inköpet. Günter Schamel vid Universitetet i Bolzano följde närmre 260 förrättningar på eBay där tomma flaskor av kända viner såldes till höga priser där nämnda Lafite nådde högst pris.

Förfalskningsindustrin är finurlig och frågan är om auktionshusens experter hinner med undersöka alla dessa 1982:or som ständigt byter ägare. För att inte tala om 1947 och 1961 Bordeaux. Hur ofta är det inte man ser 1947 Cheval Blanc, Lafleur, 1961 Petrus eller Latour a Pomerol till hammarslag? Experter på att känna igen förfalskningar i all ära men när även de största missar har inte hela denna hype kring ett vin då förtagit all spänning?

Tydligen finns även en andrahandsmarknad för de exklusiva korkarna. Frågan är bara – vem säljer?

Fine+Rare Wines öppnar filial i Hong Kong. Den kända vinmäklaren från London följer bara den trend som råder och vänder näsan dit kapitalet och köplusten finns. Berry Bros & Rudd är redan på plats och enligt min kontakt på firman är det här man gör pengarna just nu. Kan inte låta bli att fundera hur många lurendrejarflaskor som når de stackars asiaterna. I deras nyfunna passion är det nog inte en helt oäven gissning tro en majoritet av förfalskningarna letar sig hit.

Nu tänker jag inte påstå asiater är sämre vinprovare än oss européer men hur vet man hur 1982 Lafite ska smaka? Auktioner är ju caveat emptor och flaskvariation på gamla viner är ingen nyhet. Nu lirar jag inte i den ligan så att nämnda vin passar min plånbok men mitt råd är nog ändå; ska du dricka moget – håll dig borta från de mest kända, gör en nogrann research och köp områden som inte varit lika utsatta för förfalskning. Gammal Barolo, portugiser, fortifierat och mindre kända Bordeauxslott.

Kikar på 1855. Utbudet är fantastiskt och visst kliar det i fingrarna att leka samman en order och skicka iväg. Vin via internet är framtiden och flera är de länder där handeln på nätet är på väg slå ut fysiska butiker. Nu är Sverige fast i stenåldern vad gäller utvecklingen men tack vare EU har vi möjligheten nyttja alla dessa butiker som gladeligen skickar till oss. Fast kanske, kanske vi åtminstone tar ett gigantisk steg i höst och får se internetbeställning via monopolet?

Tillbaka till 1855. En klick på Bordeauxfliken och ögonen fastnar på rutan bästsäljare. På förstaplatsen en 2000 Chateau Calon-Segur för EUR 100,94 flaskan! Finanskris någon?

Landskrona BaIS – Assyriska 1:3. Superettan är åter igen och det börjar illa. En applåd dock till de nästan 3000 personer som ändå tog sig ut till IP för att se sitt älskade lag. I lilla Landskrona är om inget annat i alla fall supporterskaran att lita på!