>Vinveckan som varit – #3

>

Jag är försiktigt optimistisk. Äntligen har en VD med intressant bakgrund anställts, inte en politisk tjänsteman som fått uppgiften för lång och trogen tjänst. Magdalena Gerger är Systembolagets nya verkställande direktör och tar över efter Anitra Steen som knappast går till historien som framgångsrik företagsledare. Under Anitras tid har monopolverksamheten visat sitt rätta ansikte och varför det är så hopplöst att förena en sådan med Romfördragets artikel 30-36. Artikel 36 som talar om nationella hänsyn blir tuffare och tuffare att försvara om vi får fler besynnerliga händelser upp på bordet. För inte tummar EU, eller tolkar EU-domstolen, mot unionens grundlag; fri rörelse av tjänster, kapital, varor och människor? Anställningen av en marknadsorienterad och förhållandevis ung ledare ser jag som ett sätt att mer anpassa sig till en framtid där Systembolaget kan få acceptera konkurrens. Välkommen Magdalena Gerger!

Av nationella skäl är möjligheten köpa vin eller annan alkoholhaltig dryck inte existerande i Sverige, åtminstone inte om du reser inom EU. Tråkigt och lite i samma anda som förbudet mot gårdsförsäljning; smågint tycker jag för ingen kan inbilla mig detta på ett dramatiskt vis skulle öka försäljningen, eller inte kunna kontrolleras. Men visst, släpper man det ena så tvingas man väl till sist släppa mer och mer…

Roligare är det då att besöka flygplaster och länder där man får vara vinintresserad och veckan bjöd på två sådana; Zaventem (Bryssel) och Kastrup (Köpenhamn). Är man som jag Bordeauxvän är Bryssel förmodligen flygplatsen nummer ett i Europa, mycket tack vare relativt nyöppnade Epicure, en exklusiv vinbutik belägen i avreseterminalen. Här finns allt från okända Saint Emilion-slott från 2005, och till sympatiska priser runt tian, till Crème de la crème magnumflaskor av Chateau Margaux. Är ni på väg från Bryssel så se till att ha en timme till att njuta i vinbutikerna. Dessutom finns det ett omfattande utbud från landets exklusiva chokladtillverkare.

Köpenhamn har de senaste åren gått från att vara den fula ankungen till en svan; det är utan tvekan en av de mest shoppinguppmuntrande flygplatserna i Europa. Att den danska kronan gör allt hopplöst överprisat är dock tråkigt men den prisinitierade kan göra några förnuftiga och intressanta köp, främst Bordeaux. Utbudet är inte i närheten av Zaventem men för oss svenskar (främst sydsvenskar) är det ‘hyggeligt’ ha en internationell flygplats nära sig, en flygplats värd namnet om shopping är av intresse….

Mmmmh! I hippa Ixelles finner du Mmmmh! som är ett minst sagt annorlunda restaurangkoncept. Här är du med hela vägen och förbereder maten – kockarna står vid din sida som och förklarar processens gång. Fredagskvällen var vigd åt Mmmmh! och vi lagade asiatiskt, fusion och italienskt; flera olika rätter vid varje sektion. Asiatiskt fascinerade mest och särskilt kul var det att göra en egen fäsk grön chilipasta. Wow, vilken smakupplevelse jämföt med färdigköpta. Vi dricker en vit och röd Cotes-du-Rhone under matlagningen, och till maten. 2007:or och bägge är delikata. Drygt tre timmar spenderas här och en roligare kväll med kollegorna får man leta efter! Ett koncept att ta efter i Sverige?

Lilltjejen åkte på feber och då veckans schema redan var tight nog blev det avkall på såväl Gambero Rosso’s Stockholmsbesök samt en inbjudan till en Barca Velha-vertikal hos Munskänkarna. Gambero i all ära men mest gråter jag en skvätt över den missade vertikalen av ett av Europas mäktigaste och märkligaste viner. Mats; avlägg rapport!

Kjäer-Sommerfeldt, det anrika danska vinhuset som gått från att ha varit Köpenhamns roligaste besök till ett ytterst mediokert sådant har kanske, kanske hittat ‘hem’ igen. De senaste 10 åren har firman ägts av Carlsberg, Vingarden, Oy Marli, Vin & Sprit och nu när V&S såldes så utgick jag från att Pernod tog över. Men icke; i veckan fick jag så veta att ledningen för Kjäer & Sommerfeldt, samt butikspersonal, köpt ut firman från Pernod och äntligen sett till den ägs av vinentusiaster! Förhoppningsvis innebär detta mindre exponering mot svenskar och deras BiB-fixering samt mindre Blossa vinglögg för DKK 19,95 flaskan och återigen mer kvalitetsvin på flaska. Kommissionsförsäljningen som kanske var företagets största fönster utåt är redan förlorat men kanske jag ändå vågar säga välkommen tillbaka K&S!

Varför är påslagen på vin närmast av astronomisk karaktär i Sverige; eller åtminstone i min hemstad Stockholm? Är adress och flashig inredning så mycket viktigare än det som vinentusiaster främst kommer för; vinet? Vinbarer som besökts runtom i Europa är sällan lika exklusiva som de få vi har i Sverige och lockar ändå folk. Är det inte hög tid för vinbarer här hemma som inte behöver residera på dyraste belägenheterna i stan och som bara är varmt ombonade i enklare miljö? Ni får då mig som kund, den saken är säker!